Noterar med visst intresse att när Vårdförbundet nu strejkar för bättre villkor för sjuksköterskorna, så är stödet från kollegerna svagt. De andra facken tycker de tar i för mycket och LO-basen Wanja Lundby Wedin tror att om Vårdförbundet får igenom sina krav, så kommer det leda till att andra vill ha kompensation. Vilket kommer driva upp inflationen (tänk att hon oroar sig för den helt plötsligt...).
Jag har aldrig förstått de där. För å ena sidan finns det nästan ingen i detta land som inte vill att vårdpersonalen ska ha högre löner - de gör ju ett jätteviktigt jobb.
Men å andra sidan så finns det heller ingen som vill avstå något av sitt eget löneutrymme för att detta ska bli verklighet.
Dubbelmoral är ordet.
Om vi vill att vissa grupper ska komma ikapp, uppvärderas, eller vad vi nu vill kalla det - så måste också många av oss andra stå tillbaka. Annars blir ju effekten negativ för dem vi ville värna.
Det går inte att säga att "Det klart att de ska få mer... så länge jag får minst lika mycket!"
torsdag 24 april 2008
Klent om bredband
Ledare i VB 24 april
Bredband är avgörande för framtiden. För privatpersoner och företagen. Har man inte
bredband, så är man utanför.
Så formulerar sig utredaren Åke Hedén och så långt är han helt rätt ute.
Men när han föreslår hur staten ska agera i frågan, så blir det tunt, alltför tunt.
Bredbandsutredningen har hållit på sedan i somras och hade till uppgift att dels analysera de
tidigare stöden och därefter komma med förslag till hur staten bör fortsätta arbetet med att
garantera en likvärdig digital infrastruktur i hela landet.
Hittills har utbyggnaden varit en rörig härva av kommerisiella och samhälleliga insatser. Den genomgående tekniken i stora delar av landet blev ADSL som nyttjar det befintliga telenätet. Utbyggnaden kostade staten drygt fem miljarder, men därutöver lade kommunerna ungefär lika mycket. Fördelarna var naturligtvis snabbheten i utbyggnaden – man nådde väldigt många hushåll på relativt kort tid. Men flera experter - exempelvis den statliga IT-kommissionen - menade redan i denna utvecklings gryning att detta var att betrakta som en temporär lösning.
Signalen till landsbygdens hushåll och företag var dock en annan. Där målades ADSL upp som den slutliga tekniken och när telestationerna var utbyggda, ja då kunde bredband strykas från att-göra-
listan.
Det dröjde dock inte många år innan verkligheten kom ikapp. Behoven och kraven ökade och kommer att fortsätta göra det.
I de större städerna ser det dock annorlunda ut. Där byggs framtidssäkra höghastighetsnät ut så det knakar. Där är halvmesyrerna få, till fördel för såväl villaägare som lägenhetsboende. Frågan är varför inte landsbygden och de mindre orterna ska ha samma tillgänglighet, när deras behov är lika stora - ja kanske till och med ännu större med tanke på de ibland långa fysiska avstånden till olika servicefunktioner?
För att slippa ta i för mycket i de ekonomiska insatserna menar utredaren att basen för bredbandskapaciteten ska sättas till 2 mbit/sekund - idag. Teoretiskt är det runt 150 000 hushåll som saknar detta. Men med tanke på ökade kapacitetskrav och succesivt nedmonterat kopparnät kan antalet stiga till ungefär 500 000 hushåll, bedömer han.
För att alla ska nå detta golv föreslår han tre statliga miljarder som sedan ska kompletteras med lika många kommunala.
Samtidigt säger han att detta golv kommer femdubblas de kommande fyra åren, samt att tillväxten därefter kommer fortsätta att stiga i takt med fler tjänster och fler användare. Här har han sannolikt rätt, men hur långt räcker då samhällets insatser med detta som bakgrund?
Tyvärr underskattar utredaren behovet av resurser som måste tillföras i de kommersiellt ointressanta områdena för att tekniken ska vara uppgraderbar i takt med behoven.
Om inte regeringen justerar detta när det hela behandlas politiskt, så är risken stor att den digitala klyfta Hedén vill undvika – ändå kommer bli ett faktum.
De bekymrade småortsborna ska dock inte ge upp. Det finns lösningar som gör att landsbygden kan få den teknik som krävs för att vara attraktivt för folk och företag. Redan under de första bredbandsåren togs det på sina håll andra vägar. Man gick direkt på den framtidssäkra fibertekniken och byggde den ända in i hemmen, delvis via samfälligheter med lokalt engagemang - ett arbetssätt som utredaren också lyfter fram såsom positivt.
Det finns därför metoder som kan praktiseras överallt för att på så vis komma ikapp städerna
vad gäller den digitala infrastrukturen. Men för att nå dit krävs det ett lokalt engagemang från
bygdernas eldsjälar.
Precis som vanligt, alltså.
Bredband är avgörande för framtiden. För privatpersoner och företagen. Har man inte
bredband, så är man utanför.
Så formulerar sig utredaren Åke Hedén och så långt är han helt rätt ute.
Men när han föreslår hur staten ska agera i frågan, så blir det tunt, alltför tunt.
Bredbandsutredningen har hållit på sedan i somras och hade till uppgift att dels analysera de
tidigare stöden och därefter komma med förslag till hur staten bör fortsätta arbetet med att
garantera en likvärdig digital infrastruktur i hela landet.
Hittills har utbyggnaden varit en rörig härva av kommerisiella och samhälleliga insatser. Den genomgående tekniken i stora delar av landet blev ADSL som nyttjar det befintliga telenätet. Utbyggnaden kostade staten drygt fem miljarder, men därutöver lade kommunerna ungefär lika mycket. Fördelarna var naturligtvis snabbheten i utbyggnaden – man nådde väldigt många hushåll på relativt kort tid. Men flera experter - exempelvis den statliga IT-kommissionen - menade redan i denna utvecklings gryning att detta var att betrakta som en temporär lösning.
Signalen till landsbygdens hushåll och företag var dock en annan. Där målades ADSL upp som den slutliga tekniken och när telestationerna var utbyggda, ja då kunde bredband strykas från att-göra-
listan.
Det dröjde dock inte många år innan verkligheten kom ikapp. Behoven och kraven ökade och kommer att fortsätta göra det.
I de större städerna ser det dock annorlunda ut. Där byggs framtidssäkra höghastighetsnät ut så det knakar. Där är halvmesyrerna få, till fördel för såväl villaägare som lägenhetsboende. Frågan är varför inte landsbygden och de mindre orterna ska ha samma tillgänglighet, när deras behov är lika stora - ja kanske till och med ännu större med tanke på de ibland långa fysiska avstånden till olika servicefunktioner?
För att slippa ta i för mycket i de ekonomiska insatserna menar utredaren att basen för bredbandskapaciteten ska sättas till 2 mbit/sekund - idag. Teoretiskt är det runt 150 000 hushåll som saknar detta. Men med tanke på ökade kapacitetskrav och succesivt nedmonterat kopparnät kan antalet stiga till ungefär 500 000 hushåll, bedömer han.
För att alla ska nå detta golv föreslår han tre statliga miljarder som sedan ska kompletteras med lika många kommunala.
Samtidigt säger han att detta golv kommer femdubblas de kommande fyra åren, samt att tillväxten därefter kommer fortsätta att stiga i takt med fler tjänster och fler användare. Här har han sannolikt rätt, men hur långt räcker då samhällets insatser med detta som bakgrund?
Tyvärr underskattar utredaren behovet av resurser som måste tillföras i de kommersiellt ointressanta områdena för att tekniken ska vara uppgraderbar i takt med behoven.
Om inte regeringen justerar detta när det hela behandlas politiskt, så är risken stor att den digitala klyfta Hedén vill undvika – ändå kommer bli ett faktum.
De bekymrade småortsborna ska dock inte ge upp. Det finns lösningar som gör att landsbygden kan få den teknik som krävs för att vara attraktivt för folk och företag. Redan under de första bredbandsåren togs det på sina håll andra vägar. Man gick direkt på den framtidssäkra fibertekniken och byggde den ända in i hemmen, delvis via samfälligheter med lokalt engagemang - ett arbetssätt som utredaren också lyfter fram såsom positivt.
Det finns därför metoder som kan praktiseras överallt för att på så vis komma ikapp städerna
vad gäller den digitala infrastrukturen. Men för att nå dit krävs det ett lokalt engagemang från
bygdernas eldsjälar.
Precis som vanligt, alltså.
torsdag 17 april 2008
Hjälpen till mackarna
Ledarkrönika, VB 17 april
Var det bara ett spel för galleriet när 35 personer inkallades för att träffa representanter för Näringsdepartementet? Eller finns det en verklig ambition att bromsa det som nu går under namnet "mackdöden"?
Mötet var - får vi anta - ett resultat av den riksdagsdebatt där näringsminister Maud Olofsson frågades ut med anledning av bensinbolagens storskaliga nedläggningsplaner.
Uppemot en tredjedel av mackarna för de lönsamma jättarna planeras att stängas de närmaste åren och i Värmland är 11 uppsagda.
Det här är oroväckande signaler som skakat igång ett rejält engagemang i länet.
Till detta kommer också att den som äger anläggningen är ansvarig för att sanera marken. Och det handlar om enormt stora belopp som knappast finns i mackägarnas fickor.
Så nog fanns det viktiga saker att prata om när alla berörda parter möttes för i Stockholm.
Owe Nordling, ordförande för Länsbygderådet var en av värmlänningarna på plats i Stockholm och i veckans tidning beskriver han mötet som ett slöseri med tid.
Inte heller Olle Östlundh från lanthandlarnas samarbetsorganisation FLF uppfattade några löften. Och när statssekreterare Jöran Hägglund en stund efter mötet uttalade sig i media så flyttades frågan några rejäla kliv bakåt. Han sa:
"Permanent driftstöd kommer aldrig att vara uthålligt. Den som driver verksamheten måste också känna att det går ihop. Det är marknadsekonomi som gäller."
Hägglund är en pedagogisk elefant i landsbygdens porslinsaffär när han uttrycker sig så där. Det sänder signalen om att departementet och därmed regeringen inte bryr sig om hur det går. Landsbygdsborna får klara sig helt själva.
Vi utgår ifrån att det här var en tillfällig förvirring och att den här frågan snarast får en högre prioritet. En landsbygdsstrategi är ju på gång som ska ta ett helhetsgrepp på landsbygdsfrågorna. Det har man lovat och det löftet går inte att prata bort.
Oavsett vad som händer på riksnivå så kan värmlänningarna gå före. Genom samarbete mellan FLF, utvecklingsgrupperna och LRF borde det gå att hitta lösningar som gör att strategiskt viktiga mackar blir kvar.
Var det bara ett spel för galleriet när 35 personer inkallades för att träffa representanter för Näringsdepartementet? Eller finns det en verklig ambition att bromsa det som nu går under namnet "mackdöden"?
Mötet var - får vi anta - ett resultat av den riksdagsdebatt där näringsminister Maud Olofsson frågades ut med anledning av bensinbolagens storskaliga nedläggningsplaner.
Uppemot en tredjedel av mackarna för de lönsamma jättarna planeras att stängas de närmaste åren och i Värmland är 11 uppsagda.
Det här är oroväckande signaler som skakat igång ett rejält engagemang i länet.
Till detta kommer också att den som äger anläggningen är ansvarig för att sanera marken. Och det handlar om enormt stora belopp som knappast finns i mackägarnas fickor.
Så nog fanns det viktiga saker att prata om när alla berörda parter möttes för i Stockholm.
Owe Nordling, ordförande för Länsbygderådet var en av värmlänningarna på plats i Stockholm och i veckans tidning beskriver han mötet som ett slöseri med tid.
Inte heller Olle Östlundh från lanthandlarnas samarbetsorganisation FLF uppfattade några löften. Och när statssekreterare Jöran Hägglund en stund efter mötet uttalade sig i media så flyttades frågan några rejäla kliv bakåt. Han sa:
"Permanent driftstöd kommer aldrig att vara uthålligt. Den som driver verksamheten måste också känna att det går ihop. Det är marknadsekonomi som gäller."
Hägglund är en pedagogisk elefant i landsbygdens porslinsaffär när han uttrycker sig så där. Det sänder signalen om att departementet och därmed regeringen inte bryr sig om hur det går. Landsbygdsborna får klara sig helt själva.
Vi utgår ifrån att det här var en tillfällig förvirring och att den här frågan snarast får en högre prioritet. En landsbygdsstrategi är ju på gång som ska ta ett helhetsgrepp på landsbygdsfrågorna. Det har man lovat och det löftet går inte att prata bort.
Oavsett vad som händer på riksnivå så kan värmlänningarna gå före. Genom samarbete mellan FLF, utvecklingsgrupperna och LRF borde det gå att hitta lösningar som gör att strategiskt viktiga mackar blir kvar.
onsdag 9 april 2008
Lyssna inte, Fredrik!
Några moderata kommunpolitiker kräver på DN debatt att regeringen lägger pengar på att avskaffa värnskatten. Alltså den extra skatt på fem procent på inkomster över 42 000 kronor betalar.
Förhoppningsvis lyssnar inte Fredrik Reinfeldt på det örat.
Det har funnits goda skäl att reformera fastighetsskatten och avskaffa förmögenhetsskatten (liksom att som socialdemokraterna gjorde, avskaffa arvs- och gåvoskatten). Men i praktiken har det varit de högavlönade som gynnats av de här reformerna. Det finns därför inget sakligt skäl till att använda reformutrymmet för att slopa just denna skatt.
Det vore också ett pedagogiskt hjärnsläpp att bjuda oppositionen på en skattesänkning för dem med de allra högsta inkomsterna. Regeringen har tillräckligt många fiender redan.
Nej, nu är det pensionärernas och småföretagarnas tur att få del av de goda tiderna.
Förhoppningsvis lyssnar inte Fredrik Reinfeldt på det örat.
Det har funnits goda skäl att reformera fastighetsskatten och avskaffa förmögenhetsskatten (liksom att som socialdemokraterna gjorde, avskaffa arvs- och gåvoskatten). Men i praktiken har det varit de högavlönade som gynnats av de här reformerna. Det finns därför inget sakligt skäl till att använda reformutrymmet för att slopa just denna skatt.
Det vore också ett pedagogiskt hjärnsläpp att bjuda oppositionen på en skattesänkning för dem med de allra högsta inkomsterna. Regeringen har tillräckligt många fiender redan.
Nej, nu är det pensionärernas och småföretagarnas tur att få del av de goda tiderna.
tisdag 1 april 2008
Godkänt FBK
En bortskämd värmländsk hockeypublik vill naturligtvis alltid ha mer. Men jag tror trots allt det är bra för publiken, för Färjestad och för svensk hockey om några andra får dominera ett tag. Prestationskraven efter att ha gått till final varje år, är omöjliga att leva upp till. Semifinal är godkänt, med tanke på att man satt en pojkspoling till målvakt till att bära upp ett försvar lika öppet som ett svenskt kalhygge.
Nu blir det omladdning inför nästa år.
Och så hejar vi på HV framöver. Timrå går bort på grund av tränaren. Linköping för att det är Linköping (vi måste ju lära oss att hata de nya lagen, på samma sätt som vi lärde oss att hata Djurgården på den tiden de var att räkna med...)
Nu blir det omladdning inför nästa år.
Och så hejar vi på HV framöver. Timrå går bort på grund av tränaren. Linköping för att det är Linköping (vi måste ju lära oss att hata de nya lagen, på samma sätt som vi lärde oss att hata Djurgården på den tiden de var att räkna med...)
Skål!
Fransoser kan det där med starka drycker. Så Vin & sprit har hamnat i goda händer.
Men framförallt. Staten har ingen anledning att tillverka sprit och intäkten på 55 miljarder minskar statsskuldsräntorna med två miljarder per år. Det är mer än dubbelt så mycket som utdelningen från bolaget. En bra affär för skattebetalarna.
I likhet med DN:s ledare (tänk att man får hålla med den ibland!) så tycker jag att man inte bara får stirra på statsskulden vid de här försäljningarna. Investera pengarna också. I infrastruktur som vägar, järnvägar och bredband åt alla. Där behövs stora satsningar som inte skulle orsaka någon överhettning.
Eller varför inte som en utbetalning till de förra ägarna: Svenska medborgare.
Men framförallt. Staten har ingen anledning att tillverka sprit och intäkten på 55 miljarder minskar statsskuldsräntorna med två miljarder per år. Det är mer än dubbelt så mycket som utdelningen från bolaget. En bra affär för skattebetalarna.
I likhet med DN:s ledare (tänk att man får hålla med den ibland!) så tycker jag att man inte bara får stirra på statsskulden vid de här försäljningarna. Investera pengarna också. I infrastruktur som vägar, järnvägar och bredband åt alla. Där behövs stora satsningar som inte skulle orsaka någon överhettning.
Eller varför inte som en utbetalning till de förra ägarna: Svenska medborgare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)