Ta strid för regionerna

Ledare i VärmlandsBygden 15 november

Regionfrågan är redan en het potatis i regeringens knä. Tre partier vill börja regionalisera landet redan nu. Det största - moderaterna - vill det inte.
När det förre kommunalrådet i Karlstad Anders Knape öppnade kongressen för Sveriges kommuner och landsting (SKL), ökade hettan i potatisen ytterligare.

För någon vecka sedan gick den moderate partisekreteraren Per Schlingmann ut och förtydligade moderatstämmans åsikter: Det är tills vidare stopp för alla regionaliseringsplaner. Regeringen ska inte genomföra Ansvarskommitténs förslag och de som nu - i sant underifrånperspektiv - håller på och organiserar sig får vänta till efter valet 2010.

När statsminister Fredrik Reinfeldt besökte SKL:s kongress sa han att en ny organisering av Sverige inte är något som folket efterfrågar. Han har sannolikt rätt i detta. En sådan reform - även om den råkar vara den största sedan 1600-talet- är kanske inte någon stor fråga för de flesta. Därför finns det troligtvis inte heller någon större anledning att låta frågan passera en valrörelse. Med några regionala undantag kommer det vara andra saker som dominerar i ett val.
Däremot är det många förtroendevalda som vill ha en annan ordning. Anledningen är att de tröttnat på maktlösheten, att staten detaljreglerar allting och att folket ställer politikerna till svars för frågor som man inte kan styra över. Man vill ha enklare regler och färre ofinansierade reformer. De som jobbar på gräsrotsnivå ser också problemen med statliga myndigheter som omorganiseras utan någon som helst samordning.
Den nye chefen för alla dessa folkvalda är värmlänningen Anders Knape. Han råkar också - vilket får intrigen att tätna ytterligare - vara moderat.
I augusti antog SLK sitt remissvar till Ansvarskommittén där man instämde i det mesta som sagts. Man förespråkar att färre regioner ersätter dagens län, att dessa regioner tar över makt från staten och från länsstyrelserna. Samt att gränserna för statens myndigheter samordnas med de nya regionerna. I invigningstalet på kongressen lade Knape till att de regioner som nu vill bildas, måste få göra det.

SKL varnar också för det som nu händer, nämligen att myndigheterna omorganiseras för fullt. Underifrånperspektiv i all ära, men en total avsaknad av centrala direktiv leder till en ökad centralisering utan någon som helst samordning. Detta drabbar medborgare och orter som förlorar viktiga servicefunktioner.
Likadant går det att resonera kring regiongränserna. Hänsyn ska naturligtvis tas till kulturella gemenskaper och folkets vilja. Samtidigt är det viktigt att sammansättningen blir sådan att den statliga decentraliseringen fungerar. En viktig del i förändringen är ju trots allt att en hel del makt ska flyttas från staten ut i landet, samt att det statliga klåfingrandet i kommunalt självbestämmande ska minska.
För att få ett sådant utökat inflytande är de flesta av dagens län för små.

I Värmland är meningarna minst sagt delade. Det har förespråkats att länet ska fortsätta som tidigare. Socialdemokraterna bestämde sig för att söka samarbete med Örebro redan innan Ansvarskommittén lagt sina förslag - vilket också är majoritetens hållning i landsting och regionförbund. Av politiska skäl, får vi anta eftersom det östra länet är betydligt rödare än det andra alternativet, Västra Götaland.
Till det har vi ytterligare en karta där vi buntas ihop med Dalarna och Gävleborg - ett alternativ som knappast någon värmlänning föredrar.

Oavsett hur det blir med detta så är det viktigt att betona att reformen varken ska eller kan rucka på den kulturella samhörigheten i landskapet Värmland. Det starka varumärket ska vi vårda och dra nytta av - även om landskapen i praktiken inte haft någon funktion på mycket, mycket länge.
Oron för att regionaliseringen urholkar detta är därför betydligt överdriven. Lyssna bara på de kloka orden från ekshäringen Lars Löfgren: ”Värmland är inte ett landskap, Värmland är ett sinnestillstånd.”