För oss som har begränsad koll på amerikansk inrikespolitik så var ändå Rudy Giuliani ett namn vi känner till. Borgmästaren som efter 9 september 2001 skulle samla styrkorna i en angripen storstad.
Nu verkar det som om hans resa mot presidentposten avbryts nästan innan den startade.
Förlusten i primärvalen i Florida gör att han ligger långt efter Mitt Romney och John McCain. Han väntas nu strax kasta in handduken.
Men hallå, ska ni verkligen utse en 71-åring till presidentkandidat???
Vem hejjar ni på andra sidan då? Clinton är givet den mest erfarna och nog kan hon ha gjort sig förtjänt av lite kuckilurande i Ovala rummet... Men för mig leder nog ändå Obama - om än knappt.
tisdag 29 januari 2008
fredag 25 januari 2008
Dags för digital allemansrätt
Kommentar till Centerpressens Nyhetsbyrå
Allt fler av svenskarna har tillgång till bredband. Men tillgången är ojämnt fördelad och det är de glesare befolkade områdena som hamnat på efterkälken.
Man borde ha lyssnat på Lennart Daléus för åtta år sedan. Då hade vi idag haft världens bästa digitala infrastruktur.
I somras tillsatte regeringen en utredning med syftet att granska det tidigare statliga stödet till bredbandsutbyggnad. Direktiven säger också att ”Den ska vidare ta ställning till om det är motiverat med fortsatta statliga åtgärder för att främja bredbandsutbyggnad i små orter och på landsbygd och i så fall föreslå stödinsatser och finansiering av dessa.”
Utredningen är i högsta grad nödvändig. Men ändå känns formuleringen ”…om det är motiverat…” oroväckande.
Bredband i Sverige baseras i huvudsak på det befintliga telefonnätet. Beroende på nätets och telefonstationernas kvalitet och avståndet till abonnenten så varierar hastigheten kraftigt. Att en del har väsentligt mycket lägre kapacitet är dock inget större problem. Än.
Utvecklingen på tjänstesidan går dock mycket snabbt. Vanliga hemsidor blir allt mer avancerade med rörliga bilder och ljudsnuttar. Banker vill att alla betalningar ska gå via Internet. Myndigheter lägger ut sina blanketter och formulär där och den som vill ta del av all information från TV- och radioprogram måste också gå in på deras hemsidor.
Dessutom håller hela nöjesindustrin, från musik och film till dataspel och poker, på att bli nätbaserad.
För oss medborgare skapar det möjlighet till ett bättre utbud, bättre service och lägre kostnader.
Men för de allra flesta kommer dagens bredband inte räcka till.
För att ge många bredband snabbt så var utbyggnaden av telefonnätet nödvändig. Men vi får inte stanna där.
Det här förstod den förre centerledaren Lennart Daléus. I mars 2000 gav han ut boken Digital allemansrätt, men redan två år tidigare hade centerpartiet lagt en riksdagsmotion som krävde att den bästa tillgängliga tekniken skulle användas för att ge alla bredband ända till huset.
Han ville fullfölja visionen genom den optiska fibern eftersom kapaciteten i dessa hårstråstunna trådar är i praktiken obegränsad. Kostnaden beräknades då till 75 miljarder kronor.
Idag finns den här tekniken i de större tätorterna. 18 procent av hushållen har fiber och där är tjänsteutbudet större och priserna lägre. Där finns också en obegränsad utvecklingspotential.
Bortsett från några få landsbygdsområden som byggt egna fibernät, så har alltså de största städerna digitala höghastighetståg, medan landsbygden får tuffa vidare med snabbt åldrande ånglok. Detta drabbar inte bara de företag och människor som bor där idag. Det minskar också möjligheten för de stadsbor som vill flytta ut.
Flera kommuner har sett det här och oroar sig över hur man ska ha råd att bygga ut infrastrukturen. Det övervägandet ska man inte behöva göra. Det här är ett statligt ansvar och eftersom en del redan är gjort och teknikutvecklingen sänkt kostnaderna från Daléus kalkyler så bör det handla om mindre pengar idag. Och sett till dess långa livslängd är kostnaden inte särskilt stor.
Den utredning som ska presentera sina slutsatser i april i år måste således landa i en plan för digital allemansrätt. Både stad och land måste få tillgång till möjligheterna som finns i denna teknik.
Eftersom centerpartiet leder det departement som hanterar den här frågan, borde visionen inte vara alltför avlägsen.
Allt fler av svenskarna har tillgång till bredband. Men tillgången är ojämnt fördelad och det är de glesare befolkade områdena som hamnat på efterkälken.
Man borde ha lyssnat på Lennart Daléus för åtta år sedan. Då hade vi idag haft världens bästa digitala infrastruktur.
I somras tillsatte regeringen en utredning med syftet att granska det tidigare statliga stödet till bredbandsutbyggnad. Direktiven säger också att ”Den ska vidare ta ställning till om det är motiverat med fortsatta statliga åtgärder för att främja bredbandsutbyggnad i små orter och på landsbygd och i så fall föreslå stödinsatser och finansiering av dessa.”
Utredningen är i högsta grad nödvändig. Men ändå känns formuleringen ”…om det är motiverat…” oroväckande.
Bredband i Sverige baseras i huvudsak på det befintliga telefonnätet. Beroende på nätets och telefonstationernas kvalitet och avståndet till abonnenten så varierar hastigheten kraftigt. Att en del har väsentligt mycket lägre kapacitet är dock inget större problem. Än.
Utvecklingen på tjänstesidan går dock mycket snabbt. Vanliga hemsidor blir allt mer avancerade med rörliga bilder och ljudsnuttar. Banker vill att alla betalningar ska gå via Internet. Myndigheter lägger ut sina blanketter och formulär där och den som vill ta del av all information från TV- och radioprogram måste också gå in på deras hemsidor.
Dessutom håller hela nöjesindustrin, från musik och film till dataspel och poker, på att bli nätbaserad.
För oss medborgare skapar det möjlighet till ett bättre utbud, bättre service och lägre kostnader.
Men för de allra flesta kommer dagens bredband inte räcka till.
För att ge många bredband snabbt så var utbyggnaden av telefonnätet nödvändig. Men vi får inte stanna där.
Det här förstod den förre centerledaren Lennart Daléus. I mars 2000 gav han ut boken Digital allemansrätt, men redan två år tidigare hade centerpartiet lagt en riksdagsmotion som krävde att den bästa tillgängliga tekniken skulle användas för att ge alla bredband ända till huset.
Han ville fullfölja visionen genom den optiska fibern eftersom kapaciteten i dessa hårstråstunna trådar är i praktiken obegränsad. Kostnaden beräknades då till 75 miljarder kronor.
Idag finns den här tekniken i de större tätorterna. 18 procent av hushållen har fiber och där är tjänsteutbudet större och priserna lägre. Där finns också en obegränsad utvecklingspotential.
Bortsett från några få landsbygdsområden som byggt egna fibernät, så har alltså de största städerna digitala höghastighetståg, medan landsbygden får tuffa vidare med snabbt åldrande ånglok. Detta drabbar inte bara de företag och människor som bor där idag. Det minskar också möjligheten för de stadsbor som vill flytta ut.
Flera kommuner har sett det här och oroar sig över hur man ska ha råd att bygga ut infrastrukturen. Det övervägandet ska man inte behöva göra. Det här är ett statligt ansvar och eftersom en del redan är gjort och teknikutvecklingen sänkt kostnaderna från Daléus kalkyler så bör det handla om mindre pengar idag. Och sett till dess långa livslängd är kostnaden inte särskilt stor.
Den utredning som ska presentera sina slutsatser i april i år måste således landa i en plan för digital allemansrätt. Både stad och land måste få tillgång till möjligheterna som finns i denna teknik.
Eftersom centerpartiet leder det departement som hanterar den här frågan, borde visionen inte vara alltför avlägsen.
torsdag 24 januari 2008
Unik fiberförening bildad
I går kväll hölls första mötet för den ekonomiska förening som samlar krafterna för ett högkvalitativt bredbandsnät i Säffle kommun. Det är en oändlig mängd detaljer att ta tag i men arbetet ute på fältet är redan långt gånget.
Vårt mål är att ansluta 1500 abonnenter till fibernätet i ett första steg och vi är redan snart halvvägs trots att bara tre av nio områden är bearbetade.
Vårt mål är att ansluta 1500 abonnenter till fibernätet i ett första steg och vi är redan snart halvvägs trots att bara tre av nio områden är bearbetade.
Mellan host och kräks
Som småbarnsförälder lär man sig att aldrig planera i förväg. För precis när vi ska göra stort jord och skogsnummer och hustrun på sitt nya jobb får besök av sin amerikanska chef, ja då drar barna till med sina första riktiga sjukdomar på nästan fyra år.
Först en veckas hosta och därefter någon lurig form av magsjuka.
Igår skrev jag en artikel till tidningen och en ledare för centerpressens nyhetsbyrå med en skrikande Matilda i knät och en gnällig Oscar bredvid. Hoppas läsarna inte märkte något.
Simultankapaciteten fick sig dock ett rejält träningspass.
Först en veckas hosta och därefter någon lurig form av magsjuka.
Igår skrev jag en artikel till tidningen och en ledare för centerpressens nyhetsbyrå med en skrikande Matilda i knät och en gnällig Oscar bredvid. Hoppas läsarna inte märkte något.
Simultankapaciteten fick sig dock ett rejält träningspass.
Skärpning, Fredrick
I tidningen Kollega hänger Fredrick Federley ut sina partivänner(?) såsom tafsande gubbar som bara vill dricka öl. Citat: "Centern har 60-70000 medlemmar och majoriteten har gått med för att kunna supa sig fulla på årsmötena och ta brudarna på brösten."
I sin egen blogg har han inte dementerat detta uttalande vilket jag tolkar som om han står för detta.
Rubriker har han varit bra på att skapa, men hallå? Jag har varit på dussintals centerårsmöten och inte ett enda har varit under sådana omständigheter att det uppmuntrat partisterna att tafsa på varandra. Och brudarna - var finns de i dagens partiorganisationer?
Att han sedan beskyller sina riksdagskolleger utifrån landet för att stå halpackade på krogen om kvällarna gör det inte särskilt snyggare. Precis som om dessa folkvalda skulle vara mindre seriösa än någon av de från huvudstaden. Frågan är vem som frotterar sig mest i dessa sammanhang, egentligen?
De festligheter som förekommer i organisationen, det är främst kommundagar och partipanketter och - utan att gå in på detaljer, för nog finns det sådana - så är inte Federley sämre på att hiva bärs där än någon annan.
Uttalandena gör mig ledsen. Jag håller inte med dig i alla sakfrågor, men du är alldeles för smart för att behöva sprida sådan dynga, Fredrick.
I sin egen blogg har han inte dementerat detta uttalande vilket jag tolkar som om han står för detta.
Rubriker har han varit bra på att skapa, men hallå? Jag har varit på dussintals centerårsmöten och inte ett enda har varit under sådana omständigheter att det uppmuntrat partisterna att tafsa på varandra. Och brudarna - var finns de i dagens partiorganisationer?
Att han sedan beskyller sina riksdagskolleger utifrån landet för att stå halpackade på krogen om kvällarna gör det inte särskilt snyggare. Precis som om dessa folkvalda skulle vara mindre seriösa än någon av de från huvudstaden. Frågan är vem som frotterar sig mest i dessa sammanhang, egentligen?
De festligheter som förekommer i organisationen, det är främst kommundagar och partipanketter och - utan att gå in på detaljer, för nog finns det sådana - så är inte Federley sämre på att hiva bärs där än någon annan.
Uttalandena gör mig ledsen. Jag håller inte med dig i alla sakfrågor, men du är alldeles för smart för att behöva sprida sådan dynga, Fredrick.
Upproret fortsätter
Invånarna iSäffle och Kristineham fortsätter att protestera mot landstingsledningen ideologiska stympning av vården i de båda områdena.
Tjänstemannautredningen osar av politisk taktik eftersom man gjort allt man kunnat för att försöka isolera protesterna till de båda kommunerna genom att bjuda tillbaka med lite mer vård till de omkring.
Dessutom hotar man eventuellt hugade kritiker genom att säga att om vi inte får spara där, så väntar hårda tag mot resten av länet. Sanningen är ju att de maximala 29 miljoner som kan sparas genom dessa åtgärder (blir det verkligen så mycket i praktiken) inte räcker för att lösa de ekonomiska problemen. Resten av länet lär således få sin beskärda del av besparingar - oavsett Säffle och Kristineham.
Dessutom visar en analys av ekonomin att de största dränaget av pengar noteras i kolumnen för köande patienter som söker vård någon annanstans. Och genom de här åtgärderna, lär knappast köerna bli mindre.
Tjänstemannautredningen osar av politisk taktik eftersom man gjort allt man kunnat för att försöka isolera protesterna till de båda kommunerna genom att bjuda tillbaka med lite mer vård till de omkring.
Dessutom hotar man eventuellt hugade kritiker genom att säga att om vi inte får spara där, så väntar hårda tag mot resten av länet. Sanningen är ju att de maximala 29 miljoner som kan sparas genom dessa åtgärder (blir det verkligen så mycket i praktiken) inte räcker för att lösa de ekonomiska problemen. Resten av länet lär således få sin beskärda del av besparingar - oavsett Säffle och Kristineham.
Dessutom visar en analys av ekonomin att de största dränaget av pengar noteras i kolumnen för köande patienter som söker vård någon annanstans. Och genom de här åtgärderna, lär knappast köerna bli mindre.
torsdag 10 januari 2008
S-v törs inte ta debatten
Den sista januari, samma dag som avtalet med Carema måste revideras för att kunna förlängas, hålls ett extra sammanträde med landstingsfullmäktige.
Majoriteten ville inte ha det så här, utan ville hålla frågan bakom lykta dörrar i landstingsstyrelsen, men nu blir det en mer öppen debatt. Kanske får vi då se en ordentlig ekonomisk analys över vad förslaget innebär.
Majoriteten ville inte ha det så här, utan ville hålla frågan bakom lykta dörrar i landstingsstyrelsen, men nu blir det en mer öppen debatt. Kanske får vi då se en ordentlig ekonomisk analys över vad förslaget innebär.
Pedagogiskt misstag om bensinskatten
Ledare i VärmlandsBygden den 10 januari
Miljöbilsmarknaden har fullkomligen exploderat. Från nästan ingenting till ett dignande utbud på bara några få år - och mer kommer. Samtidigt växer den begagnatmarknad som de flesta bilägare är hänvisade till.
Krav på sänkta bensinskatter kommer därför inte få något gehör från någon regering.
Varje gång en regering höjer energiskatterna, leder det till stora protester och årets höjning av bensinskatten är inget undantag. Det är miljöskäl som ligger bakom höjningarna och genom att höja med 29 öre per liter bensin och fem öre per liter E85 så ökar prisskillnaden mellan bränslena. Vilket långsiktigt är avgörande för att miljöalternativen ska kunna hävda sig.
De tidigare skatteväxlingarna har haft det grundläggande problemet att den ökade kostnaden varit mycket mera synlig, än den sänkta skatten på arbete.
Därför är det synd att den nuvarande regeringen gjort samma pedagogiska misstag genom att inte göra en tydlig koppling mellan skattehöjningarna och konkreta satsningar som gynnar miljöfordon.
Skattepolitiken måste samtidigt kombineras med en vettig kompensation till de som inte har något alternativ till bilen och som ännu inte har möjlighet att köpa en miljöbil.
För jobbresor har redan en kompensation införts i höjda reseavdrag med 50 öre per mil. Det finns dock skäl att räkna upp denna nivå ytterligare och det vilar ett tungt ansvar på centerpartiet för att det ska ske. Det är viktigt för landsbygden och det är viktigt för att det inte ska bli olönsamt att ta jobb som innebär pendling.
Även om miljöargumentet är tillräckligt starkt för att motivera skattehöjningarna, så finns det också andra goda skäl. Det oljeberoende som varit en grundbult i välfärdsutvecklingen, har allt mer blivit en förbannelse.
Onsdagen den 2 januari nådde oljepriset för första gången 100 dollar per fat. 2007 blev också det år då oljepriset steg snabbare än på mycket länge. Prisökningen blev 58 procent, men svenska konsumenter räddades av att dollarn varit svag.
Nu har priset sjunkit tillbaka något men Opecs nye ordförande, tillika Algeriets oljeminister Chakib Khelil, har sagt att oljan kommer bli dyrare under året. Och han ska ju veta.
Det vore därför att göra såväl miljön som plånboken en otjänst att kräva sänkta bensinskatter och därmed bromsa miljöbilsutvecklingen.
Även om skattenivåer i sig driver på utvecklingen till nya bränslen och snålare motorer, så krävs det även starkare lagar som begränsar utsläppen. EU-kommissionen påbörjade före jul ett sådant arbete genom att lägga förslag om att nya bilar från och med 2012 högst får släppa ut 130 gram koldioxid per kilometer. Detta är ett bra sätt att ställa hårdare krav på biltillverkarna att ta fram effektivare motorer.
Denna nivå kan jämföras med att de fem bästa bilarna i organisationen Gröna bilisters ranking släpper ut ungefär 60 gram per kilometer.
I spåren på tillväxten på miljöbilar har det blossat upp en ilsken debatt om det vanligaste miljöbränslet E85. Det hävdas att etanol inte är ett dugg bättre än bensin och diesel och den kände miljöprofilen Björn Gillberg är en av kritikerna.
De glömmer då att låginblandningen av etanol i all bensin, samt tillväxten på etanolbilar hittills sänkt Sveriges koldioxidutsläpp med 636 000 ton årligen.
Det finns dock problem. Bränslet är till stor del importerat från länder där folk jobbar under dåliga förhållanden och där marken inte används på rätt sätt. Etanolproduktion är också förhållandevis energikrävande.
Ingen har dock påstått att E85 är den slutliga lösningen, utan bara en bit på väg. Sannolikt kommer vi se en mix av olika bränslen, med den övergripande målsättningen att minska förbrukningen till ett absolut minimum.
De av kritikerna som har ett uppriktigt miljöintresse borde därför se till helheten och stödja all utveckling av miljövänliga bränslen och motorer. Det är bara då vi når målet om en fossilfri bilpark.
Miljöbilsmarknaden har fullkomligen exploderat. Från nästan ingenting till ett dignande utbud på bara några få år - och mer kommer. Samtidigt växer den begagnatmarknad som de flesta bilägare är hänvisade till.
Krav på sänkta bensinskatter kommer därför inte få något gehör från någon regering.
Varje gång en regering höjer energiskatterna, leder det till stora protester och årets höjning av bensinskatten är inget undantag. Det är miljöskäl som ligger bakom höjningarna och genom att höja med 29 öre per liter bensin och fem öre per liter E85 så ökar prisskillnaden mellan bränslena. Vilket långsiktigt är avgörande för att miljöalternativen ska kunna hävda sig.
De tidigare skatteväxlingarna har haft det grundläggande problemet att den ökade kostnaden varit mycket mera synlig, än den sänkta skatten på arbete.
Därför är det synd att den nuvarande regeringen gjort samma pedagogiska misstag genom att inte göra en tydlig koppling mellan skattehöjningarna och konkreta satsningar som gynnar miljöfordon.
Skattepolitiken måste samtidigt kombineras med en vettig kompensation till de som inte har något alternativ till bilen och som ännu inte har möjlighet att köpa en miljöbil.
För jobbresor har redan en kompensation införts i höjda reseavdrag med 50 öre per mil. Det finns dock skäl att räkna upp denna nivå ytterligare och det vilar ett tungt ansvar på centerpartiet för att det ska ske. Det är viktigt för landsbygden och det är viktigt för att det inte ska bli olönsamt att ta jobb som innebär pendling.
Även om miljöargumentet är tillräckligt starkt för att motivera skattehöjningarna, så finns det också andra goda skäl. Det oljeberoende som varit en grundbult i välfärdsutvecklingen, har allt mer blivit en förbannelse.
Onsdagen den 2 januari nådde oljepriset för första gången 100 dollar per fat. 2007 blev också det år då oljepriset steg snabbare än på mycket länge. Prisökningen blev 58 procent, men svenska konsumenter räddades av att dollarn varit svag.
Nu har priset sjunkit tillbaka något men Opecs nye ordförande, tillika Algeriets oljeminister Chakib Khelil, har sagt att oljan kommer bli dyrare under året. Och han ska ju veta.
Det vore därför att göra såväl miljön som plånboken en otjänst att kräva sänkta bensinskatter och därmed bromsa miljöbilsutvecklingen.
Även om skattenivåer i sig driver på utvecklingen till nya bränslen och snålare motorer, så krävs det även starkare lagar som begränsar utsläppen. EU-kommissionen påbörjade före jul ett sådant arbete genom att lägga förslag om att nya bilar från och med 2012 högst får släppa ut 130 gram koldioxid per kilometer. Detta är ett bra sätt att ställa hårdare krav på biltillverkarna att ta fram effektivare motorer.
Denna nivå kan jämföras med att de fem bästa bilarna i organisationen Gröna bilisters ranking släpper ut ungefär 60 gram per kilometer.
I spåren på tillväxten på miljöbilar har det blossat upp en ilsken debatt om det vanligaste miljöbränslet E85. Det hävdas att etanol inte är ett dugg bättre än bensin och diesel och den kände miljöprofilen Björn Gillberg är en av kritikerna.
De glömmer då att låginblandningen av etanol i all bensin, samt tillväxten på etanolbilar hittills sänkt Sveriges koldioxidutsläpp med 636 000 ton årligen.
Det finns dock problem. Bränslet är till stor del importerat från länder där folk jobbar under dåliga förhållanden och där marken inte används på rätt sätt. Etanolproduktion är också förhållandevis energikrävande.
Ingen har dock påstått att E85 är den slutliga lösningen, utan bara en bit på väg. Sannolikt kommer vi se en mix av olika bränslen, med den övergripande målsättningen att minska förbrukningen till ett absolut minimum.
De av kritikerna som har ett uppriktigt miljöintresse borde därför se till helheten och stödja all utveckling av miljövänliga bränslen och motorer. Det är bara då vi når målet om en fossilfri bilpark.
Iskall Calle
Jag var inte särskilt förtjust i Carl Bildt som statsminister. Men som lite lagom arrogant utrikesminister passar han alldeles utmärkt. Och vad säger man om kavajen på Grammisgalan? Trendigt och rätt tänkt på rätt plats - eller ett patetiskt försök av en gubbe som vill vara cool?
Det skulle nog inte funka för alla. Men jag tycker det funkar för Calle.
Det skulle nog inte funka för alla. Men jag tycker det funkar för Calle.
onsdag 2 januari 2008
Maffigt hockeymöte
Inför fantastiska 72 000 åskådare i Buffalo, spelades den hittills första utomhusmatchen i NHL. Ett maffigt PR-jippo som vanns av Pittsburgh med 2-1 efter straffar. Men det är naturligtvis inte resultatet som skrivs in i historieböckerna, utan platsen och publiksiffran. Helt rätt, men av bilderna att döma undrar jag hur många av alla de där som egentligen såg något av pucken. Planen såg väldigt, väldigt liten ut från toppen av läktaren.
Frölunda vill nu göra samma sak, när man nästa år fyller 65 år. Spela på Ullevi och nog skulle det kunna dra en del folk. Det där med jubileumsmatcher är dock ingen given succe, för när Färjestad firade i höstas där Ulf Sterner, Håkan Loob och Claes Henrik Silfver, mfl, spelade mot Tre kronors legendarer, så kom bara drygt fyratusen.
Märkligt. Att se alla de där gamla hjältarna tycker jag ingår i allmänbildningen, även om de flesta utom Thomas Sandström, såg lite klumpiga ut.
Frölunda vill nu göra samma sak, när man nästa år fyller 65 år. Spela på Ullevi och nog skulle det kunna dra en del folk. Det där med jubileumsmatcher är dock ingen given succe, för när Färjestad firade i höstas där Ulf Sterner, Håkan Loob och Claes Henrik Silfver, mfl, spelade mot Tre kronors legendarer, så kom bara drygt fyratusen.
Märkligt. Att se alla de där gamla hjältarna tycker jag ingår i allmänbildningen, även om de flesta utom Thomas Sandström, såg lite klumpiga ut.
Klantigt, regeringen
Det är pinsamt att inte heller denna regering förmår sätta jämställda löner på sina högre medarbetare. TT:s granskning strax före nyår visar att hur man än räknar, så tjänar männen i regeringskansliet mer än sina kvinnliga kollegor. Och ganska mycket mer.
Trots att resurser finns för att stoppa de här dumheterna, så verkar man inte ha lyckats och därför ska man ställas i samma skamvrå som företrädarna i den socialdemokratiska regeringen. Ansvarig minister Mats Odell erkänner att det här inte är bra. Men hur svårt kan det egentligen vara?
Trots att resurser finns för att stoppa de här dumheterna, så verkar man inte ha lyckats och därför ska man ställas i samma skamvrå som företrädarna i den socialdemokratiska regeringen. Ansvarig minister Mats Odell erkänner att det här inte är bra. Men hur svårt kan det egentligen vara?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)