Efter att Degerfors gått på som Jörgen Gustafssons slotterkross på en Gillbergaåker i Superettans slutskede, är det nu dags att följa nästa gamla storlag, Viking HC(som de numera heter)
Division tre är nivån och serieseger är målet - även om hovet och Olsäter är värda all respekt som tuffar vidare, så måste Viking upp åtminstone ett pinnhål. Att Munkfors numera är två divisioner högre upp är ju bara pinsamt.
Två inledande segrar har det blivit, men sen kom en märklig förlust i Hammarö.
Nästa fredag är det säffle borta som gäller. Då ska jag ta med min son till Somashallen och lära honom vilket lag han ska heja på om han vill ha någon veckopeng framöver...
Skulle gärna länka till hemsidan, men där tycks webbmastern ha somnat lagom till seriepremiären.
torsdag 15 november 2007
onsdag 14 november 2007
Snyggt, Skatteverket
Skatteverket vill höja gränsen för hur mycket pengar som kan passera mellan privatpersoner för utförda tjänster. Från 999 till 10 000 kronor. Det är bra. Enklare regler och något fler rena samveten.
Så förde alltså den senaste tidens skandaler ändå något gott med sig. Dock kan man tycka att detta är ett förslag som borde ha kommit från politikerna och inte från tjänstemännen på myndigheten.
Så förde alltså den senaste tidens skandaler ändå något gott med sig. Dock kan man tycka att detta är ett förslag som borde ha kommit från politikerna och inte från tjänstemännen på myndigheten.
Ta strid för regionerna
Ledare i VärmlandsBygden 15 november
Regionfrågan är redan en het potatis i regeringens knä. Tre partier vill börja regionalisera landet redan nu. Det största - moderaterna - vill det inte.
När det förre kommunalrådet i Karlstad Anders Knape öppnade kongressen för Sveriges kommuner och landsting (SKL), ökade hettan i potatisen ytterligare.
För någon vecka sedan gick den moderate partisekreteraren Per Schlingmann ut och förtydligade moderatstämmans åsikter: Det är tills vidare stopp för alla regionaliseringsplaner. Regeringen ska inte genomföra Ansvarskommitténs förslag och de som nu - i sant underifrånperspektiv - håller på och organiserar sig får vänta till efter valet 2010.
När statsminister Fredrik Reinfeldt besökte SKL:s kongress sa han att en ny organisering av Sverige inte är något som folket efterfrågar. Han har sannolikt rätt i detta. En sådan reform - även om den råkar vara den största sedan 1600-talet- är kanske inte någon stor fråga för de flesta. Därför finns det troligtvis inte heller någon större anledning att låta frågan passera en valrörelse. Med några regionala undantag kommer det vara andra saker som dominerar i ett val.
Däremot är det många förtroendevalda som vill ha en annan ordning. Anledningen är att de tröttnat på maktlösheten, att staten detaljreglerar allting och att folket ställer politikerna till svars för frågor som man inte kan styra över. Man vill ha enklare regler och färre ofinansierade reformer. De som jobbar på gräsrotsnivå ser också problemen med statliga myndigheter som omorganiseras utan någon som helst samordning.
Den nye chefen för alla dessa folkvalda är värmlänningen Anders Knape. Han råkar också - vilket får intrigen att tätna ytterligare - vara moderat.
I augusti antog SLK sitt remissvar till Ansvarskommittén där man instämde i det mesta som sagts. Man förespråkar att färre regioner ersätter dagens län, att dessa regioner tar över makt från staten och från länsstyrelserna. Samt att gränserna för statens myndigheter samordnas med de nya regionerna. I invigningstalet på kongressen lade Knape till att de regioner som nu vill bildas, måste få göra det.
SKL varnar också för det som nu händer, nämligen att myndigheterna omorganiseras för fullt. Underifrånperspektiv i all ära, men en total avsaknad av centrala direktiv leder till en ökad centralisering utan någon som helst samordning. Detta drabbar medborgare och orter som förlorar viktiga servicefunktioner.
Likadant går det att resonera kring regiongränserna. Hänsyn ska naturligtvis tas till kulturella gemenskaper och folkets vilja. Samtidigt är det viktigt att sammansättningen blir sådan att den statliga decentraliseringen fungerar. En viktig del i förändringen är ju trots allt att en hel del makt ska flyttas från staten ut i landet, samt att det statliga klåfingrandet i kommunalt självbestämmande ska minska.
För att få ett sådant utökat inflytande är de flesta av dagens län för små.
I Värmland är meningarna minst sagt delade. Det har förespråkats att länet ska fortsätta som tidigare. Socialdemokraterna bestämde sig för att söka samarbete med Örebro redan innan Ansvarskommittén lagt sina förslag - vilket också är majoritetens hållning i landsting och regionförbund. Av politiska skäl, får vi anta eftersom det östra länet är betydligt rödare än det andra alternativet, Västra Götaland.
Till det har vi ytterligare en karta där vi buntas ihop med Dalarna och Gävleborg - ett alternativ som knappast någon värmlänning föredrar.
Oavsett hur det blir med detta så är det viktigt att betona att reformen varken ska eller kan rucka på den kulturella samhörigheten i landskapet Värmland. Det starka varumärket ska vi vårda och dra nytta av - även om landskapen i praktiken inte haft någon funktion på mycket, mycket länge.
Oron för att regionaliseringen urholkar detta är därför betydligt överdriven. Lyssna bara på de kloka orden från ekshäringen Lars Löfgren: ”Värmland är inte ett landskap, Värmland är ett sinnestillstånd.”
Regionfrågan är redan en het potatis i regeringens knä. Tre partier vill börja regionalisera landet redan nu. Det största - moderaterna - vill det inte.
När det förre kommunalrådet i Karlstad Anders Knape öppnade kongressen för Sveriges kommuner och landsting (SKL), ökade hettan i potatisen ytterligare.
För någon vecka sedan gick den moderate partisekreteraren Per Schlingmann ut och förtydligade moderatstämmans åsikter: Det är tills vidare stopp för alla regionaliseringsplaner. Regeringen ska inte genomföra Ansvarskommitténs förslag och de som nu - i sant underifrånperspektiv - håller på och organiserar sig får vänta till efter valet 2010.
När statsminister Fredrik Reinfeldt besökte SKL:s kongress sa han att en ny organisering av Sverige inte är något som folket efterfrågar. Han har sannolikt rätt i detta. En sådan reform - även om den råkar vara den största sedan 1600-talet- är kanske inte någon stor fråga för de flesta. Därför finns det troligtvis inte heller någon större anledning att låta frågan passera en valrörelse. Med några regionala undantag kommer det vara andra saker som dominerar i ett val.
Däremot är det många förtroendevalda som vill ha en annan ordning. Anledningen är att de tröttnat på maktlösheten, att staten detaljreglerar allting och att folket ställer politikerna till svars för frågor som man inte kan styra över. Man vill ha enklare regler och färre ofinansierade reformer. De som jobbar på gräsrotsnivå ser också problemen med statliga myndigheter som omorganiseras utan någon som helst samordning.
Den nye chefen för alla dessa folkvalda är värmlänningen Anders Knape. Han råkar också - vilket får intrigen att tätna ytterligare - vara moderat.
I augusti antog SLK sitt remissvar till Ansvarskommittén där man instämde i det mesta som sagts. Man förespråkar att färre regioner ersätter dagens län, att dessa regioner tar över makt från staten och från länsstyrelserna. Samt att gränserna för statens myndigheter samordnas med de nya regionerna. I invigningstalet på kongressen lade Knape till att de regioner som nu vill bildas, måste få göra det.
SKL varnar också för det som nu händer, nämligen att myndigheterna omorganiseras för fullt. Underifrånperspektiv i all ära, men en total avsaknad av centrala direktiv leder till en ökad centralisering utan någon som helst samordning. Detta drabbar medborgare och orter som förlorar viktiga servicefunktioner.
Likadant går det att resonera kring regiongränserna. Hänsyn ska naturligtvis tas till kulturella gemenskaper och folkets vilja. Samtidigt är det viktigt att sammansättningen blir sådan att den statliga decentraliseringen fungerar. En viktig del i förändringen är ju trots allt att en hel del makt ska flyttas från staten ut i landet, samt att det statliga klåfingrandet i kommunalt självbestämmande ska minska.
För att få ett sådant utökat inflytande är de flesta av dagens län för små.
I Värmland är meningarna minst sagt delade. Det har förespråkats att länet ska fortsätta som tidigare. Socialdemokraterna bestämde sig för att söka samarbete med Örebro redan innan Ansvarskommittén lagt sina förslag - vilket också är majoritetens hållning i landsting och regionförbund. Av politiska skäl, får vi anta eftersom det östra länet är betydligt rödare än det andra alternativet, Västra Götaland.
Till det har vi ytterligare en karta där vi buntas ihop med Dalarna och Gävleborg - ett alternativ som knappast någon värmlänning föredrar.
Oavsett hur det blir med detta så är det viktigt att betona att reformen varken ska eller kan rucka på den kulturella samhörigheten i landskapet Värmland. Det starka varumärket ska vi vårda och dra nytta av - även om landskapen i praktiken inte haft någon funktion på mycket, mycket länge.
Oron för att regionaliseringen urholkar detta är därför betydligt överdriven. Lyssna bara på de kloka orden från ekshäringen Lars Löfgren: ”Värmland är inte ett landskap, Värmland är ett sinnestillstånd.”
onsdag 7 november 2007
Fusket är inte systemets fel
Ledare i VärmlandsBygden 8 november
Ska de moderater som betalat svart för utförda tjänster hängas ut till allmänt åtlöje? Eller ska de frikännas med motiveringen att de är representativa för hur det fungerar i landet?
Detta tvistar nu de lärde om i dubbelmoralens ädla tjänst.
Granskningen av skattefusket har denna gång hårdast drabbat moderaterna. Bytet är tacksamt att ge sig på och den snabba omställningen från gamla till nya moderater har gjort att bakgrundskollen på de som rekryterats kanske inte varit tillräckligt god. Dessutom handlar det om människor som inte levt hela sina liv inom den hårt granskade politikens väggar. Därför finns det högvis med rubrikdragande avslöjanden att gräva fram.
När Expressen sökte kontakt med alla riksdagsledamöter är det dock påfallande många som hävdar att man aldrig köpt svart. Exempelvis Värmlänningen Lars Mejern Larsson. Han är träarbetaren som också är ordförande i Bygg 29:an och som därmed har båda fötterna förankrade i en värld som på goda grunder beskylls för att innehålla en hel del svarta tjänster. Han kan måhända ändå vara vit som snö, men rimligtvis har han en god inblick i hur det går till när pengar passerar under bordet.
Nu gällde den undersökningen endast köp, men om vi dessutom inkluderar utförande av svarta tjänster, ja då finns det knappast någon oskyldig i detta rike.
Eller som centerpartisten Sven Bergström säger: ”Ja, den som inte betalat svart vill jag syna!”
De små rundningar av lagstiftningen som de flesta gjort sig skyldig till är dock inte det mest alarmerande (skulle exempelvis vara intressant att se samma enkätundersökning bland nyss nämnda tidnings anställda!).
Riktigt allvarligt är det när det handlar om stora summor och ett mer systematiskt fusk. Som de krogar som regelmässigt har svart arbetskraft och där Skatteverket kan visa att den storslagna granskningen gett statskassan 600 miljoner i nya intäkter.
Det går förvisso också att resonera såsom NWT:s ledarsida gör:
”Grundproblemet har med skattesystemet att göra. Vi har så höga skatter, särskilt i den privata tjänstesektorn att det helt enkelt kostar alldeles för mycket att göra det vitt.”
Så lät det i går onsdag, men så lätt går det inte att bortförklara uppenbara lagbrott bara för att de begås av närstående politiker eller deras tjänstemän.
Det går inte att inta den principiella hållningen att man kan välja vilka lagar man följer. Lagen är lika för alla. Och de personer som nu offentligt hängs ut i media, kan dessutom åläggas ett större ansvar eftersom de tillhört de välbärgade och välutbildade samhällsgruppen och därför har råd att göra rätt för sig.
Dessutom har regeringen gjort det till en stor fråga att leta upp fuskare i de offentliga systemen och i det arbetet har ju inga bortförklaringar fungerat. Människor har fått a-kassan indragen, blivit återbetalningsskyldiga och fått straffavgifter för felaktiga ersättningar från försäkringskassan och de har inte kunnat komma undan med att systemet är krångligt.
Avslöjandena bör leda till en stor intern debatt inom moderaterna, men det skärper också kraven på att se över regelverk och skattesatser.
Det borde gå att införa modeller som gör det möjligt att betala småsummor för barnvakteri eller gräsklippning, utan att behöva ställas inför valet att antingen fuska, eller börja ta reda på hur man gör en kontrolluppgift.
Inom de hushållsnära tjänsterna finns nu en reform som gör detta billigare - såvida man anlitar ett företag. Ytterligare skattesänkningar är på gång inom tjänstesektorn, men här har dock regeringen bäddat för ytterligare trubbel genom att välja ut vissa branscher som ska få sänkt arbetsgivaravgift. Bättre vore att rikta satsningen mot alla mindre företag - i likhet med den nedsättning av avgifterna som regeringen var så snabba att avskaffa efter valsegern.
Det anledning att kräva bot och bättring av makthavarna som beslutar om systemen, men intill dess att lagar och skatteregler ändrats så är vi alla ålagda att följa dem.
Men när den som är utan skuld i de här sammanhangen uppmanas att kasta den första stenen, så lär det inte bli någon stor stenhög.
Ska de moderater som betalat svart för utförda tjänster hängas ut till allmänt åtlöje? Eller ska de frikännas med motiveringen att de är representativa för hur det fungerar i landet?
Detta tvistar nu de lärde om i dubbelmoralens ädla tjänst.
Granskningen av skattefusket har denna gång hårdast drabbat moderaterna. Bytet är tacksamt att ge sig på och den snabba omställningen från gamla till nya moderater har gjort att bakgrundskollen på de som rekryterats kanske inte varit tillräckligt god. Dessutom handlar det om människor som inte levt hela sina liv inom den hårt granskade politikens väggar. Därför finns det högvis med rubrikdragande avslöjanden att gräva fram.
När Expressen sökte kontakt med alla riksdagsledamöter är det dock påfallande många som hävdar att man aldrig köpt svart. Exempelvis Värmlänningen Lars Mejern Larsson. Han är träarbetaren som också är ordförande i Bygg 29:an och som därmed har båda fötterna förankrade i en värld som på goda grunder beskylls för att innehålla en hel del svarta tjänster. Han kan måhända ändå vara vit som snö, men rimligtvis har han en god inblick i hur det går till när pengar passerar under bordet.
Nu gällde den undersökningen endast köp, men om vi dessutom inkluderar utförande av svarta tjänster, ja då finns det knappast någon oskyldig i detta rike.
Eller som centerpartisten Sven Bergström säger: ”Ja, den som inte betalat svart vill jag syna!”
De små rundningar av lagstiftningen som de flesta gjort sig skyldig till är dock inte det mest alarmerande (skulle exempelvis vara intressant att se samma enkätundersökning bland nyss nämnda tidnings anställda!).
Riktigt allvarligt är det när det handlar om stora summor och ett mer systematiskt fusk. Som de krogar som regelmässigt har svart arbetskraft och där Skatteverket kan visa att den storslagna granskningen gett statskassan 600 miljoner i nya intäkter.
Det går förvisso också att resonera såsom NWT:s ledarsida gör:
”Grundproblemet har med skattesystemet att göra. Vi har så höga skatter, särskilt i den privata tjänstesektorn att det helt enkelt kostar alldeles för mycket att göra det vitt.”
Så lät det i går onsdag, men så lätt går det inte att bortförklara uppenbara lagbrott bara för att de begås av närstående politiker eller deras tjänstemän.
Det går inte att inta den principiella hållningen att man kan välja vilka lagar man följer. Lagen är lika för alla. Och de personer som nu offentligt hängs ut i media, kan dessutom åläggas ett större ansvar eftersom de tillhört de välbärgade och välutbildade samhällsgruppen och därför har råd att göra rätt för sig.
Dessutom har regeringen gjort det till en stor fråga att leta upp fuskare i de offentliga systemen och i det arbetet har ju inga bortförklaringar fungerat. Människor har fått a-kassan indragen, blivit återbetalningsskyldiga och fått straffavgifter för felaktiga ersättningar från försäkringskassan och de har inte kunnat komma undan med att systemet är krångligt.
Avslöjandena bör leda till en stor intern debatt inom moderaterna, men det skärper också kraven på att se över regelverk och skattesatser.
Det borde gå att införa modeller som gör det möjligt att betala småsummor för barnvakteri eller gräsklippning, utan att behöva ställas inför valet att antingen fuska, eller börja ta reda på hur man gör en kontrolluppgift.
Inom de hushållsnära tjänsterna finns nu en reform som gör detta billigare - såvida man anlitar ett företag. Ytterligare skattesänkningar är på gång inom tjänstesektorn, men här har dock regeringen bäddat för ytterligare trubbel genom att välja ut vissa branscher som ska få sänkt arbetsgivaravgift. Bättre vore att rikta satsningen mot alla mindre företag - i likhet med den nedsättning av avgifterna som regeringen var så snabba att avskaffa efter valsegern.
Det anledning att kräva bot och bättring av makthavarna som beslutar om systemen, men intill dess att lagar och skatteregler ändrats så är vi alla ålagda att följa dem.
Men när den som är utan skuld i de här sammanhangen uppmanas att kasta den första stenen, så lär det inte bli någon stor stenhög.
måndag 5 november 2007
Bevara inte landsbygden
Ledarkrönika i VärmlandsBygden 1 november
Bevara.
Smaka på det ordet och lägg till landsbygden efteråt.
Bevara landsbygden.
Vad innebär egentligen det? Och hur låter det i stadsfolkets och politikernas öron när utmarksborna envisas med att säga så där?
När några av Karlstad kommuns politiker och tjänstemän i veckan gjorde en resa i de östra kommundelarna så kom det där ordet upp några gånger. Att landsbygden ska bevaras.
Begreppet används nog utan någon större eftertanke. Det har bara blivit så där av slentrian därför att eldsjälarnas arbete på vischan ofta handlar om att rädda det som räddas kan. Skolor, apotek, banker, vårdinrättningar… service som man betalar skatt och avgifter för men ändå tvingas slåss för att få tillgång till.
Det är dock hög tid att ändra inställning och byta ordval. För att få gehör för sina behov måste landsbygdsfolket använda en terminologi som de stadsorienterade makthavarna förstår och kan uppskatta. Och i det sammanhanget är bevarandet faktiskt inte särskilt lämpligt.
Det värsta som kan hända är nämligen att landsbygden - just det - bevaras. Att skolorna och all annan offentlig och privat service betraktas som verksamhet som ska finnas kvar bara för att det ligger på landsbygden.
Tyvärr är det inte bara centralisterna som har den här inställningen utan även landsbygdsfolket själva. I väntan på att siste man släcker ljuset säger de att ”det är ju bra så länge vi får ha skolan kvar…”
En defensiv strategi som skrämmer bort inflyttare och som därmed är dömd att misslyckas.
Visst ska vi bevara vårt kulturarv i byggnader, miljöer och saker, men det museala tänkandet får inte gå så långt att det hindrar den utveckling som måste ske även i de glest befolkade områdena. För då kommer nästa rödlistade art på landsbygden att bli människan.
Vad Karlstads makthavare blev varse under sin rundtripp - i den mån de inte redan visste det - var att här finns det liv och företagsamhet.
De som på sin fritid kokade den goda soppa som resenärerna bjöds på i Ölmhults gamla skola, de företag som sliter i ladugårdar och i kontor och de föreningseldsjälar som varje dag jobbar för att anordna aktiviteter för gammal och ung… de bevarar inte landsbygden. De utvecklar den.
De genererar livskvalitet, jobb och skatteintäkter. De fixar sånt som varken marknaden eller kommunen klarar av att göra.
Karlstad är en stor kommun från metropolsträvarna i centrum, via gamla bruksorter, till de nordliga glesbygdsdelar som faktiskt gränsar till Hagfors. Kommunen är ett Sverige i miniatyr, här finns allt. Den större stadens puls och landets öppna landskap. Trängsel och svängrum inom en och samma kommungräns. Det är en oerhörd styrka att rymma allt detta på pendlingsavstånd och den berättigade förhoppningen hos arrangörerna av resan är att de styrande till fullo inser detta.
Kanske gjorde resan också att även eldsjälarna insåg sin förträfflighet. Så därför: Skäms inte för vad ni gör i företagslokaler, missionshus och gamla skolor. Låt landsbygden ta sin berättigade plats i en expansiv politik för tillväxt och välstånd.
Bevara inte landsbygden - utveckla den.
Bevara.
Smaka på det ordet och lägg till landsbygden efteråt.
Bevara landsbygden.
Vad innebär egentligen det? Och hur låter det i stadsfolkets och politikernas öron när utmarksborna envisas med att säga så där?
När några av Karlstad kommuns politiker och tjänstemän i veckan gjorde en resa i de östra kommundelarna så kom det där ordet upp några gånger. Att landsbygden ska bevaras.
Begreppet används nog utan någon större eftertanke. Det har bara blivit så där av slentrian därför att eldsjälarnas arbete på vischan ofta handlar om att rädda det som räddas kan. Skolor, apotek, banker, vårdinrättningar… service som man betalar skatt och avgifter för men ändå tvingas slåss för att få tillgång till.
Det är dock hög tid att ändra inställning och byta ordval. För att få gehör för sina behov måste landsbygdsfolket använda en terminologi som de stadsorienterade makthavarna förstår och kan uppskatta. Och i det sammanhanget är bevarandet faktiskt inte särskilt lämpligt.
Det värsta som kan hända är nämligen att landsbygden - just det - bevaras. Att skolorna och all annan offentlig och privat service betraktas som verksamhet som ska finnas kvar bara för att det ligger på landsbygden.
Tyvärr är det inte bara centralisterna som har den här inställningen utan även landsbygdsfolket själva. I väntan på att siste man släcker ljuset säger de att ”det är ju bra så länge vi får ha skolan kvar…”
En defensiv strategi som skrämmer bort inflyttare och som därmed är dömd att misslyckas.
Visst ska vi bevara vårt kulturarv i byggnader, miljöer och saker, men det museala tänkandet får inte gå så långt att det hindrar den utveckling som måste ske även i de glest befolkade områdena. För då kommer nästa rödlistade art på landsbygden att bli människan.
Vad Karlstads makthavare blev varse under sin rundtripp - i den mån de inte redan visste det - var att här finns det liv och företagsamhet.
De som på sin fritid kokade den goda soppa som resenärerna bjöds på i Ölmhults gamla skola, de företag som sliter i ladugårdar och i kontor och de föreningseldsjälar som varje dag jobbar för att anordna aktiviteter för gammal och ung… de bevarar inte landsbygden. De utvecklar den.
De genererar livskvalitet, jobb och skatteintäkter. De fixar sånt som varken marknaden eller kommunen klarar av att göra.
Karlstad är en stor kommun från metropolsträvarna i centrum, via gamla bruksorter, till de nordliga glesbygdsdelar som faktiskt gränsar till Hagfors. Kommunen är ett Sverige i miniatyr, här finns allt. Den större stadens puls och landets öppna landskap. Trängsel och svängrum inom en och samma kommungräns. Det är en oerhörd styrka att rymma allt detta på pendlingsavstånd och den berättigade förhoppningen hos arrangörerna av resan är att de styrande till fullo inser detta.
Kanske gjorde resan också att även eldsjälarna insåg sin förträfflighet. Så därför: Skäms inte för vad ni gör i företagslokaler, missionshus och gamla skolor. Låt landsbygden ta sin berättigade plats i en expansiv politik för tillväxt och välstånd.
Bevara inte landsbygden - utveckla den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)