Nytt jobb och nytt namn. Efter sex års äktenskap har jag valt att anta min hustrus efternamn så nu är jag en av ett drygt dussin som heter Evestam.
Därför avvecklar jag denna blogg och återfinns i fortsättningen på evestam.blogspot.com.
Vi ses där!
tisdag 23 september 2008
tisdag 16 september 2008
Conny tillbaka
Conny Evensson är tillbaka i Färjestad, som styrelseledamot. Det är stort. Familjen är alltid Familjen.
Vad som förvånade mig var att detta skedde på ett årsmöte som lockade (?) 30 personer. I en av Sveriges mest framgångsrika föreningar. Hur är det möjligt? Enbart möjligheten att få sitta på samma möte som Håkan Loob och därtill få vara med att välja in Evensson i styrelsen borde ha lockat det tiodubbla.
Så hur mycket förening är egentligen föreningen?
Vad som förvånade mig var att detta skedde på ett årsmöte som lockade (?) 30 personer. I en av Sveriges mest framgångsrika föreningar. Hur är det möjligt? Enbart möjligheten att få sitta på samma möte som Håkan Loob och därtill få vara med att välja in Evensson i styrelsen borde ha lockat det tiodubbla.
Så hur mycket förening är egentligen föreningen?
Vindkraft i Säffle
Två veckor på LRF och arbetsuppgifterna dyker upp lite varstansifrån (är det ett riktigt ord?)Var igår kväll på vindkraftsmöte i Säffle. Runt 200 snurror finns det bygglovsansökningar på och de stackars kommuntjänstemännen fnular nog mycket på hur det där ska bli.Över 100 pers var samlade och fick info från Björn Galant och Åsa Hill från riksförbundet. Huvudbudskapet var att kraftverken måste anslutas med en markkabel. Exploatörerna fick också rådet - även om de inte var där - att samråda med folket och fastighetsägarna på ett bättre sätt än hittills. För att en planprocess ska gå smidigt måste lokalbefolkningen vara med på tåget.Men kanske viktigast enligt min mening är att byborna där ute gör allvar av planerna att hitta modeller för att äga egen vindkraft alternativt få del av avkastningen. Mer pengar från dessa investeringar måste stanna i lokala företag och i kommunen. För en gångs skull ska inte markägarna bli endast råvaruleverantör.
torsdag 28 augusti 2008
Det du, Ingves!
Zimbabwes inflationstakt är nu uppe på 11 miljoner procent. Undrar om deras riksbank har något 2 procentsmål, som våran har.
Men Mugabe kanske tror att den siffran är bättre ju högre den här. Han kanske siktar på 15 miljoner procent före årsskiftet. Och hans rådgivare bara tiger, nickar och samtycker.
Dags att ge sig av
Lång semester är avslutad. En ännu längre tid på VärmlandsBygden går också mot sitt slut. Efter 15 år gör jag nu min sista arbetsdag. Lite vemodigt är det allt, speciellt eftersom jag nu lämnar skrivandet på heltid och i stället blir företagsutvecklare på LRF. Det finns dock risk för återfall när skrivklådan gör sig påmind.
lördag 19 juli 2008
Kina fuskrenar luften
OS sätter fingret på många brister i dagens Kina. Nu har myndigheterna börjat slutfasen i en kosmetisk förändring av luftkvaliteten. Luften i Peking är nämligen usel och hälsofarlig. Flera maratonlöpare har redan bestämt sig för att avstå med hänvisning till denna och OS-chefen Jaques Rogge befarar till och med att det kanske inte går att genomföra vissa uthållighetsgrenar. Alla deltagare kommer under de här veckorna lida på samma sätt som folket lider varje dag.
Men nu ska trafiken begränsas genom att nummerskylten bestämmer vilken dag bilen får köra. Fabrikerna tvingas minska sina farliga utsläpp och byggarbetsplatser stängs.
Inte för att rädda Pekingbornas hälsa.
Utan för att OS ska se bättre ut på TV.
fredag 18 juli 2008
Ni spred bara skit, Expressen
Thomas Mattsson på Expressen slår sig för bröstet för att tidningen skulle ha skapat en kanal för folkets protester mot FRA-lagen. Detta genom att konstruera ett gruppmejl till riksdagens ledamöter där folk bara "genom en enkel knapptryckning" kunde visa sitt avståndstagande mot FRA-lagen.
Genom detta skickades 6,6 miljoner mejl till riksdagen.
Den enda effekt detta gav var att det tvingade hälften av riksdagen att på betald arbetstid sitta och rensa sina mejlboxar. Samt att säkert en hel del viktiga mejl som fanns mellan allt detta skräp försvann på vägen.
Den här typen av protestaktioner tror jag inte ger något som helst resultat. Protester som sker "genom en enkel knapptryckning" är inget tecken på folkligt engagemang.
Men med tanke på uppmärksamheten lär riksdagens ledamöter dessvärre få uppleva mer sånt här strunt framöver.
Semester i Riga
Inledde semestern med en kortare tripp till Lettlands huvudstad Riga. Resan var en trevlig avkoppling -men resmålet skulle jag inte rekommendera. Inte ens den mest arkitektur-intresserade kan finna särskilt mycket här. Till och med kyrkorna var fula. Och inte var det billigt heller.
Men två rejäla gallerior har de i alla fall spikat ihop. Och stan kan säkert bli något riktigt bra framöver. Men de har en del att göra.
onsdag 9 juli 2008
Sunt om generationsskiften
Unga lantbrukare lyser med sin frånvaro, skanderade ATL i mitten på juni. Där konstaterades att bara fem procent av de som driver lantbruk är under 35 år. Bara 257 stycken är under 25 år. Det tycker jag inte är bekymmersamt, utan bara sunt.
Jag har ingen egen erfarenhet, men inbillar mig att det där minsann inte är så enkelt. Ett lantbruk är inte en liten industri som du kan sälja, flytta ur eller lägga ner hur som helst. Ett lantbruk är ett arv med maskiner, mark, lokaler, utrustning och djur. Samt ett ganska avancerat driftansvar. Många unga tar också detta ansvar, men har ändå inte fått ta över det formella ägandet.
Generationsskiftena måste således fram. De äldre måste ge plats för de yngre. Men det verkligt alarmerande är dock inte att det är så få under 35 år, utan att det är så många över 65 år, över 20 procent.
tisdag 8 juli 2008
Smart moderat
Tobias Tobé, moderat ledamot av arbetsmarknadsutskott tycker alliansen ska skrota tanken på obligatorisk a-kassa och i stället titta närmare på miljöpartiets förslag om en sammanhållen arbetslivsförsäkring. Tankar som sedan mycket länge även finns inom centerpartiet.
Han resonerar helt rätt. När dagens system för sjukskrivning och arbetslöshet skruvar åt sina kranar för att minska utbetalningarna, så faller många mellan stolarna. Du blir för sjuk för att jobba, men för frisk för att få sjukersättning. Ett system som omfattar alla blir rättvis för alla och är dessutom enklare att överblicka.
Men av någon märklig anledning törs inte regeringen driva det spåret.
G8 är för fega
Halverade utsläpp till 2050. Det är vad G8 länderna väntas komma fram till idag. Utöver att det är alldeles för lite så undrar jag vilka delmål som finns och hur de ska följas upp.
Undrar också hur de europeiska länderna i G8 kommer agera eftersom EUs krav är högre än så.
måndag 7 juli 2008
Fascinerande, DN
Läser en ledare i DN och blir alldeles fascinerad. Det värmer i mitt gröna hjärta att få läsa en text från den liberala storstadslådan som paraderar för grön teknik och en avveckling av fossilsamhället. Citat: "Slå oss till ro kan vi först göra när bilarna dricker två deciliter grön soppa per mil".
Vidare beskrivs de nödvändiga satsningarna på grön teknik och att lösningen ligger i en teknik som vi ännu inte ens sett början på.
Det är minsann glädjande, så där lät det inte för några år sedan. Men kan den gamla betongklossen i mediesverige ändra sitt sätt att resonera, så borde alla andra kunna det också.
torsdag 3 juli 2008
Det behövs en kraft i Nordvärmland
Det är ett kylslaget Göteborg, 24 mars 1995. Efter en lång bussresa från Värnäs i norr har en 50 personer stark delegation från Nordvärmland sovit ut och börjat samla sig i det flotta konserthuset. Jubel i slyn, den revy som lockade en publik på 14 i Värnäs, skulle sättas upp i en lokal som hade plats för 1 100 personer.
Det där äventyret gick naturligtvis ihop. Drygt 700 kom, man fick generöst med regional TV-tid och deras upptåg med motti och fläsk i entrén väckte stor munterhet i den västsvenska huvudstaden.
Jag började där och då förstå vad föreningen handlade om. Och att på stôlligt allvar innebär att ingen har riktig koll på vad som händer, men att resultatet blir lysande när alla får ansvar att göra det de själva tror är bäst.
Men exakt vad föreningen var kapabel att åstadkomma för avtryck, det visste nog ingen då.
Nu är det 2008 och eldsjälarna tackar för sig. Föreningen ska läggas ner.
När jag intervjuar dem i kommunhuset i Ekshärad så finns det en symbolik som de nog själva inte är medvetna om. I självständighetsförklaringen från 1991 kritiseras nämligen 1974 års delning av Klarälvdalen och införlivandet med de ”storkommunala centralmakterna Torsby och Hagfors”. Och under samtalet kommer de många gånger in på hur styvmoderligt de behandlats av kommunledningarna. Märkligt, kan tyckas.
Under sina 16 år har de trots allt gjort en del nytta. De har fått stor uppmärksamhet över hela landet för sina djärva projekt. De är prisbelönta för sin framåtanda och de lämnar efter sig en imponerande meritförteckning som naturligtvis skapats av betydligt fler än de fyra som fanns kvar vid rodret intill slutet. Deras arbete bör tjäna som en stor inspiration för andra utvecklingsgrupper. Budskapet de sänder är: Ingenting är omöjligt om man bara vill.
För att dra lärdom av deras arbete, så måste man också titta på det som Republiken faktiskt misslyckades med. Från att vara en stor grupp med många ministrar och mängder med aktiviteter, så krympte Hemlighuset till att bli ett litet järngäng.
Den öppna och informella strukturen lämnade stort ansvar till de som deltog. Gjorde de inget - hände inget.
De drabbades av samma problem som många andra föreningar: Den successiva förnyelse som är nödvändig för att hålla glöden igång, uteblev.
Var det tvunget att bli så? Eller är det precis så det ska vara?
Föreningen hade ju inte det tidlösa uppdrag som många andra har. Fotbollsklubben måste ställa lag på fötterna nästa år också. Hembygdsföreningen har sina byggnader och museer.
Men det ”enda” Republiken hade, det var sina idéer och sina eldsjälar och när de brunnit färdigt, så varför ska då föreningen ligga kvar där i askan?
Det var heller aldrig tänkt att Republiken skulle göra allting i egen regi, utan snarare vara en startmotor som drog igång verksamheter som sedan skulle leva vidare genom andra.
Engagemanget i Nordvärmland står och faller naturligtvis inte med Republikens existens. På många håll i dalen, inte minst i Ekshärad har eldsjälar gjort enorma insatser för att utveckla sin bygd, så den ideella glöden finns naturligtvis fortfarande.
Men visst skulle det ändå behövas en samlande kraft i Dalen och ur marknadsföringssynpunkt är konceptet är fortfarande lika briljant som det var 1991. En förening som på stôlligt allvar kombinerar president och ministrar med lustiga titlar, med ett seriöst arbete för Nordvärmlands bästa.
Någon borde därför ta upp den frack och den hatt som Petter i Boa nu lagt i garderoben. Och skulle så ske, kan VärmlandsBygden säkert ställa upp som republikanskt Propagandaministerium.
onsdag 25 juni 2008
Låt det fortsätta blåsa
Regeringen hade inte förväntat sig ett så här hårt tryck om FRA-lagen. Man trodde den skulle glida igenom relativt odebatterat. Nu blev det i stället en av de mest omdebatterade frågorna under den här mandatperioden.
Muf-ordföranden Niklas Wykman hotar att lämna partiet och även inom de övriga borgerliga partierna är den interna debatten hård.
Det här kommer inte blåsa över i första taget. Och det är bra.
När ett land som helt saknar hotbild inför en av de mest långtgående avlyssningslagarna, då ska det blåsa.
Förhoppningsvis fortsätter stormen. Och förhoppningsvis är det de unga som fortsätter leda debatten.
torsdag 19 juni 2008
De unga vågade!
Cecilia Wikström, född 1965
Birgitta Ohlsson, född 1975
Camilla Lindberg, född 1973
Karl Sigfrid, född 1977
Fredrick Federley, född 1978
Annie Johansson, född 1983
samt alla de politiska ungdomsförbunden
Det var de unga som höjde sina röster, utmanade sina partier och stred mot FRA-lagen. De prata så mycket de vill om "konstruktiv dialog internt". Jag kan bara tänka mig vad som sades i de där rummen. Men de stod pall in i det längsta och det ska de beundras för - även om alla utom Ohlsson och Lindberg till slut röstade ja, så har de gjort en heroisk insats. De är inga förrädare. De unga har tagit plats och så oerhört efterlängtat.
det var!
Folkets raseri mot detta kan möjligtvis avspisas för att vara missförstånd och överdrifter. Men sakkunskapen kan inte avfärdas. Säpo, Rikspolisstyrelsen, Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, landets ledarskribenter... samt halva svenska riksdagen. Inte kan väl alla dessa ha fattat fel????
måndag 16 juni 2008
Centern tvekar
Enligt expressen.se nu på kvällen, tvekar centerpartiet om röstningen i FRA-frågan. Ett extra gruppmöte hölls nu på eftermiddagen och det är inte förvånande eftersom det här ryggradsmässigt borde få många ideologer i partiet att må illa. Centerpartister är ju i allmänhet inga stora anhängare av en stark och mäktig stat som är inne och granskar och petar i människors privatliv.
Än är det inte för sent. Protesterna har minst sagt blivit en våg där experter blandas med fotfolk.
Gruppledaren Roger Tiefensee säger att man ska bli enig i gruppen. Men frågan är - om vad?
Än är det inte för sent. Protesterna har minst sagt blivit en våg där experter blandas med fotfolk.
Gruppledaren Roger Tiefensee säger att man ska bli enig i gruppen. Men frågan är - om vad?
Briljant om FRA-lagen
En lysande film om upproriska riksdagsledamöters våndor inför omröstningen om FRA-lagen.
Se den och njut!
Skrota FRA-lagen!
Glädjande nog har det blivit en rejäl offentlig debatt om den nya avlyssningslagen. Det här med personlig integritet tror jag inte står särskilt högt på de flestas agendor. Folk har liksom accepterat att man är kontrollerad nästan överallt numera.
Men nu växer upproret och jag noterar att det hamnar i topp på Aftonbladet.se, ett bevis för att det här håller på att bli en viktig fråga.
Men det är i grevens tid. Fyra borgerliga röster måste byta ståndpunkt för att det ska gå igenom.
Jag vet att det säkert finns tio gånger så många som är tveksamma, men som böjt sig för partipiskan.
Men det är inte bara opinionen som sväng. Säpo, polisen, Advokatsamfundet... ja det finns massor med starka aktörer som ogillar det här.
Extra sjukt blir det av att de borgerliga ska rösta igenom ett tokigt förslag som från början kommer från socialdemokraterna.
Men nu växer upproret och jag noterar att det hamnar i topp på Aftonbladet.se, ett bevis för att det här håller på att bli en viktig fråga.
Men det är i grevens tid. Fyra borgerliga röster måste byta ståndpunkt för att det ska gå igenom.
Jag vet att det säkert finns tio gånger så många som är tveksamma, men som böjt sig för partipiskan.
Men det är inte bara opinionen som sväng. Säpo, polisen, Advokatsamfundet... ja det finns massor med starka aktörer som ogillar det här.
Extra sjukt blir det av att de borgerliga ska rösta igenom ett tokigt förslag som från början kommer från socialdemokraterna.
Vem kan styra när det blåser?
Kommentar i centerpressens nyhetsbyrå
Vem är bäst när det blåser? Det var den centrala frågan i riksdagsårets avslutande partiledardebatt.
Men det var en sprittrad batalj som spände över i stort sett alla områden. Och precis som tidigare är det en dramatisk skillnad i verklighetsbeskrivningen mellan de olika sidorna.
Socialdemokraterna har efter valet svalt förtreten och marknadsför sig som ett förändringsparti. Mona Sahlin sade flera gånger under debatten att hon lärt sig av valnederlaget. Så värst mycket av det märktes dock inte i argumentationen. Hon lät ungefär som en socialdemokrat alltid gjort och lade ett stort fokus på alla de bidragsnivåer som skulle höjas om hon får makten efter nästa val. Kritiken mot regeringens reformer var hård.
Som traditionen bjuder, så undvek även regeringens företrädare förnyelse och lyfte gång på gång fram hur oppositionens eventuella regeringsalternativ ser ut. Och det är en motiverad upprepning. För det ligger en del i det som Jan Björklund sa. Att Mona Sahlin är rädd för två saker: Att gå till val UTAN en allians med de övriga partierna. Samt att gå till val MED en allians med de övriga partierna.
Här har oppositionen fortfarande mycket kvar att göra för samtidigt som miljöpartiet tar steg för att anpassa sig till regeringsduglighet så framstår vänsterpartiet som allt mer isolerat ute på kanten. Som en yttermittfältare som ingen törs passa till i rädslan för vad han ska göra med bollen. För att göra en aktuell liknelse.
Den viktigaste delen i debatten var att se om något nytt grepp skulle tas i bataljen mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt.
Så blev det inte.
Statsministern tryckte hårt på regeringens trovärdighet att leda även när det börjar blåsa. Han betonade att Sverige klarar av internationell ekonomisk turbulens bättre än många andra, vilket visar på att politiken är ansvarsfull. “Vi amorterar medan andra lånar” sade han. Nu kommer avmattningen, samtidigt som inflationen stiger. Men när Mona Sahlin skyllde denna på regeringen, så rättade han henne med att inflationen framförallt beror på stigande priser inom livsmedel och energi och det ingår i en global trend som vi inte kan rå på.
Ytterligare en oroväckande signal är att kommuner och landsting snart får svårt att få ekonomin att gå ihop och här har regeringen hållit alltför hårt i pengarna. För en gångs skull fanns det här fog för Mona Sahlins kritik.
Samtidigt med debatten i riksdagen levererade SCB sin stora majmätning och den visar att ledningen för oppositionen fortfarande är förödande stor - även om socialdemokraterna minskat något. Att vända på detta är inte enkelt. Men regeringen måste fortsätta prata om varför de ska få fortsätta efter 2010, samt öka kravet på att oppositionen presenterar sin laguppställning och dagordning.
Vem är bäst när det blåser? Det var den centrala frågan i riksdagsårets avslutande partiledardebatt.
Men det var en sprittrad batalj som spände över i stort sett alla områden. Och precis som tidigare är det en dramatisk skillnad i verklighetsbeskrivningen mellan de olika sidorna.
Socialdemokraterna har efter valet svalt förtreten och marknadsför sig som ett förändringsparti. Mona Sahlin sade flera gånger under debatten att hon lärt sig av valnederlaget. Så värst mycket av det märktes dock inte i argumentationen. Hon lät ungefär som en socialdemokrat alltid gjort och lade ett stort fokus på alla de bidragsnivåer som skulle höjas om hon får makten efter nästa val. Kritiken mot regeringens reformer var hård.
Som traditionen bjuder, så undvek även regeringens företrädare förnyelse och lyfte gång på gång fram hur oppositionens eventuella regeringsalternativ ser ut. Och det är en motiverad upprepning. För det ligger en del i det som Jan Björklund sa. Att Mona Sahlin är rädd för två saker: Att gå till val UTAN en allians med de övriga partierna. Samt att gå till val MED en allians med de övriga partierna.
Här har oppositionen fortfarande mycket kvar att göra för samtidigt som miljöpartiet tar steg för att anpassa sig till regeringsduglighet så framstår vänsterpartiet som allt mer isolerat ute på kanten. Som en yttermittfältare som ingen törs passa till i rädslan för vad han ska göra med bollen. För att göra en aktuell liknelse.
Den viktigaste delen i debatten var att se om något nytt grepp skulle tas i bataljen mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt.
Så blev det inte.
Statsministern tryckte hårt på regeringens trovärdighet att leda även när det börjar blåsa. Han betonade att Sverige klarar av internationell ekonomisk turbulens bättre än många andra, vilket visar på att politiken är ansvarsfull. “Vi amorterar medan andra lånar” sade han. Nu kommer avmattningen, samtidigt som inflationen stiger. Men när Mona Sahlin skyllde denna på regeringen, så rättade han henne med att inflationen framförallt beror på stigande priser inom livsmedel och energi och det ingår i en global trend som vi inte kan rå på.
Ytterligare en oroväckande signal är att kommuner och landsting snart får svårt att få ekonomin att gå ihop och här har regeringen hållit alltför hårt i pengarna. För en gångs skull fanns det här fog för Mona Sahlins kritik.
Samtidigt med debatten i riksdagen levererade SCB sin stora majmätning och den visar att ledningen för oppositionen fortfarande är förödande stor - även om socialdemokraterna minskat något. Att vända på detta är inte enkelt. Men regeringen måste fortsätta prata om varför de ska få fortsätta efter 2010, samt öka kravet på att oppositionen presenterar sin laguppställning och dagordning.
söndag 8 juni 2008
ständigt detta kuba
Vänsterpartiet har kongress. Och tänk. När demokratikämparna sliter som hårdast i Burma, Kina, Ryssland (jodå), så sitter man på en partikongress i lilla Sverige och diskuterar huruvida Kuba är ett bra land eller inte. Huruvida Fidel Castro är en god ledare eller inte.
Ohly vill göra upp med kubavännerna en gång för alla. Kuba är ingen demokrati, hävdar han.
Ska man verkligen behöva stå i en talarstol och argumentera för en sådan sak?
I Sverige?
Året 2008?
Ohly vill göra upp med kubavännerna en gång för alla. Kuba är ingen demokrati, hävdar han.
Ska man verkligen behöva stå i en talarstol och argumentera för en sådan sak?
I Sverige?
Året 2008?
onsdag 4 juni 2008
Borgmästarn slutar
Att Kjell Ericsson, Årjängs starke man, var inne på sin sista mandatperiod, var inte så svårt att gissa sig till. Han har varit i elden i 30 år och alla som känner honom vet att han inte gör någonting halvdant. Det är full fart - konstant. Sådant tar på krafterna.
Nu har han tillkännagjort att han tänker sluta till 1 oktober och det är ett klokt beslut. På så vis får den nye en chans att etablera sig på posten.
Vem blir det då?
Hetaste kandidaten är förmodligen Katarina Johannesson. Hon har ett starkt företagarintresse, jobbar på banken i Årjäng och sitter i KS. Det är goda meriter.
Nu har han tillkännagjort att han tänker sluta till 1 oktober och det är ett klokt beslut. På så vis får den nye en chans att etablera sig på posten.
Vem blir det då?
Hetaste kandidaten är förmodligen Katarina Johannesson. Hon har ett starkt företagarintresse, jobbar på banken i Årjäng och sitter i KS. Det är goda meriter.
tisdag 3 juni 2008
Välkommen till Värmland
Ledare i VärmlandsBygden 5 juni
Nu är sommaren här och med det ökar landsbygdens befolkning radikalt - samtidigt som de stora städerna töms. Nu nyttjas gratisnöjen som natur, sjöar, vackra vyer, badbryggor och vägar.
Samtidigt blomstrar butiker, caféer, vandrarhem och bensinmackar.
Delar av landsbygdens företag och organisationer lever på turismen. Så är det. Den omsätter miljarder och gör att exempelvis butiker som går på halvfart i nio månader, lever upp. Hyllorna rensas och bankkontona fylls. En buffert skapas som ska räcka till nästa semesterperiod.
Det är en symbios som bevisar klokheten i devisen ”Stad och land - hand i hand”.
För samtidigt som landsbygden behöver stadsfolket, så råder också det omvända. Gästerna söker sig ju hit av en anledning. De behöver en paus, frisk luft, lugn och ro och utrymme. De vill gå på Gammelvala och titta på rallycross och göra allt annat än det de brukar göra hemma. Ju högre tempot blir på arbetsmarknaden, desto viktigare är återhämtningen på sommaren.
I VärmlandsBygdens serie om våra holländska invandrare framgår det tydligt att landsbygden är värdefull för människor från trångbodda städer. De flyr, emigrerar undan trängsel och trafik. De tar med sig familjen och startar företag och trivs utmärkt i vår Värmländska mylla.
Men för att detta ska vara möjligt, måste landsbygden finns där till hands. Med offentlig och privat service.
De besvikna landsbygdsborna, de som härdats av att service centraliserats och försvunnit, de muttrar att ”jaha, nu duger vi, nu passar det”. Men det där är inte bara bittert gnäll. Det ligger någonting i det men det är en kritik som självklart inte får riktas mot våra besökare.
Staten däremot, via riksdag, regering och myndigheter, skulle dock behöva en rejäl uppsträckning. Här tycks finnas ett förhärskande synsätt som inte ser möjligheterna till utveckling på landsbygden, utan bara ser den som ett museum som ska betraktas genom vindrutan i bilen, eller kanske från verandan på sommarhuset.
Huvudtanken tycks vara att här ska ingenting hända. Absolut ingenting.
Mest aktuellt just nu är kampen för bensinmackarna och där kan det bli så att årets sommar blir den sista då gästerna kan tanka bensin på så många ställen i Värmland. Om ett eller två år kan det vara betydligt sämre. Tänk på det ni som tankar i Gunnarskog och Höljes. Hur kommer ni att drabbas?
Samtidigt fortsätter man i regeringskansliet att skriva på en landsbygdsstrategi. Det har talats ganska mycket om den där och ju mer den marknadsförs, desto större blir förhoppningarna.
Vi tvingas dock konstatera att det blev som vi befarade när hela den här processen startade. För när den parlamentariska utredningen tillsattes 2004 så hävdades det i denna tidnings spalter att utredningen var onödig. Att förslagen redan fanns.
Men utredningen tröskade igång och presenterade 2006 en rad kloka synpunkter. Sedan var det val, ny regering med centerfolk på viktiga poster.
Men väntan - den fortsätter. Fyra år efter att den onödiga utredningen tillsattes, har vi fortfarande inga resultat. Mer än att statliga myndigheter fortsatt med rationalisering och centralisering där landsbygd och mindre orter alltid är de stora förlorarna.
Kraven på besked är därför rimliga.
Både vi som varje dag vistas på landsbygden och de som njuter av miljön några veckor per år undrar vad som ska gälla. För om inte en centerregering gör ett rejält krafttag - vem ska då göra det?
Nu är sommaren här och med det ökar landsbygdens befolkning radikalt - samtidigt som de stora städerna töms. Nu nyttjas gratisnöjen som natur, sjöar, vackra vyer, badbryggor och vägar.
Samtidigt blomstrar butiker, caféer, vandrarhem och bensinmackar.
Delar av landsbygdens företag och organisationer lever på turismen. Så är det. Den omsätter miljarder och gör att exempelvis butiker som går på halvfart i nio månader, lever upp. Hyllorna rensas och bankkontona fylls. En buffert skapas som ska räcka till nästa semesterperiod.
Det är en symbios som bevisar klokheten i devisen ”Stad och land - hand i hand”.
För samtidigt som landsbygden behöver stadsfolket, så råder också det omvända. Gästerna söker sig ju hit av en anledning. De behöver en paus, frisk luft, lugn och ro och utrymme. De vill gå på Gammelvala och titta på rallycross och göra allt annat än det de brukar göra hemma. Ju högre tempot blir på arbetsmarknaden, desto viktigare är återhämtningen på sommaren.
I VärmlandsBygdens serie om våra holländska invandrare framgår det tydligt att landsbygden är värdefull för människor från trångbodda städer. De flyr, emigrerar undan trängsel och trafik. De tar med sig familjen och startar företag och trivs utmärkt i vår Värmländska mylla.
Men för att detta ska vara möjligt, måste landsbygden finns där till hands. Med offentlig och privat service.
De besvikna landsbygdsborna, de som härdats av att service centraliserats och försvunnit, de muttrar att ”jaha, nu duger vi, nu passar det”. Men det där är inte bara bittert gnäll. Det ligger någonting i det men det är en kritik som självklart inte får riktas mot våra besökare.
Staten däremot, via riksdag, regering och myndigheter, skulle dock behöva en rejäl uppsträckning. Här tycks finnas ett förhärskande synsätt som inte ser möjligheterna till utveckling på landsbygden, utan bara ser den som ett museum som ska betraktas genom vindrutan i bilen, eller kanske från verandan på sommarhuset.
Huvudtanken tycks vara att här ska ingenting hända. Absolut ingenting.
Mest aktuellt just nu är kampen för bensinmackarna och där kan det bli så att årets sommar blir den sista då gästerna kan tanka bensin på så många ställen i Värmland. Om ett eller två år kan det vara betydligt sämre. Tänk på det ni som tankar i Gunnarskog och Höljes. Hur kommer ni att drabbas?
Samtidigt fortsätter man i regeringskansliet att skriva på en landsbygdsstrategi. Det har talats ganska mycket om den där och ju mer den marknadsförs, desto större blir förhoppningarna.
Vi tvingas dock konstatera att det blev som vi befarade när hela den här processen startade. För när den parlamentariska utredningen tillsattes 2004 så hävdades det i denna tidnings spalter att utredningen var onödig. Att förslagen redan fanns.
Men utredningen tröskade igång och presenterade 2006 en rad kloka synpunkter. Sedan var det val, ny regering med centerfolk på viktiga poster.
Men väntan - den fortsätter. Fyra år efter att den onödiga utredningen tillsattes, har vi fortfarande inga resultat. Mer än att statliga myndigheter fortsatt med rationalisering och centralisering där landsbygd och mindre orter alltid är de stora förlorarna.
Kraven på besked är därför rimliga.
Både vi som varje dag vistas på landsbygden och de som njuter av miljön några veckor per år undrar vad som ska gälla. För om inte en centerregering gör ett rejält krafttag - vem ska då göra det?
Stolpskott om rovdjur
Överåklagare Sven Erik Alhem tycker att varghatarna är för starka och vargvännerna är för svaga. Han vill därför ha en rovdjursombudsman
Han är verksam i Malmö och har därför liten insikt i hur det är att leva med rovdjuren. Eftersom han också verkar ha undgått det, så finns det redan gott om ”Rovdjursombudsmän” i myndigheter och organisationer.
Nej, vad som behövs är en politik som respekterar de som berörs av rovdjurens närvaro - och en sådan har regeringen kommit en god bit på väg. Samtidigt krävs naturligtvis att jägare och andra att lagar upprätthålls.
Han är verksam i Malmö och har därför liten insikt i hur det är att leva med rovdjuren. Eftersom han också verkar ha undgått det, så finns det redan gott om ”Rovdjursombudsmän” i myndigheter och organisationer.
Nej, vad som behövs är en politik som respekterar de som berörs av rovdjurens närvaro - och en sådan har regeringen kommit en god bit på väg. Samtidigt krävs naturligtvis att jägare och andra att lagar upprätthålls.
Grönt miljöpris
Björn Gillberg får centerdistriktets miljöpris för sina insatser för byggandet av en metanolfabrik i Hagfors. Det är en värdig mottagare - dock inte helt utan reservation.
Hans hårda kritik mot etanol som fordonsbränsle är nämligen fortsatt märklig. För även om E85 inte är problemfritt så riskerar smutskastning av ett miljöbränsle, försämra möjligheterna för alla andra också. Vi ska inte glömma att det finns mäktiga krafter som inte vill ha några biobränslen alls. Och att gynna dessa, tror vi inte är Gillbergs avsikt.
Hans hårda kritik mot etanol som fordonsbränsle är nämligen fortsatt märklig. För även om E85 inte är problemfritt så riskerar smutskastning av ett miljöbränsle, försämra möjligheterna för alla andra också. Vi ska inte glömma att det finns mäktiga krafter som inte vill ha några biobränslen alls. Och att gynna dessa, tror vi inte är Gillbergs avsikt.
torsdag 29 maj 2008
Klokt om oljan
Bensindebatten bränner ordentligt just nu. Vi som åker långa sträckor plågas av priserna och från statens sida bör man fortsatt se över reseavdraget. Samtidigt måste vi se att det här är nödvändigt, precis som när vi rycker av ett plåster så gör det ont. Konkurrensen om oljan ökar, samtidigt som utsläppen förstör vår miljö. Vi måste bort därifrån och då är det bara priset som kan göra det jobbet.
Citerar Ragnar Roos i Dagens Nyheter. Läs gärna hela hans artikel. För hur plågsamt det än är, så har han rätt.
”Omställningen bort från oljeberoendet måste snabbas på. Nu gör marknaden en stor del av jobbet. De höga priserna sätter igång positiva dynamiska processer. Det blir lönsammare att utveckla alternativa energikällor. Kraven ökar på att göra bensinsnålare bilmotorer. Och godstrafik med järnväg kan stärka sin konkurrenskraft mot lastbilstransporter.
Det är bättre att prischocken blir kännbar redan nu än att den slår till först längre fram. Ju mer abrupt väg bort från oljesamhället, desto större blir problemen.”
Citerar Ragnar Roos i Dagens Nyheter. Läs gärna hela hans artikel. För hur plågsamt det än är, så har han rätt.
”Omställningen bort från oljeberoendet måste snabbas på. Nu gör marknaden en stor del av jobbet. De höga priserna sätter igång positiva dynamiska processer. Det blir lönsammare att utveckla alternativa energikällor. Kraven ökar på att göra bensinsnålare bilmotorer. Och godstrafik med järnväg kan stärka sin konkurrenskraft mot lastbilstransporter.
Det är bättre att prischocken blir kännbar redan nu än att den slår till först längre fram. Ju mer abrupt väg bort från oljesamhället, desto större blir problemen.”
Intressant ministermöte
I tisdags var jag och en delegation från Säffle och träffade infrastrukturminister (vilken titel!) Åsa Torstensson och hennes medarbetare. Vi marknadsförde vår modell för fiberbygge på landsbygden. Mottagandet kändes väldigt bra och det är bara att hoppas att man på något sätt styr de kommande pengarna så att inte allt försvinner till de stora bolagens resultaträkningar. För då blir det inte mycket bredband för landsbygden.
Klicka på länken och du ser hur koncentrerade vi ser ut (Åsas bildblogg)
Klicka på länken och du ser hur koncentrerade vi ser ut (Åsas bildblogg)
tisdag 13 maj 2008
Avdragsrätt gav önskad effekt
Ledare i Centerpressens nyhetsbyrå 9 maj
Tänk så olika det kan vara.
Den man som för några år sedan drog nytta av ROT-avdraget när han monterade in fönster på lyxvillan, han hade ett helt vanligt jobb. Även den unge, lågutbildade man som fyller flyttbilen med läkarens exklusiva bohag, får göra det utan att behöva hamna i centrum i samhällsdebatten.
Med städerskan är det annorlunda.
Fördomarna mot olika jobb blir aldrig så tydliga som när Maud Olofsson debatterar avdragsrätt för hushållsnära tjänster med valfri vänsterpartist. Det blixtrar i de rödas ögon och genast projiceras bilder av hukande pigor som går och plockar skräp vid direktörernas dyra matsalsbord. Underlägsna. Underbetalda. Utsatta.
Men det där är historia och vänsterns sätt att i ord och handling måla ut denna bransch som klasskampens stora förlorare gör bara att gamla fördomar tillåts leva vidare.
Men de här företagen är som vilka andra som helst. Och de här medarbetarna utför - i likhet med de flesta andra - viktiga arbetsuppgifter som vi skulle ha svårt att klara oss utan.
Avdraget infördes 1 juli 2007 och anledningen var den samma som för ROT-avdraget, nämligen att minska det omfattande fusket och den illojala konkurrensen från oseriösa företag. Den skulle också underlätta för exempelvis barnfamiljer att få ihop livspusslet. Och nya jobb skulle skapas.
Frågans ideologiska sprängkraft gör dock att den förmodligen har större betydelse för det partipolitiska spelet - än för de medborgare som reformen var avsedd att hjälpa.
Nu kommer den andra utvärderingen av hur det gått hittills. Den är i form av en rapport från arbetsgivarorganisationen Almega. Demoskop har för deras räkning gjort undersökningar bland såväl företag som allmänheten och funnit att intresset ökar - i alla samhällsgrupper. .
Under det senaste halvåret har hemserviceföretagen nyanställt 1 800 personer, där tre av fyra kommer direkt från arbetslöshet. Antalet företag har fyrdubblats på ett år och i genomsnitt har antalet anställda i företagen ökat från sju till elva. Under 2008 väntas branschen nyttjas av 184 000 hushåll och nå en sysselsättning på 9 300 personer. Men då ingår inte de företag som i huvudsak inte jobbar för privatpersoner.
Precis som Maud Olofsson - avdragets främste tillskyndare - hela tiden argumenterat så är det inte rimligt att det är ok med subvention till den som monterade fönstret, men inte till den som putsar det. Framförallt när problemen och sysselsättningspotentialen är likartade. Lyckligtvis blev det dock ingen tillfällig reform som kommer och går, utan en permanent åtgärd med långsiktiga spelregler för alla inblandade.
Det ger tryggare - och fler - jobb.
Tänk så olika det kan vara.
Den man som för några år sedan drog nytta av ROT-avdraget när han monterade in fönster på lyxvillan, han hade ett helt vanligt jobb. Även den unge, lågutbildade man som fyller flyttbilen med läkarens exklusiva bohag, får göra det utan att behöva hamna i centrum i samhällsdebatten.
Med städerskan är det annorlunda.
Fördomarna mot olika jobb blir aldrig så tydliga som när Maud Olofsson debatterar avdragsrätt för hushållsnära tjänster med valfri vänsterpartist. Det blixtrar i de rödas ögon och genast projiceras bilder av hukande pigor som går och plockar skräp vid direktörernas dyra matsalsbord. Underlägsna. Underbetalda. Utsatta.
Men det där är historia och vänsterns sätt att i ord och handling måla ut denna bransch som klasskampens stora förlorare gör bara att gamla fördomar tillåts leva vidare.
Men de här företagen är som vilka andra som helst. Och de här medarbetarna utför - i likhet med de flesta andra - viktiga arbetsuppgifter som vi skulle ha svårt att klara oss utan.
Avdraget infördes 1 juli 2007 och anledningen var den samma som för ROT-avdraget, nämligen att minska det omfattande fusket och den illojala konkurrensen från oseriösa företag. Den skulle också underlätta för exempelvis barnfamiljer att få ihop livspusslet. Och nya jobb skulle skapas.
Frågans ideologiska sprängkraft gör dock att den förmodligen har större betydelse för det partipolitiska spelet - än för de medborgare som reformen var avsedd att hjälpa.
Nu kommer den andra utvärderingen av hur det gått hittills. Den är i form av en rapport från arbetsgivarorganisationen Almega. Demoskop har för deras räkning gjort undersökningar bland såväl företag som allmänheten och funnit att intresset ökar - i alla samhällsgrupper. .
Under det senaste halvåret har hemserviceföretagen nyanställt 1 800 personer, där tre av fyra kommer direkt från arbetslöshet. Antalet företag har fyrdubblats på ett år och i genomsnitt har antalet anställda i företagen ökat från sju till elva. Under 2008 väntas branschen nyttjas av 184 000 hushåll och nå en sysselsättning på 9 300 personer. Men då ingår inte de företag som i huvudsak inte jobbar för privatpersoner.
Precis som Maud Olofsson - avdragets främste tillskyndare - hela tiden argumenterat så är det inte rimligt att det är ok med subvention till den som monterade fönstret, men inte till den som putsar det. Framförallt när problemen och sysselsättningspotentialen är likartade. Lyckligtvis blev det dock ingen tillfällig reform som kommer och går, utan en permanent åtgärd med långsiktiga spelregler för alla inblandade.
Det ger tryggare - och fler - jobb.
Lösare tyglar ökar produktionen
När katten är borta, dansar råttorna på bordet, sägs det. Men omsatt till ett industriföretag så kan avsaknaden av en ständigt kontrollerande chef vara bra för verksamheten. En avhandling visar nämligen att när ett företag är dödsdömt, så ökar produktiviteten.
Strax efter att ett företags anställda fått beskedet om att verksamheten ska läggas ner eller flyttas någon annanstans, så blir de oroliga, frustrerade och arga. Alla undrar vad som ska hända härnäst, var de ska jobba framöver och hur de ska klara sin försörjning. Fullt naturliga reaktioner som också leder till att produktiviteten sjunker i företaget.
Men sedan händer någonting. När alla förhandlingar är klara och när folk vet vad som ska hända, så tycks inställningen förändras.
Samtidigt minskar chefernas kontroll över verksamheten. De blir upptagna av avvecklingen, några söker sig därifrån och det leder till att tyglarna om personalen släpps lösare. De får ökat inflytande i hur arbetet organiseras och det växer fram nya informella ledare som tar ett större ansvar än tidigare. Kreativiteten får utrymme och produktiviteten stiger till att nå högre nivåer än innan chockbeskeden.
De här ganska uppseendeväckande slutsatserna dras i en doktorsavhandling av Magnus Hansson vid Handelshögskolan på Örebro universitet. Han har forskat i nedläggningsprocesserna i tio tillverkningsföretag.
Han har tittat på produktionsstatistiken och borrat djupare i vad som hänt i tre av företagen. Han har intervjuat platschefer, fackliga företrädare och anställda. Han har till och med följt diskussionerna på fikarasterna. Och mönstret med stigande produktivitet är det samma överallt.
Det handlar om att personalen vill visa att ledningen tagit fel beslut, men störst vikt lägger han ändå vid att detaljstyrningen över det dagliga arbetet minskar.
– Man blir förvånad över personalens engagemang och ansträngningar i en sådan extrem situation som innebär att de kommer att förlora sina jobb, säger han.
Verksamheter som drabbas av neddragningar på personalen märker dock inte samma effekt. Tvärtom, detta leder ofta till försämrad produktion och skillnaden består i att en nedläggning föder nytänkande där de anställda vet vad som gäller. Neddragningar däremot - framförallt om de är ständigt återkommande - leder till fortsatt osäkerhet och konflikter.
Det här föder tankar om hur ledarskapet egentligen ser ut - och hur det borde se ut. Är styrningen och detaljregleringen för hård i dagens arbetsliv? Har det uppskruvade tempot och ständiga krav på effektiviseringar en bromsande effekt på tillväxten?
De problem som Hansson pekar på är att en alltför stelbent organisation bromsar dem som har idéer på små och stora förbättringar. Det här är också kritik som vi ofta hör från den offentliga sektorn där beslutsvägarna upplevs som långa, tröga och krångliga. Större befogenheter till de som befinner sig ”på golvet”, eller att bryta ut enheter och göra dem mer självständiga, kan vara två modeller för att lösa upp knutarna.
Att personalen jobbar på ”ända in i kaklet” vittnar om vilken inneboende kraft som finns. Något som blir ännu tydligare när vi ser hur krisorter med många och stora nedläggningar lyckas vända trenderna genom målmedvetet och hårt arbete. Man börjar samarbeta över alla gränser och det tänks nya tankar som det inte fanns plats för under beskyddet av den stora arbetsgivaren.
Och de som trätt fram i denna nya tid - det är ledarna - inte cheferna.
-----------
Strax efter att ett företags anställda fått beskedet om att verksamheten ska läggas ner eller flyttas någon annanstans, så blir de oroliga, frustrerade och arga. Alla undrar vad som ska hända härnäst, var de ska jobba framöver och hur de ska klara sin försörjning. Fullt naturliga reaktioner som också leder till att produktiviteten sjunker i företaget.
Men sedan händer någonting. När alla förhandlingar är klara och när folk vet vad som ska hända, så tycks inställningen förändras.
Samtidigt minskar chefernas kontroll över verksamheten. De blir upptagna av avvecklingen, några söker sig därifrån och det leder till att tyglarna om personalen släpps lösare. De får ökat inflytande i hur arbetet organiseras och det växer fram nya informella ledare som tar ett större ansvar än tidigare. Kreativiteten får utrymme och produktiviteten stiger till att nå högre nivåer än innan chockbeskeden.
De här ganska uppseendeväckande slutsatserna dras i en doktorsavhandling av Magnus Hansson vid Handelshögskolan på Örebro universitet. Han har forskat i nedläggningsprocesserna i tio tillverkningsföretag.
Han har tittat på produktionsstatistiken och borrat djupare i vad som hänt i tre av företagen. Han har intervjuat platschefer, fackliga företrädare och anställda. Han har till och med följt diskussionerna på fikarasterna. Och mönstret med stigande produktivitet är det samma överallt.
Det handlar om att personalen vill visa att ledningen tagit fel beslut, men störst vikt lägger han ändå vid att detaljstyrningen över det dagliga arbetet minskar.
– Man blir förvånad över personalens engagemang och ansträngningar i en sådan extrem situation som innebär att de kommer att förlora sina jobb, säger han.
Verksamheter som drabbas av neddragningar på personalen märker dock inte samma effekt. Tvärtom, detta leder ofta till försämrad produktion och skillnaden består i att en nedläggning föder nytänkande där de anställda vet vad som gäller. Neddragningar däremot - framförallt om de är ständigt återkommande - leder till fortsatt osäkerhet och konflikter.
Det här föder tankar om hur ledarskapet egentligen ser ut - och hur det borde se ut. Är styrningen och detaljregleringen för hård i dagens arbetsliv? Har det uppskruvade tempot och ständiga krav på effektiviseringar en bromsande effekt på tillväxten?
De problem som Hansson pekar på är att en alltför stelbent organisation bromsar dem som har idéer på små och stora förbättringar. Det här är också kritik som vi ofta hör från den offentliga sektorn där beslutsvägarna upplevs som långa, tröga och krångliga. Större befogenheter till de som befinner sig ”på golvet”, eller att bryta ut enheter och göra dem mer självständiga, kan vara två modeller för att lösa upp knutarna.
Att personalen jobbar på ”ända in i kaklet” vittnar om vilken inneboende kraft som finns. Något som blir ännu tydligare när vi ser hur krisorter med många och stora nedläggningar lyckas vända trenderna genom målmedvetet och hårt arbete. Man börjar samarbeta över alla gränser och det tänks nya tankar som det inte fanns plats för under beskyddet av den stora arbetsgivaren.
Och de som trätt fram i denna nya tid - det är ledarna - inte cheferna.
-----------
onsdag 7 maj 2008
Dra nytta av höga matpriser
Visst vore det bekvämt om vi kunde avfärda hela biobränsledebatten med att denna omställning bara skapar fattigdom och svält?
Då behövde vi inte engagera oss utan kunde lugnt gå tillbaka till att fortsätta klaga på bensinskatten. Precis som vanligt.
Varningsropen om biobränslenas negativa inverkan på människa och miljö har varit många den senaste tiden. Igår tisdag krävde FN:s sändebud i matfrågor, Jean Ziegler ett femårigt stopp för biobränsleproduktion. Han riktar sig till FN:s säkerhetsråd och rådet för mänskliga rättigheter. Det är ett minst sagt märkligt krav.
Ursprunget till kritiken är de kraftigt stigande världsmarknadspriserna på livsmedel. Det handlar om ökningar på 45 procent enligt FN:s livsmedelsorgan FAO. Enligt samma organ är anledningen till detta främst ökade oljepriser, extrema väderhändelser och ökad efterfrågan på kött och mejeriprodukter i Kina och Indien.
I debatten läggs dock störst skuld på biobränsleproduktionen och det hävdas att denna konkurrerar ut maten och därmed orsakar svält i världen.
I Sverige har prisuppgången lett till en tillväxt bland jordbrukarna. Trädesmarker bryts upp igen och bönder som planerat att lägga ner, tänker om och bygger nytt. I vissa grenar går omställningen snabbt, exempelvis på spannmålssidan. Inom andra områden tar det längre tid att öka produktionen.
Det här är naturligtvis en utveckling som måste stimuleras även i de fattiga länderna, vilket FAO:s generaldirektör Jacques Diouf tagit initiativ till. Han menar att det nu är läge för att hjälpa bönderna i den fattiga delen av världen att dra nytta av de höga priserna.
Jämsides med det akuta problemet idag, så skapas en potential för en lång rad länder att öka sin produktion - nu när man inte längre blir utkonkurrerade av att västvärldens överskott dumpas på deras marknad. Produktion kan dras igång som försörjer både sitt eget folk och exportmarknaden. Redan idag är ju de minst utvecklade ländernas ekonomier helt beroende på försäljning av jordbruksprodukter.
För att nå dit krävs insatser av ganska stora mått och då menar Diouf att de rika länderna nu måste agera - och dessutom ganska snabbt. Den stora fördelen med de här satsningarna är att de just är satsningar - inte ett passivt katastrofbistånd som tenderar att låsa fast folket i ett beroende.
Förhoppningsvis når man en bit på vägen under det toppmöte i det här ämnet som kommer genomföras i Rom i början av juni.
På energisidan måste köparna agera för att inte tidigare misstag vad gäller miljöhänsyn och mänskliga rättigheter kopieras till denna nya tillväxtbransch. Det står nämligen helt klart att villkoren för de som jobbar med att leverera biobränslen är inte tillfredsställande - även om ofta är generella problem som inte är isolerade till just den här näringsgrenen.
Samtidigt måste alla inse att det inte är en slutlig lösning på utsläppsproblemet att köra bilar på etanol på det sätt som vi idag gör. Mycket återstår att göra men för att nå till andra generationens biodrivmedel, så får vi inte förbjuda den första.
Att göra som Ziegler och andra förbudsivrare skulle dessutom inte påverka varken matpriserna eller världssvälten.
Däremot skulle det låsa fast bönderna i fattigdom och hindra dem från att göra bättre affärer. Dessutom bromsar ett sådant agerande arbetet mot klimatstörande utsläpp och då är det de fattiga länderna som är de största förlorarna.
Då behövde vi inte engagera oss utan kunde lugnt gå tillbaka till att fortsätta klaga på bensinskatten. Precis som vanligt.
Varningsropen om biobränslenas negativa inverkan på människa och miljö har varit många den senaste tiden. Igår tisdag krävde FN:s sändebud i matfrågor, Jean Ziegler ett femårigt stopp för biobränsleproduktion. Han riktar sig till FN:s säkerhetsråd och rådet för mänskliga rättigheter. Det är ett minst sagt märkligt krav.
Ursprunget till kritiken är de kraftigt stigande världsmarknadspriserna på livsmedel. Det handlar om ökningar på 45 procent enligt FN:s livsmedelsorgan FAO. Enligt samma organ är anledningen till detta främst ökade oljepriser, extrema väderhändelser och ökad efterfrågan på kött och mejeriprodukter i Kina och Indien.
I debatten läggs dock störst skuld på biobränsleproduktionen och det hävdas att denna konkurrerar ut maten och därmed orsakar svält i världen.
I Sverige har prisuppgången lett till en tillväxt bland jordbrukarna. Trädesmarker bryts upp igen och bönder som planerat att lägga ner, tänker om och bygger nytt. I vissa grenar går omställningen snabbt, exempelvis på spannmålssidan. Inom andra områden tar det längre tid att öka produktionen.
Det här är naturligtvis en utveckling som måste stimuleras även i de fattiga länderna, vilket FAO:s generaldirektör Jacques Diouf tagit initiativ till. Han menar att det nu är läge för att hjälpa bönderna i den fattiga delen av världen att dra nytta av de höga priserna.
Jämsides med det akuta problemet idag, så skapas en potential för en lång rad länder att öka sin produktion - nu när man inte längre blir utkonkurrerade av att västvärldens överskott dumpas på deras marknad. Produktion kan dras igång som försörjer både sitt eget folk och exportmarknaden. Redan idag är ju de minst utvecklade ländernas ekonomier helt beroende på försäljning av jordbruksprodukter.
För att nå dit krävs insatser av ganska stora mått och då menar Diouf att de rika länderna nu måste agera - och dessutom ganska snabbt. Den stora fördelen med de här satsningarna är att de just är satsningar - inte ett passivt katastrofbistånd som tenderar att låsa fast folket i ett beroende.
Förhoppningsvis når man en bit på vägen under det toppmöte i det här ämnet som kommer genomföras i Rom i början av juni.
På energisidan måste köparna agera för att inte tidigare misstag vad gäller miljöhänsyn och mänskliga rättigheter kopieras till denna nya tillväxtbransch. Det står nämligen helt klart att villkoren för de som jobbar med att leverera biobränslen är inte tillfredsställande - även om ofta är generella problem som inte är isolerade till just den här näringsgrenen.
Samtidigt måste alla inse att det inte är en slutlig lösning på utsläppsproblemet att köra bilar på etanol på det sätt som vi idag gör. Mycket återstår att göra men för att nå till andra generationens biodrivmedel, så får vi inte förbjuda den första.
Att göra som Ziegler och andra förbudsivrare skulle dessutom inte påverka varken matpriserna eller världssvälten.
Däremot skulle det låsa fast bönderna i fattigdom och hindra dem från att göra bättre affärer. Dessutom bromsar ett sådant agerande arbetet mot klimatstörande utsläpp och då är det de fattiga länderna som är de största förlorarna.
Mackdöden stoppas
Det var ingen slump att Värmland stod som värd för en nationell konferens om drivmedelsförsörjningen på landsbygen. Här finns sedan många år en verksamhet med rådgivning och stöd till de mindre butikerna. Här finns också ett engagerat Länsbygderåd. Nu förstärks resurserna i just den här frågan med en arbetsgrupp ledd av Hela Sverige ska leva.
Dessa krafter kan stoppa mackdöden. Inte överallt. Men det ger de mackar som har en någorlunda stor och trogen kundkrets möjlighet att leva vidare.
Dessa krafter kan stoppa mackdöden. Inte överallt. Men det ger de mackar som har en någorlunda stor och trogen kundkrets möjlighet att leva vidare.
torsdag 24 april 2008
Skärpning, arbetare!
Noterar med visst intresse att när Vårdförbundet nu strejkar för bättre villkor för sjuksköterskorna, så är stödet från kollegerna svagt. De andra facken tycker de tar i för mycket och LO-basen Wanja Lundby Wedin tror att om Vårdförbundet får igenom sina krav, så kommer det leda till att andra vill ha kompensation. Vilket kommer driva upp inflationen (tänk att hon oroar sig för den helt plötsligt...).
Jag har aldrig förstått de där. För å ena sidan finns det nästan ingen i detta land som inte vill att vårdpersonalen ska ha högre löner - de gör ju ett jätteviktigt jobb.
Men å andra sidan så finns det heller ingen som vill avstå något av sitt eget löneutrymme för att detta ska bli verklighet.
Dubbelmoral är ordet.
Om vi vill att vissa grupper ska komma ikapp, uppvärderas, eller vad vi nu vill kalla det - så måste också många av oss andra stå tillbaka. Annars blir ju effekten negativ för dem vi ville värna.
Det går inte att säga att "Det klart att de ska få mer... så länge jag får minst lika mycket!"
Jag har aldrig förstått de där. För å ena sidan finns det nästan ingen i detta land som inte vill att vårdpersonalen ska ha högre löner - de gör ju ett jätteviktigt jobb.
Men å andra sidan så finns det heller ingen som vill avstå något av sitt eget löneutrymme för att detta ska bli verklighet.
Dubbelmoral är ordet.
Om vi vill att vissa grupper ska komma ikapp, uppvärderas, eller vad vi nu vill kalla det - så måste också många av oss andra stå tillbaka. Annars blir ju effekten negativ för dem vi ville värna.
Det går inte att säga att "Det klart att de ska få mer... så länge jag får minst lika mycket!"
Klent om bredband
Ledare i VB 24 april
Bredband är avgörande för framtiden. För privatpersoner och företagen. Har man inte
bredband, så är man utanför.
Så formulerar sig utredaren Åke Hedén och så långt är han helt rätt ute.
Men när han föreslår hur staten ska agera i frågan, så blir det tunt, alltför tunt.
Bredbandsutredningen har hållit på sedan i somras och hade till uppgift att dels analysera de
tidigare stöden och därefter komma med förslag till hur staten bör fortsätta arbetet med att
garantera en likvärdig digital infrastruktur i hela landet.
Hittills har utbyggnaden varit en rörig härva av kommerisiella och samhälleliga insatser. Den genomgående tekniken i stora delar av landet blev ADSL som nyttjar det befintliga telenätet. Utbyggnaden kostade staten drygt fem miljarder, men därutöver lade kommunerna ungefär lika mycket. Fördelarna var naturligtvis snabbheten i utbyggnaden – man nådde väldigt många hushåll på relativt kort tid. Men flera experter - exempelvis den statliga IT-kommissionen - menade redan i denna utvecklings gryning att detta var att betrakta som en temporär lösning.
Signalen till landsbygdens hushåll och företag var dock en annan. Där målades ADSL upp som den slutliga tekniken och när telestationerna var utbyggda, ja då kunde bredband strykas från att-göra-
listan.
Det dröjde dock inte många år innan verkligheten kom ikapp. Behoven och kraven ökade och kommer att fortsätta göra det.
I de större städerna ser det dock annorlunda ut. Där byggs framtidssäkra höghastighetsnät ut så det knakar. Där är halvmesyrerna få, till fördel för såväl villaägare som lägenhetsboende. Frågan är varför inte landsbygden och de mindre orterna ska ha samma tillgänglighet, när deras behov är lika stora - ja kanske till och med ännu större med tanke på de ibland långa fysiska avstånden till olika servicefunktioner?
För att slippa ta i för mycket i de ekonomiska insatserna menar utredaren att basen för bredbandskapaciteten ska sättas till 2 mbit/sekund - idag. Teoretiskt är det runt 150 000 hushåll som saknar detta. Men med tanke på ökade kapacitetskrav och succesivt nedmonterat kopparnät kan antalet stiga till ungefär 500 000 hushåll, bedömer han.
För att alla ska nå detta golv föreslår han tre statliga miljarder som sedan ska kompletteras med lika många kommunala.
Samtidigt säger han att detta golv kommer femdubblas de kommande fyra åren, samt att tillväxten därefter kommer fortsätta att stiga i takt med fler tjänster och fler användare. Här har han sannolikt rätt, men hur långt räcker då samhällets insatser med detta som bakgrund?
Tyvärr underskattar utredaren behovet av resurser som måste tillföras i de kommersiellt ointressanta områdena för att tekniken ska vara uppgraderbar i takt med behoven.
Om inte regeringen justerar detta när det hela behandlas politiskt, så är risken stor att den digitala klyfta Hedén vill undvika – ändå kommer bli ett faktum.
De bekymrade småortsborna ska dock inte ge upp. Det finns lösningar som gör att landsbygden kan få den teknik som krävs för att vara attraktivt för folk och företag. Redan under de första bredbandsåren togs det på sina håll andra vägar. Man gick direkt på den framtidssäkra fibertekniken och byggde den ända in i hemmen, delvis via samfälligheter med lokalt engagemang - ett arbetssätt som utredaren också lyfter fram såsom positivt.
Det finns därför metoder som kan praktiseras överallt för att på så vis komma ikapp städerna
vad gäller den digitala infrastrukturen. Men för att nå dit krävs det ett lokalt engagemang från
bygdernas eldsjälar.
Precis som vanligt, alltså.
Bredband är avgörande för framtiden. För privatpersoner och företagen. Har man inte
bredband, så är man utanför.
Så formulerar sig utredaren Åke Hedén och så långt är han helt rätt ute.
Men när han föreslår hur staten ska agera i frågan, så blir det tunt, alltför tunt.
Bredbandsutredningen har hållit på sedan i somras och hade till uppgift att dels analysera de
tidigare stöden och därefter komma med förslag till hur staten bör fortsätta arbetet med att
garantera en likvärdig digital infrastruktur i hela landet.
Hittills har utbyggnaden varit en rörig härva av kommerisiella och samhälleliga insatser. Den genomgående tekniken i stora delar av landet blev ADSL som nyttjar det befintliga telenätet. Utbyggnaden kostade staten drygt fem miljarder, men därutöver lade kommunerna ungefär lika mycket. Fördelarna var naturligtvis snabbheten i utbyggnaden – man nådde väldigt många hushåll på relativt kort tid. Men flera experter - exempelvis den statliga IT-kommissionen - menade redan i denna utvecklings gryning att detta var att betrakta som en temporär lösning.
Signalen till landsbygdens hushåll och företag var dock en annan. Där målades ADSL upp som den slutliga tekniken och när telestationerna var utbyggda, ja då kunde bredband strykas från att-göra-
listan.
Det dröjde dock inte många år innan verkligheten kom ikapp. Behoven och kraven ökade och kommer att fortsätta göra det.
I de större städerna ser det dock annorlunda ut. Där byggs framtidssäkra höghastighetsnät ut så det knakar. Där är halvmesyrerna få, till fördel för såväl villaägare som lägenhetsboende. Frågan är varför inte landsbygden och de mindre orterna ska ha samma tillgänglighet, när deras behov är lika stora - ja kanske till och med ännu större med tanke på de ibland långa fysiska avstånden till olika servicefunktioner?
För att slippa ta i för mycket i de ekonomiska insatserna menar utredaren att basen för bredbandskapaciteten ska sättas till 2 mbit/sekund - idag. Teoretiskt är det runt 150 000 hushåll som saknar detta. Men med tanke på ökade kapacitetskrav och succesivt nedmonterat kopparnät kan antalet stiga till ungefär 500 000 hushåll, bedömer han.
För att alla ska nå detta golv föreslår han tre statliga miljarder som sedan ska kompletteras med lika många kommunala.
Samtidigt säger han att detta golv kommer femdubblas de kommande fyra åren, samt att tillväxten därefter kommer fortsätta att stiga i takt med fler tjänster och fler användare. Här har han sannolikt rätt, men hur långt räcker då samhällets insatser med detta som bakgrund?
Tyvärr underskattar utredaren behovet av resurser som måste tillföras i de kommersiellt ointressanta områdena för att tekniken ska vara uppgraderbar i takt med behoven.
Om inte regeringen justerar detta när det hela behandlas politiskt, så är risken stor att den digitala klyfta Hedén vill undvika – ändå kommer bli ett faktum.
De bekymrade småortsborna ska dock inte ge upp. Det finns lösningar som gör att landsbygden kan få den teknik som krävs för att vara attraktivt för folk och företag. Redan under de första bredbandsåren togs det på sina håll andra vägar. Man gick direkt på den framtidssäkra fibertekniken och byggde den ända in i hemmen, delvis via samfälligheter med lokalt engagemang - ett arbetssätt som utredaren också lyfter fram såsom positivt.
Det finns därför metoder som kan praktiseras överallt för att på så vis komma ikapp städerna
vad gäller den digitala infrastrukturen. Men för att nå dit krävs det ett lokalt engagemang från
bygdernas eldsjälar.
Precis som vanligt, alltså.
torsdag 17 april 2008
Hjälpen till mackarna
Ledarkrönika, VB 17 april
Var det bara ett spel för galleriet när 35 personer inkallades för att träffa representanter för Näringsdepartementet? Eller finns det en verklig ambition att bromsa det som nu går under namnet "mackdöden"?
Mötet var - får vi anta - ett resultat av den riksdagsdebatt där näringsminister Maud Olofsson frågades ut med anledning av bensinbolagens storskaliga nedläggningsplaner.
Uppemot en tredjedel av mackarna för de lönsamma jättarna planeras att stängas de närmaste åren och i Värmland är 11 uppsagda.
Det här är oroväckande signaler som skakat igång ett rejält engagemang i länet.
Till detta kommer också att den som äger anläggningen är ansvarig för att sanera marken. Och det handlar om enormt stora belopp som knappast finns i mackägarnas fickor.
Så nog fanns det viktiga saker att prata om när alla berörda parter möttes för i Stockholm.
Owe Nordling, ordförande för Länsbygderådet var en av värmlänningarna på plats i Stockholm och i veckans tidning beskriver han mötet som ett slöseri med tid.
Inte heller Olle Östlundh från lanthandlarnas samarbetsorganisation FLF uppfattade några löften. Och när statssekreterare Jöran Hägglund en stund efter mötet uttalade sig i media så flyttades frågan några rejäla kliv bakåt. Han sa:
"Permanent driftstöd kommer aldrig att vara uthålligt. Den som driver verksamheten måste också känna att det går ihop. Det är marknadsekonomi som gäller."
Hägglund är en pedagogisk elefant i landsbygdens porslinsaffär när han uttrycker sig så där. Det sänder signalen om att departementet och därmed regeringen inte bryr sig om hur det går. Landsbygdsborna får klara sig helt själva.
Vi utgår ifrån att det här var en tillfällig förvirring och att den här frågan snarast får en högre prioritet. En landsbygdsstrategi är ju på gång som ska ta ett helhetsgrepp på landsbygdsfrågorna. Det har man lovat och det löftet går inte att prata bort.
Oavsett vad som händer på riksnivå så kan värmlänningarna gå före. Genom samarbete mellan FLF, utvecklingsgrupperna och LRF borde det gå att hitta lösningar som gör att strategiskt viktiga mackar blir kvar.
Var det bara ett spel för galleriet när 35 personer inkallades för att träffa representanter för Näringsdepartementet? Eller finns det en verklig ambition att bromsa det som nu går under namnet "mackdöden"?
Mötet var - får vi anta - ett resultat av den riksdagsdebatt där näringsminister Maud Olofsson frågades ut med anledning av bensinbolagens storskaliga nedläggningsplaner.
Uppemot en tredjedel av mackarna för de lönsamma jättarna planeras att stängas de närmaste åren och i Värmland är 11 uppsagda.
Det här är oroväckande signaler som skakat igång ett rejält engagemang i länet.
Till detta kommer också att den som äger anläggningen är ansvarig för att sanera marken. Och det handlar om enormt stora belopp som knappast finns i mackägarnas fickor.
Så nog fanns det viktiga saker att prata om när alla berörda parter möttes för i Stockholm.
Owe Nordling, ordförande för Länsbygderådet var en av värmlänningarna på plats i Stockholm och i veckans tidning beskriver han mötet som ett slöseri med tid.
Inte heller Olle Östlundh från lanthandlarnas samarbetsorganisation FLF uppfattade några löften. Och när statssekreterare Jöran Hägglund en stund efter mötet uttalade sig i media så flyttades frågan några rejäla kliv bakåt. Han sa:
"Permanent driftstöd kommer aldrig att vara uthålligt. Den som driver verksamheten måste också känna att det går ihop. Det är marknadsekonomi som gäller."
Hägglund är en pedagogisk elefant i landsbygdens porslinsaffär när han uttrycker sig så där. Det sänder signalen om att departementet och därmed regeringen inte bryr sig om hur det går. Landsbygdsborna får klara sig helt själva.
Vi utgår ifrån att det här var en tillfällig förvirring och att den här frågan snarast får en högre prioritet. En landsbygdsstrategi är ju på gång som ska ta ett helhetsgrepp på landsbygdsfrågorna. Det har man lovat och det löftet går inte att prata bort.
Oavsett vad som händer på riksnivå så kan värmlänningarna gå före. Genom samarbete mellan FLF, utvecklingsgrupperna och LRF borde det gå att hitta lösningar som gör att strategiskt viktiga mackar blir kvar.
onsdag 9 april 2008
Lyssna inte, Fredrik!
Några moderata kommunpolitiker kräver på DN debatt att regeringen lägger pengar på att avskaffa värnskatten. Alltså den extra skatt på fem procent på inkomster över 42 000 kronor betalar.
Förhoppningsvis lyssnar inte Fredrik Reinfeldt på det örat.
Det har funnits goda skäl att reformera fastighetsskatten och avskaffa förmögenhetsskatten (liksom att som socialdemokraterna gjorde, avskaffa arvs- och gåvoskatten). Men i praktiken har det varit de högavlönade som gynnats av de här reformerna. Det finns därför inget sakligt skäl till att använda reformutrymmet för att slopa just denna skatt.
Det vore också ett pedagogiskt hjärnsläpp att bjuda oppositionen på en skattesänkning för dem med de allra högsta inkomsterna. Regeringen har tillräckligt många fiender redan.
Nej, nu är det pensionärernas och småföretagarnas tur att få del av de goda tiderna.
Förhoppningsvis lyssnar inte Fredrik Reinfeldt på det örat.
Det har funnits goda skäl att reformera fastighetsskatten och avskaffa förmögenhetsskatten (liksom att som socialdemokraterna gjorde, avskaffa arvs- och gåvoskatten). Men i praktiken har det varit de högavlönade som gynnats av de här reformerna. Det finns därför inget sakligt skäl till att använda reformutrymmet för att slopa just denna skatt.
Det vore också ett pedagogiskt hjärnsläpp att bjuda oppositionen på en skattesänkning för dem med de allra högsta inkomsterna. Regeringen har tillräckligt många fiender redan.
Nej, nu är det pensionärernas och småföretagarnas tur att få del av de goda tiderna.
tisdag 1 april 2008
Godkänt FBK
En bortskämd värmländsk hockeypublik vill naturligtvis alltid ha mer. Men jag tror trots allt det är bra för publiken, för Färjestad och för svensk hockey om några andra får dominera ett tag. Prestationskraven efter att ha gått till final varje år, är omöjliga att leva upp till. Semifinal är godkänt, med tanke på att man satt en pojkspoling till målvakt till att bära upp ett försvar lika öppet som ett svenskt kalhygge.
Nu blir det omladdning inför nästa år.
Och så hejar vi på HV framöver. Timrå går bort på grund av tränaren. Linköping för att det är Linköping (vi måste ju lära oss att hata de nya lagen, på samma sätt som vi lärde oss att hata Djurgården på den tiden de var att räkna med...)
Nu blir det omladdning inför nästa år.
Och så hejar vi på HV framöver. Timrå går bort på grund av tränaren. Linköping för att det är Linköping (vi måste ju lära oss att hata de nya lagen, på samma sätt som vi lärde oss att hata Djurgården på den tiden de var att räkna med...)
Skål!
Fransoser kan det där med starka drycker. Så Vin & sprit har hamnat i goda händer.
Men framförallt. Staten har ingen anledning att tillverka sprit och intäkten på 55 miljarder minskar statsskuldsräntorna med två miljarder per år. Det är mer än dubbelt så mycket som utdelningen från bolaget. En bra affär för skattebetalarna.
I likhet med DN:s ledare (tänk att man får hålla med den ibland!) så tycker jag att man inte bara får stirra på statsskulden vid de här försäljningarna. Investera pengarna också. I infrastruktur som vägar, järnvägar och bredband åt alla. Där behövs stora satsningar som inte skulle orsaka någon överhettning.
Eller varför inte som en utbetalning till de förra ägarna: Svenska medborgare.
Men framförallt. Staten har ingen anledning att tillverka sprit och intäkten på 55 miljarder minskar statsskuldsräntorna med två miljarder per år. Det är mer än dubbelt så mycket som utdelningen från bolaget. En bra affär för skattebetalarna.
I likhet med DN:s ledare (tänk att man får hålla med den ibland!) så tycker jag att man inte bara får stirra på statsskulden vid de här försäljningarna. Investera pengarna också. I infrastruktur som vägar, järnvägar och bredband åt alla. Där behövs stora satsningar som inte skulle orsaka någon överhettning.
Eller varför inte som en utbetalning till de förra ägarna: Svenska medborgare.
torsdag 27 mars 2008
Rogne tar över bonderörelse 2.0
Ledarkrönika 27 mars
Lantbruket har alltid förändrats och det har alltid gått snabbt. Hans-Ove Jensen fattade det och har som LRF-ordförande inte hållit emot utan i stället praktiserat filosofin att det är bättre att sitta längst fram i förändringståget - än att motvilligt släpas efter.
Gamla trotjänare i rörelsen som Sven Tågmark och Mats Hweem berättade en gång att när de var ute på LRF-möten så fick de bereda sig på att bli utskällda. Så var det förr när priserna bestämdes i förhandlingar mellan bönderna och staten.
Det var väl den tidens anda som skapade bilden av den gnällige bonden.
Men det är ett helt annat LRF i dag med en mer konstruktiv och kreativ syn på sitt eget företags. Fullt så stillsamt som på årets stämma i Kristinehamn behöver det dock inte bli. Inte en enda debatt eller motförslag.
Jensen har gjort sitt för att få med sig sina resenärer och säkert har han mer än en gång agerat inkastare i tågvagnarna. Lika säkert är att det finns de som helst vill stå kvar och se tillbaka på det som varit. I två avseenden kan det dock konstateras att den där resan är väl värd att göra.
För det första har den gamla klyftan mellan så kallade ”riktiga bönder” och de andra kombinationsföretagarna överbryggats på många håll. I Värmland manifesteras detta genom valet av Dag Rogne som ny ordförande. Han är bonden som framförallt försörjer sig på en entreprenadfirma.
Även på riksnivå betonas att varje företagares unika förutsättningar ska tas tillvara. Ibland innebär det en utökad satsning på mark och djur. I andra fall ska detta avvecklas till förmån för någonting annat.
Detta bredare LRF innebär också ett engagemang i allt från äganderättsfrågor, och rovdjurspolitik, till vägar, bensinstationer och bredband. För landsbygden i allmänhet och för småföretagandet i synnerhet gör blir därmed LRF en mycket viktig kraft för utveckling och tillväxt.
För det andra har böndernas varumärke genomgått en remarkabel förändring.
Från att uppfattas som en motsträvig, förändringsföraktande yrkeskår, till att bli något som allt fler vill bli. Naturbruksgymnasierna fylls, och när bönderna på TV tidigare var buttra hemmansägare i Hälsingland, så är det nu unga företagare som söker efter en livspartner eller lär sig dansa tango.
Utvecklingen kan ses som en slump, men så är det inte. På samma sätt som bönderna förr var skuld till gnällstämpeln, så är de nu sin egen lyckas smed. Bondekollektivet har bestämt sig för att de ska visa upp en annan inställning till sig själva och detta attitydskifte har slagit igenom på bred front.
Man slåss för den svenska livsmedelskvaliteten och vill få svenskarna att köpa svenskt - inte för att bönderna ska få behålla jobben, utan för att de är stolta över sina produkter.
Man har också hittat rätt i miljö- och energidebatten och detta sammantaget har gjort jord och skog till en framtidsbransch. Även om det sannolikt kommer krävas en stödpolitik även framöver så kommer marknadskrafterna ta en större andel av böndernas lönsamhet.
Sett till medlemsutvecklingen inom LRF och till attitydförändring inom bondekåren som helhet, så kopplade förändringståget alltså in på rätt spår. De som fortfarande står och skruvar sig på perrongen bör därför göra slag i saken och kliva på.
Ta hjälp av tillgängliga företagsrådgivare och gräv där du står.
Bli en del i den uppgraderade versionen av lantbruksföretag. Bonde 2.0.
Lantbruket har alltid förändrats och det har alltid gått snabbt. Hans-Ove Jensen fattade det och har som LRF-ordförande inte hållit emot utan i stället praktiserat filosofin att det är bättre att sitta längst fram i förändringståget - än att motvilligt släpas efter.
Gamla trotjänare i rörelsen som Sven Tågmark och Mats Hweem berättade en gång att när de var ute på LRF-möten så fick de bereda sig på att bli utskällda. Så var det förr när priserna bestämdes i förhandlingar mellan bönderna och staten.
Det var väl den tidens anda som skapade bilden av den gnällige bonden.
Men det är ett helt annat LRF i dag med en mer konstruktiv och kreativ syn på sitt eget företags. Fullt så stillsamt som på årets stämma i Kristinehamn behöver det dock inte bli. Inte en enda debatt eller motförslag.
Jensen har gjort sitt för att få med sig sina resenärer och säkert har han mer än en gång agerat inkastare i tågvagnarna. Lika säkert är att det finns de som helst vill stå kvar och se tillbaka på det som varit. I två avseenden kan det dock konstateras att den där resan är väl värd att göra.
För det första har den gamla klyftan mellan så kallade ”riktiga bönder” och de andra kombinationsföretagarna överbryggats på många håll. I Värmland manifesteras detta genom valet av Dag Rogne som ny ordförande. Han är bonden som framförallt försörjer sig på en entreprenadfirma.
Även på riksnivå betonas att varje företagares unika förutsättningar ska tas tillvara. Ibland innebär det en utökad satsning på mark och djur. I andra fall ska detta avvecklas till förmån för någonting annat.
Detta bredare LRF innebär också ett engagemang i allt från äganderättsfrågor, och rovdjurspolitik, till vägar, bensinstationer och bredband. För landsbygden i allmänhet och för småföretagandet i synnerhet gör blir därmed LRF en mycket viktig kraft för utveckling och tillväxt.
För det andra har böndernas varumärke genomgått en remarkabel förändring.
Från att uppfattas som en motsträvig, förändringsföraktande yrkeskår, till att bli något som allt fler vill bli. Naturbruksgymnasierna fylls, och när bönderna på TV tidigare var buttra hemmansägare i Hälsingland, så är det nu unga företagare som söker efter en livspartner eller lär sig dansa tango.
Utvecklingen kan ses som en slump, men så är det inte. På samma sätt som bönderna förr var skuld till gnällstämpeln, så är de nu sin egen lyckas smed. Bondekollektivet har bestämt sig för att de ska visa upp en annan inställning till sig själva och detta attitydskifte har slagit igenom på bred front.
Man slåss för den svenska livsmedelskvaliteten och vill få svenskarna att köpa svenskt - inte för att bönderna ska få behålla jobben, utan för att de är stolta över sina produkter.
Man har också hittat rätt i miljö- och energidebatten och detta sammantaget har gjort jord och skog till en framtidsbransch. Även om det sannolikt kommer krävas en stödpolitik även framöver så kommer marknadskrafterna ta en större andel av böndernas lönsamhet.
Sett till medlemsutvecklingen inom LRF och till attitydförändring inom bondekåren som helhet, så kopplade förändringståget alltså in på rätt spår. De som fortfarande står och skruvar sig på perrongen bör därför göra slag i saken och kliva på.
Ta hjälp av tillgängliga företagsrådgivare och gräv där du står.
Bli en del i den uppgraderade versionen av lantbruksföretag. Bonde 2.0.
Fördomsfullt om landsbygden, NWT
Ledare i VärmlandsBygden 27 mars
NWT:s ledarskribent ogillar att låsa fast folk i bidragsberoende. Det gör vi på VärmlandsBygden också.
Vad vi däremot ogillar ännu mer, är att det som kallas bidrag på landsbygden, kallas investering i staden.
Det är i en ledare i NWT igår onsdag som EU:s Landsbygdsprogram angrips. Tyvärr innehåller artikeln inte bara sedvanliga fördomar från en storstadsorienterad skribent. Det finns dessutom några ganska betydelsefulla missförstånd som måste rättas till.
Ett fel gäller summorna. EU:s Landsbygdsprogram omfattar visserligen 35 miljarder fördelat på sju år, vilket ledarskribenten noterat. Men 75 procent av detta går till olika former av miljöersättningar som betalar jordbrukets insats för att bevara ett öppet odlingslandskap och en biologisk mångfald. Det är ersättningar som funnits tidigare också, alltså ingenting nytt.
Det vi antar att skribenten egentligen är ute efter är således de andra 25 procenten. Det är pengar som ska gå till att utveckla företag, eller till olika former av bygdeutvecklingsprojekt.
En liten del av detta fördelas inom det som kallas Leader, som är en arbetsform där företag, offentliga instanser och den ideella sektorn samarbetar för att nå gemensamma mål.
Värmland omfattas av fyra sådana Leaderområden och kan fördela uppemot 14 miljoner kronor per år, när de väl är i gång.
Slarvigt och okunnigt avfärdar ledaren också ”nationella programmet Håll landsbygden levande som genomfördes för några år sedan vars resultat är svårt att mäta”. Om det är folkrörelserådet ”Hela Sverige ska leva” som avses så fyller den rörelsen 20 år och resultatet i de 4 500 grupperna minsann inte så svåra att mäta. Om man bara orkar titta efter litegrann.
Men i grunden är det kritiska resonemanget ett feltänk som finns hos betydligt fler än på NWT:s ledarredaktion. För när pengar delas till landsbygden, då kallas det bidrag. När de spenderas i staden, då är det investeringar för framtiden.
Se på kollektivtrafiken, på de stora operahusen och museerna. På länsbibliotek och teatrar. På vägsatsningar, resecentrum och universitetsutbyggnader. Går plus och minus ihop där? Naturligtvis inte. Men av goda skäl så anses de som samhällsnyttiga och nödvändiga investeringar som är så värdefulla att de röda siffrorna kan motiveras.
Så måste naturligtvis även resonemanget gå samhället spenderar pengar utanför de större centralorterna.
”Vad landsbygden behöver, det gäller i Munkfors, Trysil och Åmotfors är goda villkor för att hålla igång näringslivet.” skriver NWT och vill i stället för bidragsjagande att energin ska läggas på att låta marknadskrafterna jobba. Då skulle det se annorlunda ut. Ja, det skulle det sannerligen, men på ett helt annat sätt. För när centralistfetischister inom privat näringsliv och offentlig förvaltning får jobba ostört, så koncentreras så mycket som möjligt till de större städerna. Ibland av ekonomiska skäl, ibland av ideologiska.
Landsbygdsprogrammet är en bromskloss och en motvikt till denna utveckling. Jordbruksföretag får hjälp att hitta nya nischer. Andra företag kan få stöd till investeringar, marknadsföring, samt inte minst samarbetsprojekt med andra företag.
Utvecklingsgrupper, idrottsföreningar och andra organisationer kan få pengar för att rusta, utveckla och marknadsföra sina bygder. Sammantaget ska det bli attraktivare bygder för folk och företag som bor där och för de som kan tänka sig att flytta dit.
Pengarna blir ett smörjmedel, men de sökande måste ha en långsiktig plan med sina projekt. Däremot kan man aldrig garantera vad som blir succé och vad som blir fiasko. Men precis som inom nyföretagandet så kan det vara värt att göra nio misslyckanden för att få en enda fullträff.
Vad ledarskribenten däremot har helt rätt i är att arbetsgivaravgiften måste sänkas rejält för de små företagen - och då ska det inte vara någon krånglig selektering som regeringen försökte sig på senast. Samtidigt måste regelverket för företagandet bli mindre och enklare.
Men det är naivt att tro att detta ska räcka för att stävja marknadskrafternas centralistiska strävanden.
NWT:s ledarskribent ogillar att låsa fast folk i bidragsberoende. Det gör vi på VärmlandsBygden också.
Vad vi däremot ogillar ännu mer, är att det som kallas bidrag på landsbygden, kallas investering i staden.
Det är i en ledare i NWT igår onsdag som EU:s Landsbygdsprogram angrips. Tyvärr innehåller artikeln inte bara sedvanliga fördomar från en storstadsorienterad skribent. Det finns dessutom några ganska betydelsefulla missförstånd som måste rättas till.
Ett fel gäller summorna. EU:s Landsbygdsprogram omfattar visserligen 35 miljarder fördelat på sju år, vilket ledarskribenten noterat. Men 75 procent av detta går till olika former av miljöersättningar som betalar jordbrukets insats för att bevara ett öppet odlingslandskap och en biologisk mångfald. Det är ersättningar som funnits tidigare också, alltså ingenting nytt.
Det vi antar att skribenten egentligen är ute efter är således de andra 25 procenten. Det är pengar som ska gå till att utveckla företag, eller till olika former av bygdeutvecklingsprojekt.
En liten del av detta fördelas inom det som kallas Leader, som är en arbetsform där företag, offentliga instanser och den ideella sektorn samarbetar för att nå gemensamma mål.
Värmland omfattas av fyra sådana Leaderområden och kan fördela uppemot 14 miljoner kronor per år, när de väl är i gång.
Slarvigt och okunnigt avfärdar ledaren också ”nationella programmet Håll landsbygden levande som genomfördes för några år sedan vars resultat är svårt att mäta”. Om det är folkrörelserådet ”Hela Sverige ska leva” som avses så fyller den rörelsen 20 år och resultatet i de 4 500 grupperna minsann inte så svåra att mäta. Om man bara orkar titta efter litegrann.
Men i grunden är det kritiska resonemanget ett feltänk som finns hos betydligt fler än på NWT:s ledarredaktion. För när pengar delas till landsbygden, då kallas det bidrag. När de spenderas i staden, då är det investeringar för framtiden.
Se på kollektivtrafiken, på de stora operahusen och museerna. På länsbibliotek och teatrar. På vägsatsningar, resecentrum och universitetsutbyggnader. Går plus och minus ihop där? Naturligtvis inte. Men av goda skäl så anses de som samhällsnyttiga och nödvändiga investeringar som är så värdefulla att de röda siffrorna kan motiveras.
Så måste naturligtvis även resonemanget gå samhället spenderar pengar utanför de större centralorterna.
”Vad landsbygden behöver, det gäller i Munkfors, Trysil och Åmotfors är goda villkor för att hålla igång näringslivet.” skriver NWT och vill i stället för bidragsjagande att energin ska läggas på att låta marknadskrafterna jobba. Då skulle det se annorlunda ut. Ja, det skulle det sannerligen, men på ett helt annat sätt. För när centralistfetischister inom privat näringsliv och offentlig förvaltning får jobba ostört, så koncentreras så mycket som möjligt till de större städerna. Ibland av ekonomiska skäl, ibland av ideologiska.
Landsbygdsprogrammet är en bromskloss och en motvikt till denna utveckling. Jordbruksföretag får hjälp att hitta nya nischer. Andra företag kan få stöd till investeringar, marknadsföring, samt inte minst samarbetsprojekt med andra företag.
Utvecklingsgrupper, idrottsföreningar och andra organisationer kan få pengar för att rusta, utveckla och marknadsföra sina bygder. Sammantaget ska det bli attraktivare bygder för folk och företag som bor där och för de som kan tänka sig att flytta dit.
Pengarna blir ett smörjmedel, men de sökande måste ha en långsiktig plan med sina projekt. Däremot kan man aldrig garantera vad som blir succé och vad som blir fiasko. Men precis som inom nyföretagandet så kan det vara värt att göra nio misslyckanden för att få en enda fullträff.
Vad ledarskribenten däremot har helt rätt i är att arbetsgivaravgiften måste sänkas rejält för de små företagen - och då ska det inte vara någon krånglig selektering som regeringen försökte sig på senast. Samtidigt måste regelverket för företagandet bli mindre och enklare.
Men det är naivt att tro att detta ska räcka för att stävja marknadskrafternas centralistiska strävanden.
onsdag 19 mars 2008
VF tog sig vatten över huvudet
Det var modigt att släppa in bröderna Schulman på VFs hemsida. Det var inte bara en teknisk utmaning att klara av anstormningen, utan även en publicistisk sådan. Till slut blev det för mycket. Peter Franke backade och sparkade ut bloggen efter bara någon månad.
Jag förstår honom. Det finns mycket konservatism i de gamla tidningshusen och jag kan tänka mig hur Frankes epostlåda såg ut de där dagarna efter att bloggen nådde ut.
Skulle jag ha tackat ja till bröderna om de mot förmodan kommit till min tidning? Nej det hade jag inte. Det de skriver är skit, liksom affärsidén att vara elak mot folk. Men yttanderätten gäller ju även för egocentrerade idioter (för att använda deras eget språkbruk)
Jag förstår honom. Det finns mycket konservatism i de gamla tidningshusen och jag kan tänka mig hur Frankes epostlåda såg ut de där dagarna efter att bloggen nådde ut.
Skulle jag ha tackat ja till bröderna om de mot förmodan kommit till min tidning? Nej det hade jag inte. Det de skriver är skit, liksom affärsidén att vara elak mot folk. Men yttanderätten gäller ju även för egocentrerade idioter (för att använda deras eget språkbruk)
Allvarlig varning från Polisen
Kommentar för Centerpressens nyhetsbyrå 13 mars
Åtta närpolischefer i Stockholm City vill ha befogenheter att stänga krogar om de upptäcker allvarliga missförhållanden. De vill också att alla krogar ska tvingas att stänga senast klockan tre.
Deras upprop är ett tecken på att den liberala hållningen mot alkoholserveringen börjar nå sin gräns
Filosofin bakom att vara generösare i serveringstillstånd och öppettider har varit att drickandet sker under mer kontrollerade former inne på krogen, än utanför. Men när närpolischeferna i huvudstaden skriver i Svenska Dagbladet, så menar de att detta inte fungerar. Oroligheterna uppstår vid stängningsdags - även om restaurangen har öppet till klockan fem.
De vittnar om ökat supande, mer våld och en allt tuffare situation för ordningsvakter och polis. Läget är så illa att polisen har svårt att behålla personalen som jobbar med dessa uppgifter.
Samtidigt levererar IOGT-NTO skarp kritik mot kommunernas tillsyn över serveringstillstånden och menar att det tas större hänsyn till lokala näringslivsintressen, än till gällande lagstiftning. De hävdar att det finns många fall där uppenbara brister fått fortsätta och att länsstyrelsen allt oftare går in och rättar kommunernas hantering.
Det här är problem som inte är särskilt överraskande med tanke på att Sverige fått kraftigt förändrade dryckesvanor efter EU-inträdet i mitten på 1990-talet.
Då utmanades vår traditionellt restriktiva alkoholpolitik och svenska politiker har försökt att möta konkurrensen genom att sänka skatterna, vilket därmed medverkat till den totala konsumtionsökningen.
Krav har också ställts på att Systembolaget ska förlora sitt försäljningsmonopol och att alkohol ska finnas tillgängligt i vanliga livsmedelsbutiker.
På vissa områden är det vanskligt att dra några slutsatser om vad närmandet till det europeiska drickandet egentligen inneburit. På andra håll är dock trenderna tydliga och framförallt stiger våldsbrotten. 1997 gjordes en studie som med historiska data beräknade att varje ökning i konsumtionen på en liter alkohol skulle driva upp misshandelsbrottsligheten med sju procent. När denna tes provades sex år senare visade det sig dock vara en underskattning.
Idag konstaterar Brottsförebyggande Rådet att 70-80 procent av lagförda gärningsmän för misshandelsbrott var alkoholpåverkade. Därtill 40-50 procent av offren.
Stockholmspolisens varningar måste därför tas på största allvar. Det handlar inte bara om att drickandet ökar våldet, det ger också ungdomar en introduktion till många andra, tyngre droger.
Och priset för en alltför liberal alkoholpolitik, det får såväl enskilda brottsoffer som samhället som helhet betala.
---
Åtta närpolischefer i Stockholm City vill ha befogenheter att stänga krogar om de upptäcker allvarliga missförhållanden. De vill också att alla krogar ska tvingas att stänga senast klockan tre.
Deras upprop är ett tecken på att den liberala hållningen mot alkoholserveringen börjar nå sin gräns
Filosofin bakom att vara generösare i serveringstillstånd och öppettider har varit att drickandet sker under mer kontrollerade former inne på krogen, än utanför. Men när närpolischeferna i huvudstaden skriver i Svenska Dagbladet, så menar de att detta inte fungerar. Oroligheterna uppstår vid stängningsdags - även om restaurangen har öppet till klockan fem.
De vittnar om ökat supande, mer våld och en allt tuffare situation för ordningsvakter och polis. Läget är så illa att polisen har svårt att behålla personalen som jobbar med dessa uppgifter.
Samtidigt levererar IOGT-NTO skarp kritik mot kommunernas tillsyn över serveringstillstånden och menar att det tas större hänsyn till lokala näringslivsintressen, än till gällande lagstiftning. De hävdar att det finns många fall där uppenbara brister fått fortsätta och att länsstyrelsen allt oftare går in och rättar kommunernas hantering.
Det här är problem som inte är särskilt överraskande med tanke på att Sverige fått kraftigt förändrade dryckesvanor efter EU-inträdet i mitten på 1990-talet.
Då utmanades vår traditionellt restriktiva alkoholpolitik och svenska politiker har försökt att möta konkurrensen genom att sänka skatterna, vilket därmed medverkat till den totala konsumtionsökningen.
Krav har också ställts på att Systembolaget ska förlora sitt försäljningsmonopol och att alkohol ska finnas tillgängligt i vanliga livsmedelsbutiker.
På vissa områden är det vanskligt att dra några slutsatser om vad närmandet till det europeiska drickandet egentligen inneburit. På andra håll är dock trenderna tydliga och framförallt stiger våldsbrotten. 1997 gjordes en studie som med historiska data beräknade att varje ökning i konsumtionen på en liter alkohol skulle driva upp misshandelsbrottsligheten med sju procent. När denna tes provades sex år senare visade det sig dock vara en underskattning.
Idag konstaterar Brottsförebyggande Rådet att 70-80 procent av lagförda gärningsmän för misshandelsbrott var alkoholpåverkade. Därtill 40-50 procent av offren.
Stockholmspolisens varningar måste därför tas på största allvar. Det handlar inte bara om att drickandet ökar våldet, det ger också ungdomar en introduktion till många andra, tyngre droger.
Och priset för en alltför liberal alkoholpolitik, det får såväl enskilda brottsoffer som samhället som helhet betala.
---
Holm till Peking med gott samvete
Ledare i VärmlandsBygden den 20 mars
Ska idrottsmän avkrävas det moraliska ansvaret att bojkotta Kina och OS, när ingen annan verkar vara beredd att göra det?
Den frågan ställs nu på sin spets efter diktaturens hårdföra metoder - nu senast mot Tibetanska demonstranter.
Kravallerna i och utanför Tibet har skakat liv i den ganska väntade debatten om bojkott mot de Olympiska spelen i Peking. Det var det liberala ungdomsförbundets ordförande Frida Johansson Metso som anlade det högsta tonläget.
I Sveriges Radio i tisdags morse drabbade hon samman med höjdhopparen Stefan Holm och hon krävde att han skulle stanna hemma för att inte bli redskap i diktaturens händer.
Holm lät sig dock inte tryckas ner. Snabbt och kunnigt gjorde han ett svep över historien och räknade upp alla de tillfällen som bojkotter provats tidigare - utan att det gett något som helst resultat i rätt riktning.
Men egentligen är det en debatt som han inte ska behöva ta. Varken han eller någon annan idrottsstjärna. De har inte bett om det här. De tränar och tävlar för att bli så bra som möjligt och de gör upp om medaljerna på platser som någon annan bestämt. Ska någon klandras för valet av Peking som OS-stad så är det IOK- internationella olympiska kommittén. Det är de och inga andra som har ansvaret.
Holm och alla de andra skulle säkert kunna tänka sig att göra upp om OS-guldet på Sannerudsvallen i Kil.
Stefan Holm - och senare också Fredrik Reinfeldt som tydligt deklarerade att hans Kinaresa inte kommer ställas in - har rätt. Isolering är inget bra instrument för att skapa utveckling. Tvärtom kan det ge starkare stöd för nationalistiska strömningar där alla sluter upp mot en gemensam fiende.
Det är tveklöst så att OS av makthavarna i Kina kommer användas som ett propagandaspektakel för att bevisa sin egen förträfflighet. Men det var ju alla medvetna om när spelen gick dit. Att det var en hårdför diktatur var ingen hemlighet för någon.
Det bärande argumentet för OS i Kina var att det skulle vara ett sätt att stödja en förändring. Diktaturen kan måhända styra sin egen press och de inresta journalister som vanligtvis dyker upp. Men OS-trycket, det kan ingen stå emot. Landet kommer utsättas för en enorm bevakning som med dagens informationsteknik inte kan hållas hemlig för ens den egna befolkningen. Det kommer grävas, skildras, intervjuas, skrivas och fotograferas på ett sätt som de kinesiska ledarna aldrig sett maken på.
Samtidigt kommer vi säkerligen också få se ett flertal manifestationer av enskilda idrottare - varför inte på självaste invigningen då hela världen tittar?
Om OS ändå inte ger någon varaktig förändring i Kina, så är det i alla fall inte idrottarna som ska stå där med skammen.
Resonemanget om bojkott är lätt att ta till för den som vill ha uppmärksamhet, exempelvis Frida Johansson Metso. Men varför är det så ofta just idrottare som ska stå där som moraliska väktare? Regeringen plockar ju inte hem sina ambassadörer och företagen avbryter inte sina handelsförbindelser. Och hur många konsumtenter ändrar sitt beteende med tanke på det som nu hänt i Tibet?
LUF-ordföranden påpekade visserligen i radiodebatten att hon tyckte att både politiker och konsumenter har ett ansvar. Hon tyckte att man skulle bojkotta de företag som sponsrar OS, med tillägget ”under den här perioden”.
Hon och alla vi andra ska alltså vägra köpa Coca-cola under de veckor OS pågår - medan idrottarna ska ge upp sina karriärers största mål.
Det låter ju som en likvärdig uppoffring.
----------
Ska idrottsmän avkrävas det moraliska ansvaret att bojkotta Kina och OS, när ingen annan verkar vara beredd att göra det?
Den frågan ställs nu på sin spets efter diktaturens hårdföra metoder - nu senast mot Tibetanska demonstranter.
Kravallerna i och utanför Tibet har skakat liv i den ganska väntade debatten om bojkott mot de Olympiska spelen i Peking. Det var det liberala ungdomsförbundets ordförande Frida Johansson Metso som anlade det högsta tonläget.
I Sveriges Radio i tisdags morse drabbade hon samman med höjdhopparen Stefan Holm och hon krävde att han skulle stanna hemma för att inte bli redskap i diktaturens händer.
Holm lät sig dock inte tryckas ner. Snabbt och kunnigt gjorde han ett svep över historien och räknade upp alla de tillfällen som bojkotter provats tidigare - utan att det gett något som helst resultat i rätt riktning.
Men egentligen är det en debatt som han inte ska behöva ta. Varken han eller någon annan idrottsstjärna. De har inte bett om det här. De tränar och tävlar för att bli så bra som möjligt och de gör upp om medaljerna på platser som någon annan bestämt. Ska någon klandras för valet av Peking som OS-stad så är det IOK- internationella olympiska kommittén. Det är de och inga andra som har ansvaret.
Holm och alla de andra skulle säkert kunna tänka sig att göra upp om OS-guldet på Sannerudsvallen i Kil.
Stefan Holm - och senare också Fredrik Reinfeldt som tydligt deklarerade att hans Kinaresa inte kommer ställas in - har rätt. Isolering är inget bra instrument för att skapa utveckling. Tvärtom kan det ge starkare stöd för nationalistiska strömningar där alla sluter upp mot en gemensam fiende.
Det är tveklöst så att OS av makthavarna i Kina kommer användas som ett propagandaspektakel för att bevisa sin egen förträfflighet. Men det var ju alla medvetna om när spelen gick dit. Att det var en hårdför diktatur var ingen hemlighet för någon.
Det bärande argumentet för OS i Kina var att det skulle vara ett sätt att stödja en förändring. Diktaturen kan måhända styra sin egen press och de inresta journalister som vanligtvis dyker upp. Men OS-trycket, det kan ingen stå emot. Landet kommer utsättas för en enorm bevakning som med dagens informationsteknik inte kan hållas hemlig för ens den egna befolkningen. Det kommer grävas, skildras, intervjuas, skrivas och fotograferas på ett sätt som de kinesiska ledarna aldrig sett maken på.
Samtidigt kommer vi säkerligen också få se ett flertal manifestationer av enskilda idrottare - varför inte på självaste invigningen då hela världen tittar?
Om OS ändå inte ger någon varaktig förändring i Kina, så är det i alla fall inte idrottarna som ska stå där med skammen.
Resonemanget om bojkott är lätt att ta till för den som vill ha uppmärksamhet, exempelvis Frida Johansson Metso. Men varför är det så ofta just idrottare som ska stå där som moraliska väktare? Regeringen plockar ju inte hem sina ambassadörer och företagen avbryter inte sina handelsförbindelser. Och hur många konsumtenter ändrar sitt beteende med tanke på det som nu hänt i Tibet?
LUF-ordföranden påpekade visserligen i radiodebatten att hon tyckte att både politiker och konsumenter har ett ansvar. Hon tyckte att man skulle bojkotta de företag som sponsrar OS, med tillägget ”under den här perioden”.
Hon och alla vi andra ska alltså vägra köpa Coca-cola under de veckor OS pågår - medan idrottarna ska ge upp sina karriärers största mål.
Det låter ju som en likvärdig uppoffring.
----------
tisdag 11 mars 2008
Carolas komplott
Sanningen om varför Carola och Andreas inte gick till final i melodifestivalen är inte så märkvärdig som experterna försöker hävda. Det är ingen komplott mot Carola. Folket har inte tröttnat på henne. Hon är inte passé och det hänger absolut inte samman med det minskade väljarstödet för kristdemokraterna.
Låten höll inte. Den var helt enkelt inte tillräckligt bra. Hennes förmodligen många rådgivare gjorde ett misstag.
Svårare än så är det inte
Låten höll inte. Den var helt enkelt inte tillräckligt bra. Hennes förmodligen många rådgivare gjorde ett misstag.
Svårare än så är det inte
fredag 7 mars 2008
Tjuven Reinfeldt
Hata Reinfeldt, han tar våra pengar!
Det fick statsministern höra när han kom till en gymnasieskola i Göteborg.
Men vilka pengar, undrar jag. En gymnasieelev går i skolan helt gratis, ja de får till och med betalt för det genom ett skattefritt studiebidrag. TIllfälliga inkomster kan ofta jämkas bort, eller så blir skatten ganska blygsam.
Sedan köper de prylar och pilsner, vilket de betalar moms för - precis som alla andra?
Om de nu hade blivit av med några pengar så skulle det i så fall ha varit Anders Borg, som tagit dem. Eller möjligtvis ekonomichefen i Göteborgs stad.
Såvida inte Reinfeldt tog deras plånböcker på plats - vilket jag har goda skäl att betvivla - så är de således helt fel ute.
Kanske dags för Jan Björklund att se över ekonomiundervisningen i gymnasiet också. Det finns uppenbarligen en del att göra.
Det fick statsministern höra när han kom till en gymnasieskola i Göteborg.
Men vilka pengar, undrar jag. En gymnasieelev går i skolan helt gratis, ja de får till och med betalt för det genom ett skattefritt studiebidrag. TIllfälliga inkomster kan ofta jämkas bort, eller så blir skatten ganska blygsam.
Sedan köper de prylar och pilsner, vilket de betalar moms för - precis som alla andra?
Om de nu hade blivit av med några pengar så skulle det i så fall ha varit Anders Borg, som tagit dem. Eller möjligtvis ekonomichefen i Göteborgs stad.
Såvida inte Reinfeldt tog deras plånböcker på plats - vilket jag har goda skäl att betvivla - så är de således helt fel ute.
Kanske dags för Jan Björklund att se över ekonomiundervisningen i gymnasiet också. Det finns uppenbarligen en del att göra.
torsdag 6 mars 2008
Gammeldags om bensinskatt
Kritikerna till höjd bensinskatt, ni måste uppdatera er! I alla tider har skatten som en kassako som höjs bara för att staten ska få in mer pengar. Alla höjningar har utarmat glesbygdsbor som inte har några alternativ, har det hävdats. Nu måste dock den här debatten nyanseras, av följande skäl:
1. Staten har skattebefriat miljöbränslen som tar en allt större marknadsandel. Här förlorar således staten pengar
2. På såväl ny- som begagnatmarknaden finns ett kraftigt växande utbud av miljöbilar där varje mil kostar mindre än om du kör på bensin. Inom bara några få år finns det nästan ingen som måste betala de höga bensinskatterna.
3. De som kör mest bil, det är inte landsbygdsborna, utan de som bor runt de större städerna. Samtidigt är det här som kollektivtrafiken - eller förutsättningarna för den samma - är som bäst.
Vad som nu måste göras är därför
1. Skillnaden mellan miljöbränsle och bensin måste fortsätta öka. Om inte oljebolagen fixar detta, så kan exempelvis momsen på miljöbränslen sänkas - som alternativ till bensinskattehöjningar.
2. Utbyggd kollektivtrafik i storstadsområden.
3. Ett reseavdrag som gynnar kollektivtrafiken men som ändå inte missgynnar de som är beroende av bilen.
Exemplet oljeuppvärmning visar att de ekonomiska styrmedlen kan verka oerhört snabbt.
1. Staten har skattebefriat miljöbränslen som tar en allt större marknadsandel. Här förlorar således staten pengar
2. På såväl ny- som begagnatmarknaden finns ett kraftigt växande utbud av miljöbilar där varje mil kostar mindre än om du kör på bensin. Inom bara några få år finns det nästan ingen som måste betala de höga bensinskatterna.
3. De som kör mest bil, det är inte landsbygdsborna, utan de som bor runt de större städerna. Samtidigt är det här som kollektivtrafiken - eller förutsättningarna för den samma - är som bäst.
Vad som nu måste göras är därför
1. Skillnaden mellan miljöbränsle och bensin måste fortsätta öka. Om inte oljebolagen fixar detta, så kan exempelvis momsen på miljöbränslen sänkas - som alternativ till bensinskattehöjningar.
2. Utbyggd kollektivtrafik i storstadsområden.
3. Ett reseavdrag som gynnar kollektivtrafiken men som ändå inte missgynnar de som är beroende av bilen.
Exemplet oljeuppvärmning visar att de ekonomiska styrmedlen kan verka oerhört snabbt.
onsdag 5 mars 2008
Imponerande Forsberg
Man måste bli imponerad av Peter Forsberg. Inte en match på åtta månader. Två fotoperationer och till synes ohjälpliga problem. Och så alla journalister som tjatar, frågar, skriver och spekulerar. Han måste ha en vilja av järn, eller så är han kanske precis så där galen som en elitidrottsman måste vara för att lyckas idag.
19.57 i speltid första matchen. Full fart direkt med andra ord. Det är stort. Riktigt stort.
19.57 i speltid första matchen. Full fart direkt med andra ord. Det är stort. Riktigt stort.
fredag 29 februari 2008
Vad händer i regionen?
Mötte Tomas Riste igår, ordförande för Region Värmland, för ett samtal om vart Värmland ska hamna i regionarbetet. Som politiker sa han förmodligen inte allt till mig som journalist, men det kändes som om han faktiskt inte hade en aning.
Min tolkning var ändå att Värmland vill ta initiativ. Vi vill gå samman och skapa en stark region. Men alla andra väntar, framförallt på den östra kanten.
På frågan om vilket han själv föredrog - Örebro eller Västra Götaland - ville han inte svara. Men nog fick man en känsla att tvehågsenheten österut banat väg för något helt annat...
Min tolkning var ändå att Värmland vill ta initiativ. Vi vill gå samman och skapa en stark region. Men alla andra väntar, framförallt på den östra kanten.
På frågan om vilket han själv föredrog - Örebro eller Västra Götaland - ville han inte svara. Men nog fick man en känsla att tvehågsenheten österut banat väg för något helt annat...
Surt sa SäffleTidningen
SäffleTidningen är numera mitt husorgan vid köksbordet. Men nu blev det allt en sur tidning. Säffle HC kvalspelade för avancemang till division 2 mot mitt eget Viking HC. Säffle hade krossat allt i serien och inte tappat en poäng. Men i de avgörande två matcherna mot just Viking fick man först stryk borta med 8-2. Sen spelade man 4-4 hemma och säsongen var därmed förstörd.
STs krönikör gnällde då över att Viking snabbvärvat två matchotränade Nybrospelare inför kvalet. Han tyckte det var orättvist.
Men hallå? för det första hade även Säffle värvat inför avslutningen och för det andra så visste alla att serien skulle avslutas med ett klassiskt slutspel där lagen mötte varandra i ett dubbelmöte. Att vinna serien med 200 poäng var ju i stort sett meningslöst.
Tänk om Elitserielagen som kom högt upp men sedan åkte ur i slutspelet skulle gnälla över det orättvisa i att sämre placerade lag slog ut dem?
Sanningen är denna: Säffle var för mätta och trodde detta skulle bli enkelt. De var som bäst när det gällde som minst. Tyvärr får jag säga för det är ett bra lag. Hoppas de tar nya tag och går upp nästa år. Varken Säffle eller Viking hör hemma i division tre.
STs krönikör gnällde då över att Viking snabbvärvat två matchotränade Nybrospelare inför kvalet. Han tyckte det var orättvist.
Men hallå? för det första hade även Säffle värvat inför avslutningen och för det andra så visste alla att serien skulle avslutas med ett klassiskt slutspel där lagen mötte varandra i ett dubbelmöte. Att vinna serien med 200 poäng var ju i stort sett meningslöst.
Tänk om Elitserielagen som kom högt upp men sedan åkte ur i slutspelet skulle gnälla över det orättvisa i att sämre placerade lag slog ut dem?
Sanningen är denna: Säffle var för mätta och trodde detta skulle bli enkelt. De var som bäst när det gällde som minst. Tyvärr får jag säga för det är ett bra lag. Hoppas de tar nya tag och går upp nästa år. Varken Säffle eller Viking hör hemma i division tre.
fredag 22 februari 2008
Vi ökar!
Svensk dagspress tappar läsare i rask fart. I Värmland minskade såväl NWT som VF och KarlstadsTidningen rejält.
Men VärmlandsBygden ökar med 100 exemplar. En liten ökning - men ack så värdefull.
Vi har jobbat hårt med värvningsaktiviteter och med att utveckla tidningen så att den blir mer läsvärd. Och det är ett nödvändigt arbete eftersom konkurrensen om läsarnas tid är stenhård.
Vår affärsidé är att leverera en tidning som är befriad från alla de svarta och dystra rubriker om krig, brottslighet och annat elände som fyller daglig nyhetsmedia.
Att fler läsare uppskattar det vi gör bådar gott för framtiden.
Men VärmlandsBygden ökar med 100 exemplar. En liten ökning - men ack så värdefull.
Vi har jobbat hårt med värvningsaktiviteter och med att utveckla tidningen så att den blir mer läsvärd. Och det är ett nödvändigt arbete eftersom konkurrensen om läsarnas tid är stenhård.
Vår affärsidé är att leverera en tidning som är befriad från alla de svarta och dystra rubriker om krig, brottslighet och annat elände som fyller daglig nyhetsmedia.
Att fler läsare uppskattar det vi gör bådar gott för framtiden.
Sjöbergs spöke
Stefan Holm har nu hoppat över 2.30 119 gånger i karriären. Patrik Sjöberg har gjort det 118 gånger.
Sjöberg retas med det där och tycker alla konstlade rekord är löjliga. Flest gånger över en viss höjd, högst i förhållande till sin egen längd...
Trots hans ibland störande arrogans så har han rätt. Det är två saker som räknas. Medaljer och resultat. Holm har det förstnämnda, men ska han på allvar in i några historieböcker så måste kalenderbitarn göra mer än 2.36 utomhus. Eller ta ytterligare ett OS-guld i sommar. Höjdhopparkonkurrensen är förvisso mördande, men dock på en lägre nivå än på Sjöbergs tid. men det är ju inte Stefan Holms fel. han kan bara vinna och det gör han ju.
Förhoppningsvis kan han nu släppa detta låtsasrekord och förhoppningsvis kan han slå till med en hög höjd i sommar. Sjöbergs trut behöver täppas till.
Sjöberg retas med det där och tycker alla konstlade rekord är löjliga. Flest gånger över en viss höjd, högst i förhållande till sin egen längd...
Trots hans ibland störande arrogans så har han rätt. Det är två saker som räknas. Medaljer och resultat. Holm har det förstnämnda, men ska han på allvar in i några historieböcker så måste kalenderbitarn göra mer än 2.36 utomhus. Eller ta ytterligare ett OS-guld i sommar. Höjdhopparkonkurrensen är förvisso mördande, men dock på en lägre nivå än på Sjöbergs tid. men det är ju inte Stefan Holms fel. han kan bara vinna och det gör han ju.
Förhoppningsvis kan han nu släppa detta låtsasrekord och förhoppningsvis kan han slå till med en hög höjd i sommar. Sjöbergs trut behöver täppas till.
tisdag 19 februari 2008
Stolpskott av MUF
Moderata Ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman vill öka vargantalet och vill dessutom inplantera flera individer i Värmland.
Han får omedelbart kritik från bland annat CUF-ordföranden Magnus Andersson som tycker allianskollegan borde göra ett besök i verkligheten utanför storstadens tullar.
Han får omedelbart kritik från bland annat CUF-ordföranden Magnus Andersson som tycker allianskollegan borde göra ett besök i verkligheten utanför storstadens tullar.
Omtag i Transtrand
Regeringsrätten slår nu fast att det inte är Skolverket som är motpart till Torsby kommun - utan Transtrands friskola.
Hela processen måste nu tas om, med start i länsrätten.
Kampen om den lilla skolan går från att vara pinsam, till att bli direkt löjeväckande. Ett ämne för en författare med känsla för satir och samhällskritik månne? Den boken skulle i alla fall jag köpa.
Vi tror att kostnaden för den här processen redan har överstigit det som kommunen förväntas tjäna på en nedläggning.
Hela processen måste nu tas om, med start i länsrätten.
Kampen om den lilla skolan går från att vara pinsam, till att bli direkt löjeväckande. Ett ämne för en författare med känsla för satir och samhällskritik månne? Den boken skulle i alla fall jag köpa.
Vi tror att kostnaden för den här processen redan har överstigit det som kommunen förväntas tjäna på en nedläggning.
Kapprustning om klimatet
Ledare i VärmlandsBygden 21 februari
Det är en positiv trend att riksdagspartierna försöker överglänsa varandra i att vara den som mest värnar om klimatet. Men det är ändå beklagligt att klimatberedningen inte lyckades nå den enighet som man hela tiden eftersträvade.
Alliansens ambition i klimatberedningens nyligen presenterade förslag, är hög. Fram till 2020 ska vi sänka utsläppen med 38 procent, från startåret 1990. 9 av dem har vi redan klarat av och det tog oss alltså 18 år.
Men detta är bara ett första steg. I ton räknat handlar det om att vi ska gå från dagens cirka 65,7 miljoner ton växthusgaser till nära noll vid nästa sekelskifte. Det är djärvt. Men också nödvändigt.
Tyvärr blev även klimatarbetet en politisk kapprustning med siffror.
Trots alliansens tuffa tag, vill oppositionen ha ännu mer. Utsläppen ska minska med 40 procent till 2020 och allt detta ska ske inom Sveriges gränser, allt medan regeringspartierna i sin ambition inkluderar insatser i andra länder på motsvarande 7-8 procent.
Som opposition är det naturligtvis lätt att hugga till lite mer. Den verkligt intressanta frågan att ställa är därför om man vid ett maktinnehav hade haft modet att genomföra det man nu föreslår? Vi tvivlar eftersom den socialdemokratiska regeringen under sina många år vid makten inte var i närheten av den här beslutsamheten.
Det är ändå synd att man väljer konfrontation i en fråga som skulle behöva blocköverskridande enighet. Alliansens strategi kan inte beskyllas för att vara feg och därför borde även oppositionen ha kunnat gå med.
Det är också rimligt att de insatser som vi gör för att hjälpa andra länder också räknas oss till godo. Så länge det inte bromsar vårt interna arbete.
Till detta ska komma EU-kommissionens klimatmål som pekade på en samlad minskning på 30 procent till 2020. Handel med utsläppsrättigheter (som från och med 2012 även ska inkludera flyget) väntas ta hand om en stor del av utsläppsminskningen.
Bland klimatberedningens förslag finns ökade satsningar på järnväg där man vill ha en 50-procentig ökning av kapaciteten på persontransporter. Även gods ska i ökad omfattning fraktas via järnväg.
De föreslås investeringsstöd på en rad områden, framförallt inom energieffektivisering och biodrivmedel.
Dessutom kommer den känsliga frågan om bensinskatten. Nästa steg som aviseras på det området är en höjning på 70 öre per liter och det tydliga beskedet från miljöminister Andreas Carlgren är att bensinen kommer bli dyrare framöver. Skatten kommer öka successivt men det kommer att tas hänsyn till utvecklingen av råvarupriset.
Inget riksdagsparti säger emot och det är ett tydligt besked till biltillverkare och till bilköpare.
Reseavdrag ska utformas så att kollektivtrafiken får en bättre ställning. Det är också ett tydligt besked, framförallt till trafikplanerare i större städer.
Men detta får inte genomföras ensidigt. Det måste tas hänsyn till de områden där varken ekonomi eller miljö talar för kollektivtrafik och det är knappast någon miljövinst att alla dessa tvingas flytta in till storstäder där miljöproblemen och trängseln är som störst.
Carlgren behöver därför betona det han tidigare sagt, nämligen att det inte är bilen det är fel på, utan bränslet.
Det är också rimligt att de ökade skatteintäkterna av pedagogiska skäl öronmärks till konkreta miljöåtgärder, så att bilisterna tydligt ser att deras skattepengar gör nytta.
Nu ska klimatberedningens slutsatser gå vidare till arbetet med den stora klimatpropositionen som väntas att presenteras i höst. Då får vi se hur regeringen ska gå från ord till handling.
Det är en positiv trend att riksdagspartierna försöker överglänsa varandra i att vara den som mest värnar om klimatet. Men det är ändå beklagligt att klimatberedningen inte lyckades nå den enighet som man hela tiden eftersträvade.
Alliansens ambition i klimatberedningens nyligen presenterade förslag, är hög. Fram till 2020 ska vi sänka utsläppen med 38 procent, från startåret 1990. 9 av dem har vi redan klarat av och det tog oss alltså 18 år.
Men detta är bara ett första steg. I ton räknat handlar det om att vi ska gå från dagens cirka 65,7 miljoner ton växthusgaser till nära noll vid nästa sekelskifte. Det är djärvt. Men också nödvändigt.
Tyvärr blev även klimatarbetet en politisk kapprustning med siffror.
Trots alliansens tuffa tag, vill oppositionen ha ännu mer. Utsläppen ska minska med 40 procent till 2020 och allt detta ska ske inom Sveriges gränser, allt medan regeringspartierna i sin ambition inkluderar insatser i andra länder på motsvarande 7-8 procent.
Som opposition är det naturligtvis lätt att hugga till lite mer. Den verkligt intressanta frågan att ställa är därför om man vid ett maktinnehav hade haft modet att genomföra det man nu föreslår? Vi tvivlar eftersom den socialdemokratiska regeringen under sina många år vid makten inte var i närheten av den här beslutsamheten.
Det är ändå synd att man väljer konfrontation i en fråga som skulle behöva blocköverskridande enighet. Alliansens strategi kan inte beskyllas för att vara feg och därför borde även oppositionen ha kunnat gå med.
Det är också rimligt att de insatser som vi gör för att hjälpa andra länder också räknas oss till godo. Så länge det inte bromsar vårt interna arbete.
Till detta ska komma EU-kommissionens klimatmål som pekade på en samlad minskning på 30 procent till 2020. Handel med utsläppsrättigheter (som från och med 2012 även ska inkludera flyget) väntas ta hand om en stor del av utsläppsminskningen.
Bland klimatberedningens förslag finns ökade satsningar på järnväg där man vill ha en 50-procentig ökning av kapaciteten på persontransporter. Även gods ska i ökad omfattning fraktas via järnväg.
De föreslås investeringsstöd på en rad områden, framförallt inom energieffektivisering och biodrivmedel.
Dessutom kommer den känsliga frågan om bensinskatten. Nästa steg som aviseras på det området är en höjning på 70 öre per liter och det tydliga beskedet från miljöminister Andreas Carlgren är att bensinen kommer bli dyrare framöver. Skatten kommer öka successivt men det kommer att tas hänsyn till utvecklingen av råvarupriset.
Inget riksdagsparti säger emot och det är ett tydligt besked till biltillverkare och till bilköpare.
Reseavdrag ska utformas så att kollektivtrafiken får en bättre ställning. Det är också ett tydligt besked, framförallt till trafikplanerare i större städer.
Men detta får inte genomföras ensidigt. Det måste tas hänsyn till de områden där varken ekonomi eller miljö talar för kollektivtrafik och det är knappast någon miljövinst att alla dessa tvingas flytta in till storstäder där miljöproblemen och trängseln är som störst.
Carlgren behöver därför betona det han tidigare sagt, nämligen att det inte är bilen det är fel på, utan bränslet.
Det är också rimligt att de ökade skatteintäkterna av pedagogiska skäl öronmärks till konkreta miljöåtgärder, så att bilisterna tydligt ser att deras skattepengar gör nytta.
Nu ska klimatberedningens slutsatser gå vidare till arbetet med den stora klimatpropositionen som väntas att presenteras i höst. Då får vi se hur regeringen ska gå från ord till handling.
fredag 15 februari 2008
Myten om den korkade eleven
Får man göra experiment på en avgångsklass i högstadiet? Får man hänga ut elever i en skola som de sämsta i landet och göra underhållning av att omvandla dem till godkända dito?
Svaret är: Ja. Myten om den duktiga skolan och den dumma eleven behöver avslöjas.
I tisdags började SVT:s nya dokumentär Klass 9A där en klass på Johannesskolan i Malmö på bara en termin ska förvandlas till en av landets tre bästa.
Klassen är utvald med omsorg. Den kommer från en av de allra sämsta skolorna i landet vad gäller resultat. Den betraktades som så dålig att den hotades av nedläggning och tung kritik har levererats från Skolverket.
Nu har skolan ny ledning och i ett särskilt projekt har åtta nya lärare lånats in. Lärare som ska vara de bästa i landet. En av dem, matteläraren Stavros Louca kommer från Rinkebyskolan som redan gjort resan från sämst till bäst. Den har visat att faktorer som många nationaliteter, arbetslöshet och trassliga familjesituationer inte per automatik måste leda till dåliga studieresultat.
Att nu kombinera lärare i elitklass med uppmärksamhet från de alltid så åtråvärda TV-kamerorna, bör kunna leda till ganska goda resultat. Än bättre kan man gissa att det går (eller snarare gick eftersom den spelades in under höstterminen 2007) eftersom en granskning visade att betygen var långt ifrån så dåliga som man som tittare får intrycket av. Någon hopplös klass är det således inte alls frågan om. Även om detta gör att uppgiften inte ser lika hopplös ut, så kan det ändå finnas mycket att lära sig av programmen. Dokumentären kommer sannolikt också att följas av ungdomar, föräldrar, lärare och beslutsfattare. Några kommer bli inspirerade, andra kommer känna sig hotade. Skolfolk är ju inte mer positiva till förändringar än några andra.
Vi ska dock inte bli förvånade om det blir ett rejält avslöjande. För om resultatmålet nås, eller om man kommer någorlunda nära, så avslöjar det problemen i den svenska skolan.
Den svenska skolan har under ett par decennier genomgått en kraftig förändring som inte följt verkligheten. Som en rekyl av den stränga och auktoritära skolan för 50-talet år sedan, har vi nu en skola där det är fult att ställa krav och sätta betyg. Det har också etablerats en märklig syn bland dagens vuxna att barnen måste ta eget ansvar för sin utbildning och fostran. Skolan och vuxenvärlden har kapitulerat och överlåtit uppfostringsrollen till TV, TV-spel och kompisar.
Nu förefaller en vändning vara på gång men förhoppningsvis slår inte pendeln tillbaka så långt att vi återvinner den hårdföra ordningen där eleverna ska vara rädda för sina lärare och där skoldemokrati och elevinflytande helt försvinner.
Även om TV-serien är något nytt så ska vi inte glömma att det på många håll, långt från alla TV-kameror, görs ett stort arbete för att leda ungdomarna in på rätt väg. Det här arbetet utförs av eldsjälar i och utanför skolan, men tyvärr får inte de här goda exemplen tillräckligt utrymme. Detta trots rapporterna om att många av dagens unga inte klarar av kraven och inte får rätt stöd. Samt all den detaljerade fakta som visar vad detta leder till i praktiken, i mobbning, alkohol- och droganvändning, brottslighet och lidande för såväl dem själva som för omgivningen.
Det är dags att vakna. Och vi vet sedan tidigare att en TV-kamera är den bästa ringklockan. Tyvärr.
Svaret är: Ja. Myten om den duktiga skolan och den dumma eleven behöver avslöjas.
I tisdags började SVT:s nya dokumentär Klass 9A där en klass på Johannesskolan i Malmö på bara en termin ska förvandlas till en av landets tre bästa.
Klassen är utvald med omsorg. Den kommer från en av de allra sämsta skolorna i landet vad gäller resultat. Den betraktades som så dålig att den hotades av nedläggning och tung kritik har levererats från Skolverket.
Nu har skolan ny ledning och i ett särskilt projekt har åtta nya lärare lånats in. Lärare som ska vara de bästa i landet. En av dem, matteläraren Stavros Louca kommer från Rinkebyskolan som redan gjort resan från sämst till bäst. Den har visat att faktorer som många nationaliteter, arbetslöshet och trassliga familjesituationer inte per automatik måste leda till dåliga studieresultat.
Att nu kombinera lärare i elitklass med uppmärksamhet från de alltid så åtråvärda TV-kamerorna, bör kunna leda till ganska goda resultat. Än bättre kan man gissa att det går (eller snarare gick eftersom den spelades in under höstterminen 2007) eftersom en granskning visade att betygen var långt ifrån så dåliga som man som tittare får intrycket av. Någon hopplös klass är det således inte alls frågan om. Även om detta gör att uppgiften inte ser lika hopplös ut, så kan det ändå finnas mycket att lära sig av programmen. Dokumentären kommer sannolikt också att följas av ungdomar, föräldrar, lärare och beslutsfattare. Några kommer bli inspirerade, andra kommer känna sig hotade. Skolfolk är ju inte mer positiva till förändringar än några andra.
Vi ska dock inte bli förvånade om det blir ett rejält avslöjande. För om resultatmålet nås, eller om man kommer någorlunda nära, så avslöjar det problemen i den svenska skolan.
Den svenska skolan har under ett par decennier genomgått en kraftig förändring som inte följt verkligheten. Som en rekyl av den stränga och auktoritära skolan för 50-talet år sedan, har vi nu en skola där det är fult att ställa krav och sätta betyg. Det har också etablerats en märklig syn bland dagens vuxna att barnen måste ta eget ansvar för sin utbildning och fostran. Skolan och vuxenvärlden har kapitulerat och överlåtit uppfostringsrollen till TV, TV-spel och kompisar.
Nu förefaller en vändning vara på gång men förhoppningsvis slår inte pendeln tillbaka så långt att vi återvinner den hårdföra ordningen där eleverna ska vara rädda för sina lärare och där skoldemokrati och elevinflytande helt försvinner.
Även om TV-serien är något nytt så ska vi inte glömma att det på många håll, långt från alla TV-kameror, görs ett stort arbete för att leda ungdomarna in på rätt väg. Det här arbetet utförs av eldsjälar i och utanför skolan, men tyvärr får inte de här goda exemplen tillräckligt utrymme. Detta trots rapporterna om att många av dagens unga inte klarar av kraven och inte får rätt stöd. Samt all den detaljerade fakta som visar vad detta leder till i praktiken, i mobbning, alkohol- och droganvändning, brottslighet och lidande för såväl dem själva som för omgivningen.
Det är dags att vakna. Och vi vet sedan tidigare att en TV-kamera är den bästa ringklockan. Tyvärr.
Märkligt om etanol
Antietanollobbyn gör nya framsteg. I Aftonbladet sätts ett svältande barn sida vid sida med kungens nyligen inköpta etanolbil. Budskapet är tydligt. Vi som kör etanol tar bokstavligen maten ur de svältande barnens munnar.
Mer eller mindre märkliga studier presenteras också som hävdar att etanol är miljömässigt sämre än fossila drivmedel.
Som om de fattiga barnen i Etiopien käkade chips på lördagskvällarna och deras föräldrar jobbade 8-5 med fem veckors semester... ända till etanolproduktionen startade och allt förändrades.
Kom in i matchen! Jag - i likhet med alla andra sanna miljövänner - vet att etanol i den typen av motorer vi idag har inte den slutliga lösningen på drivmedelsfrågan. Men det är en mycket god bit på väg.
Och - som jag tidigare sagt - det mesta av allt elände på denna planet kan i något avseende hänvisas till fossila drivmedel.
Mer eller mindre märkliga studier presenteras också som hävdar att etanol är miljömässigt sämre än fossila drivmedel.
Som om de fattiga barnen i Etiopien käkade chips på lördagskvällarna och deras föräldrar jobbade 8-5 med fem veckors semester... ända till etanolproduktionen startade och allt förändrades.
Kom in i matchen! Jag - i likhet med alla andra sanna miljövänner - vet att etanol i den typen av motorer vi idag har inte den slutliga lösningen på drivmedelsfrågan. Men det är en mycket god bit på väg.
Och - som jag tidigare sagt - det mesta av allt elände på denna planet kan i något avseende hänvisas till fossila drivmedel.
tisdag 12 februari 2008
Nödvändig pudel, Reinfeldt
Regeringen backar om förslaget som skulle hindra löntagare att ta sjukförsäkringar för att få mer över i plånboken vid sjukdom.
Magplasken är ett faktum, men det hade varit ännu värre om man genomfört förslaget.
Reinfeldt som är så bra på att studera verkligheten borde se den som den nu är. Sjukskrivningarna minskar och en rad åtgärder genomförs för att driva på den utvecklingen. Tyvärr ser vi för många exempel på att den där ivern drivs på så hårt att folk hamnar i kläm i systemet.
Så nu är det inte de sjuka som behöver utsättas för hårdare tag - utan Försäkringskassans handläggare.
Magplasken är ett faktum, men det hade varit ännu värre om man genomfört förslaget.
Reinfeldt som är så bra på att studera verkligheten borde se den som den nu är. Sjukskrivningarna minskar och en rad åtgärder genomförs för att driva på den utvecklingen. Tyvärr ser vi för många exempel på att den där ivern drivs på så hårt att folk hamnar i kläm i systemet.
Så nu är det inte de sjuka som behöver utsättas för hårdare tag - utan Försäkringskassans handläggare.
Jaha, du Ohly
Minns ni Lars Ohly. Han som numera bara syns i media när han går ut och säger att han inte vill se något valsamarbete med s och mp. Nu har han gjort det igen.
Dörren är stängd. Igen.
Ingen badtunna. Inga leende handslag. Inga förhandlingar. Och framförallt: ingen gemensam plattform.
Kohandeln, den får ske när de väl sitter vid makten. Sena kvällar och mörka nätter, bakom stängda dörrar.
Som vanligt när de röda ska regera.
Dörren är stängd. Igen.
Ingen badtunna. Inga leende handslag. Inga förhandlingar. Och framförallt: ingen gemensam plattform.
Kohandeln, den får ske när de väl sitter vid makten. Sena kvällar och mörka nätter, bakom stängda dörrar.
Som vanligt när de röda ska regera.
tisdag 29 januari 2008
Favoritfall?
För oss som har begränsad koll på amerikansk inrikespolitik så var ändå Rudy Giuliani ett namn vi känner till. Borgmästaren som efter 9 september 2001 skulle samla styrkorna i en angripen storstad.
Nu verkar det som om hans resa mot presidentposten avbryts nästan innan den startade.
Förlusten i primärvalen i Florida gör att han ligger långt efter Mitt Romney och John McCain. Han väntas nu strax kasta in handduken.
Men hallå, ska ni verkligen utse en 71-åring till presidentkandidat???
Vem hejjar ni på andra sidan då? Clinton är givet den mest erfarna och nog kan hon ha gjort sig förtjänt av lite kuckilurande i Ovala rummet... Men för mig leder nog ändå Obama - om än knappt.
Nu verkar det som om hans resa mot presidentposten avbryts nästan innan den startade.
Förlusten i primärvalen i Florida gör att han ligger långt efter Mitt Romney och John McCain. Han väntas nu strax kasta in handduken.
Men hallå, ska ni verkligen utse en 71-åring till presidentkandidat???
Vem hejjar ni på andra sidan då? Clinton är givet den mest erfarna och nog kan hon ha gjort sig förtjänt av lite kuckilurande i Ovala rummet... Men för mig leder nog ändå Obama - om än knappt.
fredag 25 januari 2008
Dags för digital allemansrätt
Kommentar till Centerpressens Nyhetsbyrå
Allt fler av svenskarna har tillgång till bredband. Men tillgången är ojämnt fördelad och det är de glesare befolkade områdena som hamnat på efterkälken.
Man borde ha lyssnat på Lennart Daléus för åtta år sedan. Då hade vi idag haft världens bästa digitala infrastruktur.
I somras tillsatte regeringen en utredning med syftet att granska det tidigare statliga stödet till bredbandsutbyggnad. Direktiven säger också att ”Den ska vidare ta ställning till om det är motiverat med fortsatta statliga åtgärder för att främja bredbandsutbyggnad i små orter och på landsbygd och i så fall föreslå stödinsatser och finansiering av dessa.”
Utredningen är i högsta grad nödvändig. Men ändå känns formuleringen ”…om det är motiverat…” oroväckande.
Bredband i Sverige baseras i huvudsak på det befintliga telefonnätet. Beroende på nätets och telefonstationernas kvalitet och avståndet till abonnenten så varierar hastigheten kraftigt. Att en del har väsentligt mycket lägre kapacitet är dock inget större problem. Än.
Utvecklingen på tjänstesidan går dock mycket snabbt. Vanliga hemsidor blir allt mer avancerade med rörliga bilder och ljudsnuttar. Banker vill att alla betalningar ska gå via Internet. Myndigheter lägger ut sina blanketter och formulär där och den som vill ta del av all information från TV- och radioprogram måste också gå in på deras hemsidor.
Dessutom håller hela nöjesindustrin, från musik och film till dataspel och poker, på att bli nätbaserad.
För oss medborgare skapar det möjlighet till ett bättre utbud, bättre service och lägre kostnader.
Men för de allra flesta kommer dagens bredband inte räcka till.
För att ge många bredband snabbt så var utbyggnaden av telefonnätet nödvändig. Men vi får inte stanna där.
Det här förstod den förre centerledaren Lennart Daléus. I mars 2000 gav han ut boken Digital allemansrätt, men redan två år tidigare hade centerpartiet lagt en riksdagsmotion som krävde att den bästa tillgängliga tekniken skulle användas för att ge alla bredband ända till huset.
Han ville fullfölja visionen genom den optiska fibern eftersom kapaciteten i dessa hårstråstunna trådar är i praktiken obegränsad. Kostnaden beräknades då till 75 miljarder kronor.
Idag finns den här tekniken i de större tätorterna. 18 procent av hushållen har fiber och där är tjänsteutbudet större och priserna lägre. Där finns också en obegränsad utvecklingspotential.
Bortsett från några få landsbygdsområden som byggt egna fibernät, så har alltså de största städerna digitala höghastighetståg, medan landsbygden får tuffa vidare med snabbt åldrande ånglok. Detta drabbar inte bara de företag och människor som bor där idag. Det minskar också möjligheten för de stadsbor som vill flytta ut.
Flera kommuner har sett det här och oroar sig över hur man ska ha råd att bygga ut infrastrukturen. Det övervägandet ska man inte behöva göra. Det här är ett statligt ansvar och eftersom en del redan är gjort och teknikutvecklingen sänkt kostnaderna från Daléus kalkyler så bör det handla om mindre pengar idag. Och sett till dess långa livslängd är kostnaden inte särskilt stor.
Den utredning som ska presentera sina slutsatser i april i år måste således landa i en plan för digital allemansrätt. Både stad och land måste få tillgång till möjligheterna som finns i denna teknik.
Eftersom centerpartiet leder det departement som hanterar den här frågan, borde visionen inte vara alltför avlägsen.
Allt fler av svenskarna har tillgång till bredband. Men tillgången är ojämnt fördelad och det är de glesare befolkade områdena som hamnat på efterkälken.
Man borde ha lyssnat på Lennart Daléus för åtta år sedan. Då hade vi idag haft världens bästa digitala infrastruktur.
I somras tillsatte regeringen en utredning med syftet att granska det tidigare statliga stödet till bredbandsutbyggnad. Direktiven säger också att ”Den ska vidare ta ställning till om det är motiverat med fortsatta statliga åtgärder för att främja bredbandsutbyggnad i små orter och på landsbygd och i så fall föreslå stödinsatser och finansiering av dessa.”
Utredningen är i högsta grad nödvändig. Men ändå känns formuleringen ”…om det är motiverat…” oroväckande.
Bredband i Sverige baseras i huvudsak på det befintliga telefonnätet. Beroende på nätets och telefonstationernas kvalitet och avståndet till abonnenten så varierar hastigheten kraftigt. Att en del har väsentligt mycket lägre kapacitet är dock inget större problem. Än.
Utvecklingen på tjänstesidan går dock mycket snabbt. Vanliga hemsidor blir allt mer avancerade med rörliga bilder och ljudsnuttar. Banker vill att alla betalningar ska gå via Internet. Myndigheter lägger ut sina blanketter och formulär där och den som vill ta del av all information från TV- och radioprogram måste också gå in på deras hemsidor.
Dessutom håller hela nöjesindustrin, från musik och film till dataspel och poker, på att bli nätbaserad.
För oss medborgare skapar det möjlighet till ett bättre utbud, bättre service och lägre kostnader.
Men för de allra flesta kommer dagens bredband inte räcka till.
För att ge många bredband snabbt så var utbyggnaden av telefonnätet nödvändig. Men vi får inte stanna där.
Det här förstod den förre centerledaren Lennart Daléus. I mars 2000 gav han ut boken Digital allemansrätt, men redan två år tidigare hade centerpartiet lagt en riksdagsmotion som krävde att den bästa tillgängliga tekniken skulle användas för att ge alla bredband ända till huset.
Han ville fullfölja visionen genom den optiska fibern eftersom kapaciteten i dessa hårstråstunna trådar är i praktiken obegränsad. Kostnaden beräknades då till 75 miljarder kronor.
Idag finns den här tekniken i de större tätorterna. 18 procent av hushållen har fiber och där är tjänsteutbudet större och priserna lägre. Där finns också en obegränsad utvecklingspotential.
Bortsett från några få landsbygdsområden som byggt egna fibernät, så har alltså de största städerna digitala höghastighetståg, medan landsbygden får tuffa vidare med snabbt åldrande ånglok. Detta drabbar inte bara de företag och människor som bor där idag. Det minskar också möjligheten för de stadsbor som vill flytta ut.
Flera kommuner har sett det här och oroar sig över hur man ska ha råd att bygga ut infrastrukturen. Det övervägandet ska man inte behöva göra. Det här är ett statligt ansvar och eftersom en del redan är gjort och teknikutvecklingen sänkt kostnaderna från Daléus kalkyler så bör det handla om mindre pengar idag. Och sett till dess långa livslängd är kostnaden inte särskilt stor.
Den utredning som ska presentera sina slutsatser i april i år måste således landa i en plan för digital allemansrätt. Både stad och land måste få tillgång till möjligheterna som finns i denna teknik.
Eftersom centerpartiet leder det departement som hanterar den här frågan, borde visionen inte vara alltför avlägsen.
torsdag 24 januari 2008
Unik fiberförening bildad
I går kväll hölls första mötet för den ekonomiska förening som samlar krafterna för ett högkvalitativt bredbandsnät i Säffle kommun. Det är en oändlig mängd detaljer att ta tag i men arbetet ute på fältet är redan långt gånget.
Vårt mål är att ansluta 1500 abonnenter till fibernätet i ett första steg och vi är redan snart halvvägs trots att bara tre av nio områden är bearbetade.
Vårt mål är att ansluta 1500 abonnenter till fibernätet i ett första steg och vi är redan snart halvvägs trots att bara tre av nio områden är bearbetade.
Mellan host och kräks
Som småbarnsförälder lär man sig att aldrig planera i förväg. För precis när vi ska göra stort jord och skogsnummer och hustrun på sitt nya jobb får besök av sin amerikanska chef, ja då drar barna till med sina första riktiga sjukdomar på nästan fyra år.
Först en veckas hosta och därefter någon lurig form av magsjuka.
Igår skrev jag en artikel till tidningen och en ledare för centerpressens nyhetsbyrå med en skrikande Matilda i knät och en gnällig Oscar bredvid. Hoppas läsarna inte märkte något.
Simultankapaciteten fick sig dock ett rejält träningspass.
Först en veckas hosta och därefter någon lurig form av magsjuka.
Igår skrev jag en artikel till tidningen och en ledare för centerpressens nyhetsbyrå med en skrikande Matilda i knät och en gnällig Oscar bredvid. Hoppas läsarna inte märkte något.
Simultankapaciteten fick sig dock ett rejält träningspass.
Skärpning, Fredrick
I tidningen Kollega hänger Fredrick Federley ut sina partivänner(?) såsom tafsande gubbar som bara vill dricka öl. Citat: "Centern har 60-70000 medlemmar och majoriteten har gått med för att kunna supa sig fulla på årsmötena och ta brudarna på brösten."
I sin egen blogg har han inte dementerat detta uttalande vilket jag tolkar som om han står för detta.
Rubriker har han varit bra på att skapa, men hallå? Jag har varit på dussintals centerårsmöten och inte ett enda har varit under sådana omständigheter att det uppmuntrat partisterna att tafsa på varandra. Och brudarna - var finns de i dagens partiorganisationer?
Att han sedan beskyller sina riksdagskolleger utifrån landet för att stå halpackade på krogen om kvällarna gör det inte särskilt snyggare. Precis som om dessa folkvalda skulle vara mindre seriösa än någon av de från huvudstaden. Frågan är vem som frotterar sig mest i dessa sammanhang, egentligen?
De festligheter som förekommer i organisationen, det är främst kommundagar och partipanketter och - utan att gå in på detaljer, för nog finns det sådana - så är inte Federley sämre på att hiva bärs där än någon annan.
Uttalandena gör mig ledsen. Jag håller inte med dig i alla sakfrågor, men du är alldeles för smart för att behöva sprida sådan dynga, Fredrick.
I sin egen blogg har han inte dementerat detta uttalande vilket jag tolkar som om han står för detta.
Rubriker har han varit bra på att skapa, men hallå? Jag har varit på dussintals centerårsmöten och inte ett enda har varit under sådana omständigheter att det uppmuntrat partisterna att tafsa på varandra. Och brudarna - var finns de i dagens partiorganisationer?
Att han sedan beskyller sina riksdagskolleger utifrån landet för att stå halpackade på krogen om kvällarna gör det inte särskilt snyggare. Precis som om dessa folkvalda skulle vara mindre seriösa än någon av de från huvudstaden. Frågan är vem som frotterar sig mest i dessa sammanhang, egentligen?
De festligheter som förekommer i organisationen, det är främst kommundagar och partipanketter och - utan att gå in på detaljer, för nog finns det sådana - så är inte Federley sämre på att hiva bärs där än någon annan.
Uttalandena gör mig ledsen. Jag håller inte med dig i alla sakfrågor, men du är alldeles för smart för att behöva sprida sådan dynga, Fredrick.
Upproret fortsätter
Invånarna iSäffle och Kristineham fortsätter att protestera mot landstingsledningen ideologiska stympning av vården i de båda områdena.
Tjänstemannautredningen osar av politisk taktik eftersom man gjort allt man kunnat för att försöka isolera protesterna till de båda kommunerna genom att bjuda tillbaka med lite mer vård till de omkring.
Dessutom hotar man eventuellt hugade kritiker genom att säga att om vi inte får spara där, så väntar hårda tag mot resten av länet. Sanningen är ju att de maximala 29 miljoner som kan sparas genom dessa åtgärder (blir det verkligen så mycket i praktiken) inte räcker för att lösa de ekonomiska problemen. Resten av länet lär således få sin beskärda del av besparingar - oavsett Säffle och Kristineham.
Dessutom visar en analys av ekonomin att de största dränaget av pengar noteras i kolumnen för köande patienter som söker vård någon annanstans. Och genom de här åtgärderna, lär knappast köerna bli mindre.
Tjänstemannautredningen osar av politisk taktik eftersom man gjort allt man kunnat för att försöka isolera protesterna till de båda kommunerna genom att bjuda tillbaka med lite mer vård till de omkring.
Dessutom hotar man eventuellt hugade kritiker genom att säga att om vi inte får spara där, så väntar hårda tag mot resten av länet. Sanningen är ju att de maximala 29 miljoner som kan sparas genom dessa åtgärder (blir det verkligen så mycket i praktiken) inte räcker för att lösa de ekonomiska problemen. Resten av länet lär således få sin beskärda del av besparingar - oavsett Säffle och Kristineham.
Dessutom visar en analys av ekonomin att de största dränaget av pengar noteras i kolumnen för köande patienter som söker vård någon annanstans. Och genom de här åtgärderna, lär knappast köerna bli mindre.
torsdag 10 januari 2008
S-v törs inte ta debatten
Den sista januari, samma dag som avtalet med Carema måste revideras för att kunna förlängas, hålls ett extra sammanträde med landstingsfullmäktige.
Majoriteten ville inte ha det så här, utan ville hålla frågan bakom lykta dörrar i landstingsstyrelsen, men nu blir det en mer öppen debatt. Kanske får vi då se en ordentlig ekonomisk analys över vad förslaget innebär.
Majoriteten ville inte ha det så här, utan ville hålla frågan bakom lykta dörrar i landstingsstyrelsen, men nu blir det en mer öppen debatt. Kanske får vi då se en ordentlig ekonomisk analys över vad förslaget innebär.
Pedagogiskt misstag om bensinskatten
Ledare i VärmlandsBygden den 10 januari
Miljöbilsmarknaden har fullkomligen exploderat. Från nästan ingenting till ett dignande utbud på bara några få år - och mer kommer. Samtidigt växer den begagnatmarknad som de flesta bilägare är hänvisade till.
Krav på sänkta bensinskatter kommer därför inte få något gehör från någon regering.
Varje gång en regering höjer energiskatterna, leder det till stora protester och årets höjning av bensinskatten är inget undantag. Det är miljöskäl som ligger bakom höjningarna och genom att höja med 29 öre per liter bensin och fem öre per liter E85 så ökar prisskillnaden mellan bränslena. Vilket långsiktigt är avgörande för att miljöalternativen ska kunna hävda sig.
De tidigare skatteväxlingarna har haft det grundläggande problemet att den ökade kostnaden varit mycket mera synlig, än den sänkta skatten på arbete.
Därför är det synd att den nuvarande regeringen gjort samma pedagogiska misstag genom att inte göra en tydlig koppling mellan skattehöjningarna och konkreta satsningar som gynnar miljöfordon.
Skattepolitiken måste samtidigt kombineras med en vettig kompensation till de som inte har något alternativ till bilen och som ännu inte har möjlighet att köpa en miljöbil.
För jobbresor har redan en kompensation införts i höjda reseavdrag med 50 öre per mil. Det finns dock skäl att räkna upp denna nivå ytterligare och det vilar ett tungt ansvar på centerpartiet för att det ska ske. Det är viktigt för landsbygden och det är viktigt för att det inte ska bli olönsamt att ta jobb som innebär pendling.
Även om miljöargumentet är tillräckligt starkt för att motivera skattehöjningarna, så finns det också andra goda skäl. Det oljeberoende som varit en grundbult i välfärdsutvecklingen, har allt mer blivit en förbannelse.
Onsdagen den 2 januari nådde oljepriset för första gången 100 dollar per fat. 2007 blev också det år då oljepriset steg snabbare än på mycket länge. Prisökningen blev 58 procent, men svenska konsumenter räddades av att dollarn varit svag.
Nu har priset sjunkit tillbaka något men Opecs nye ordförande, tillika Algeriets oljeminister Chakib Khelil, har sagt att oljan kommer bli dyrare under året. Och han ska ju veta.
Det vore därför att göra såväl miljön som plånboken en otjänst att kräva sänkta bensinskatter och därmed bromsa miljöbilsutvecklingen.
Även om skattenivåer i sig driver på utvecklingen till nya bränslen och snålare motorer, så krävs det även starkare lagar som begränsar utsläppen. EU-kommissionen påbörjade före jul ett sådant arbete genom att lägga förslag om att nya bilar från och med 2012 högst får släppa ut 130 gram koldioxid per kilometer. Detta är ett bra sätt att ställa hårdare krav på biltillverkarna att ta fram effektivare motorer.
Denna nivå kan jämföras med att de fem bästa bilarna i organisationen Gröna bilisters ranking släpper ut ungefär 60 gram per kilometer.
I spåren på tillväxten på miljöbilar har det blossat upp en ilsken debatt om det vanligaste miljöbränslet E85. Det hävdas att etanol inte är ett dugg bättre än bensin och diesel och den kände miljöprofilen Björn Gillberg är en av kritikerna.
De glömmer då att låginblandningen av etanol i all bensin, samt tillväxten på etanolbilar hittills sänkt Sveriges koldioxidutsläpp med 636 000 ton årligen.
Det finns dock problem. Bränslet är till stor del importerat från länder där folk jobbar under dåliga förhållanden och där marken inte används på rätt sätt. Etanolproduktion är också förhållandevis energikrävande.
Ingen har dock påstått att E85 är den slutliga lösningen, utan bara en bit på väg. Sannolikt kommer vi se en mix av olika bränslen, med den övergripande målsättningen att minska förbrukningen till ett absolut minimum.
De av kritikerna som har ett uppriktigt miljöintresse borde därför se till helheten och stödja all utveckling av miljövänliga bränslen och motorer. Det är bara då vi når målet om en fossilfri bilpark.
Miljöbilsmarknaden har fullkomligen exploderat. Från nästan ingenting till ett dignande utbud på bara några få år - och mer kommer. Samtidigt växer den begagnatmarknad som de flesta bilägare är hänvisade till.
Krav på sänkta bensinskatter kommer därför inte få något gehör från någon regering.
Varje gång en regering höjer energiskatterna, leder det till stora protester och årets höjning av bensinskatten är inget undantag. Det är miljöskäl som ligger bakom höjningarna och genom att höja med 29 öre per liter bensin och fem öre per liter E85 så ökar prisskillnaden mellan bränslena. Vilket långsiktigt är avgörande för att miljöalternativen ska kunna hävda sig.
De tidigare skatteväxlingarna har haft det grundläggande problemet att den ökade kostnaden varit mycket mera synlig, än den sänkta skatten på arbete.
Därför är det synd att den nuvarande regeringen gjort samma pedagogiska misstag genom att inte göra en tydlig koppling mellan skattehöjningarna och konkreta satsningar som gynnar miljöfordon.
Skattepolitiken måste samtidigt kombineras med en vettig kompensation till de som inte har något alternativ till bilen och som ännu inte har möjlighet att köpa en miljöbil.
För jobbresor har redan en kompensation införts i höjda reseavdrag med 50 öre per mil. Det finns dock skäl att räkna upp denna nivå ytterligare och det vilar ett tungt ansvar på centerpartiet för att det ska ske. Det är viktigt för landsbygden och det är viktigt för att det inte ska bli olönsamt att ta jobb som innebär pendling.
Även om miljöargumentet är tillräckligt starkt för att motivera skattehöjningarna, så finns det också andra goda skäl. Det oljeberoende som varit en grundbult i välfärdsutvecklingen, har allt mer blivit en förbannelse.
Onsdagen den 2 januari nådde oljepriset för första gången 100 dollar per fat. 2007 blev också det år då oljepriset steg snabbare än på mycket länge. Prisökningen blev 58 procent, men svenska konsumenter räddades av att dollarn varit svag.
Nu har priset sjunkit tillbaka något men Opecs nye ordförande, tillika Algeriets oljeminister Chakib Khelil, har sagt att oljan kommer bli dyrare under året. Och han ska ju veta.
Det vore därför att göra såväl miljön som plånboken en otjänst att kräva sänkta bensinskatter och därmed bromsa miljöbilsutvecklingen.
Även om skattenivåer i sig driver på utvecklingen till nya bränslen och snålare motorer, så krävs det även starkare lagar som begränsar utsläppen. EU-kommissionen påbörjade före jul ett sådant arbete genom att lägga förslag om att nya bilar från och med 2012 högst får släppa ut 130 gram koldioxid per kilometer. Detta är ett bra sätt att ställa hårdare krav på biltillverkarna att ta fram effektivare motorer.
Denna nivå kan jämföras med att de fem bästa bilarna i organisationen Gröna bilisters ranking släpper ut ungefär 60 gram per kilometer.
I spåren på tillväxten på miljöbilar har det blossat upp en ilsken debatt om det vanligaste miljöbränslet E85. Det hävdas att etanol inte är ett dugg bättre än bensin och diesel och den kände miljöprofilen Björn Gillberg är en av kritikerna.
De glömmer då att låginblandningen av etanol i all bensin, samt tillväxten på etanolbilar hittills sänkt Sveriges koldioxidutsläpp med 636 000 ton årligen.
Det finns dock problem. Bränslet är till stor del importerat från länder där folk jobbar under dåliga förhållanden och där marken inte används på rätt sätt. Etanolproduktion är också förhållandevis energikrävande.
Ingen har dock påstått att E85 är den slutliga lösningen, utan bara en bit på väg. Sannolikt kommer vi se en mix av olika bränslen, med den övergripande målsättningen att minska förbrukningen till ett absolut minimum.
De av kritikerna som har ett uppriktigt miljöintresse borde därför se till helheten och stödja all utveckling av miljövänliga bränslen och motorer. Det är bara då vi når målet om en fossilfri bilpark.
Iskall Calle
Jag var inte särskilt förtjust i Carl Bildt som statsminister. Men som lite lagom arrogant utrikesminister passar han alldeles utmärkt. Och vad säger man om kavajen på Grammisgalan? Trendigt och rätt tänkt på rätt plats - eller ett patetiskt försök av en gubbe som vill vara cool?
Det skulle nog inte funka för alla. Men jag tycker det funkar för Calle.
Det skulle nog inte funka för alla. Men jag tycker det funkar för Calle.
onsdag 2 januari 2008
Maffigt hockeymöte
Inför fantastiska 72 000 åskådare i Buffalo, spelades den hittills första utomhusmatchen i NHL. Ett maffigt PR-jippo som vanns av Pittsburgh med 2-1 efter straffar. Men det är naturligtvis inte resultatet som skrivs in i historieböckerna, utan platsen och publiksiffran. Helt rätt, men av bilderna att döma undrar jag hur många av alla de där som egentligen såg något av pucken. Planen såg väldigt, väldigt liten ut från toppen av läktaren.
Frölunda vill nu göra samma sak, när man nästa år fyller 65 år. Spela på Ullevi och nog skulle det kunna dra en del folk. Det där med jubileumsmatcher är dock ingen given succe, för när Färjestad firade i höstas där Ulf Sterner, Håkan Loob och Claes Henrik Silfver, mfl, spelade mot Tre kronors legendarer, så kom bara drygt fyratusen.
Märkligt. Att se alla de där gamla hjältarna tycker jag ingår i allmänbildningen, även om de flesta utom Thomas Sandström, såg lite klumpiga ut.
Frölunda vill nu göra samma sak, när man nästa år fyller 65 år. Spela på Ullevi och nog skulle det kunna dra en del folk. Det där med jubileumsmatcher är dock ingen given succe, för när Färjestad firade i höstas där Ulf Sterner, Håkan Loob och Claes Henrik Silfver, mfl, spelade mot Tre kronors legendarer, så kom bara drygt fyratusen.
Märkligt. Att se alla de där gamla hjältarna tycker jag ingår i allmänbildningen, även om de flesta utom Thomas Sandström, såg lite klumpiga ut.
Klantigt, regeringen
Det är pinsamt att inte heller denna regering förmår sätta jämställda löner på sina högre medarbetare. TT:s granskning strax före nyår visar att hur man än räknar, så tjänar männen i regeringskansliet mer än sina kvinnliga kollegor. Och ganska mycket mer.
Trots att resurser finns för att stoppa de här dumheterna, så verkar man inte ha lyckats och därför ska man ställas i samma skamvrå som företrädarna i den socialdemokratiska regeringen. Ansvarig minister Mats Odell erkänner att det här inte är bra. Men hur svårt kan det egentligen vara?
Trots att resurser finns för att stoppa de här dumheterna, så verkar man inte ha lyckats och därför ska man ställas i samma skamvrå som företrädarna i den socialdemokratiska regeringen. Ansvarig minister Mats Odell erkänner att det här inte är bra. Men hur svårt kan det egentligen vara?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)