Kapprustning om klimatet

Ledare i VärmlandsBygden 21 februari

Det är en positiv trend att riksdagspartierna försöker överglänsa varandra i att vara den som mest värnar om klimatet. Men det är ändå beklagligt att klimatberedningen inte lyckades nå den enighet som man hela tiden eftersträvade.

Alliansens ambition i klimatberedningens nyligen presenterade förslag, är hög. Fram till 2020 ska vi sänka utsläppen med 38 procent, från startåret 1990. 9 av dem har vi redan klarat av och det tog oss alltså 18 år.
Men detta är bara ett första steg. I ton räknat handlar det om att vi ska gå från dagens cirka 65,7 miljoner ton växthusgaser till nära noll vid nästa sekelskifte. Det är djärvt. Men också nödvändigt.

Tyvärr blev även klimatarbetet en politisk kapprustning med siffror.
Trots alliansens tuffa tag, vill oppositionen ha ännu mer. Utsläppen ska minska med 40 procent till 2020 och allt detta ska ske inom Sveriges gränser, allt medan regeringspartierna i sin ambition inkluderar insatser i andra länder på motsvarande 7-8 procent.
Som opposition är det naturligtvis lätt att hugga till lite mer. Den verkligt intressanta frågan att ställa är därför om man vid ett maktinnehav hade haft modet att genomföra det man nu föreslår? Vi tvivlar eftersom den socialdemokratiska regeringen under sina många år vid makten inte var i närheten av den här beslutsamheten.

Det är ändå synd att man väljer konfrontation i en fråga som skulle behöva blocköverskridande enighet. Alliansens strategi kan inte beskyllas för att vara feg och därför borde även oppositionen ha kunnat gå med.
Det är också rimligt att de insatser som vi gör för att hjälpa andra länder också räknas oss till godo. Så länge det inte bromsar vårt interna arbete.
Till detta ska komma EU-kommissionens klimatmål som pekade på en samlad minskning på 30 procent till 2020. Handel med utsläppsrättigheter (som från och med 2012 även ska inkludera flyget) väntas ta hand om en stor del av utsläppsminskningen.

Bland klimatberedningens förslag finns ökade satsningar på järnväg där man vill ha en 50-procentig ökning av kapaciteten på persontransporter. Även gods ska i ökad omfattning fraktas via järnväg.
De föreslås investeringsstöd på en rad områden, framförallt inom energieffektivisering och biodrivmedel.
Dessutom kommer den känsliga frågan om bensinskatten. Nästa steg som aviseras på det området är en höjning på 70 öre per liter och det tydliga beskedet från miljöminister Andreas Carlgren är att bensinen kommer bli dyrare framöver. Skatten kommer öka successivt men det kommer att tas hänsyn till utvecklingen av råvarupriset.
Inget riksdagsparti säger emot och det är ett tydligt besked till biltillverkare och till bilköpare.
Reseavdrag ska utformas så att kollektivtrafiken får en bättre ställning. Det är också ett tydligt besked, framförallt till trafikplanerare i större städer.

Men detta får inte genomföras ensidigt. Det måste tas hänsyn till de områden där varken ekonomi eller miljö talar för kollektivtrafik och det är knappast någon miljövinst att alla dessa tvingas flytta in till storstäder där miljöproblemen och trängseln är som störst.
Carlgren behöver därför betona det han tidigare sagt, nämligen att det inte är bilen det är fel på, utan bränslet.
Det är också rimligt att de ökade skatteintäkterna av pedagogiska skäl öronmärks till konkreta miljöåtgärder, så att bilisterna tydligt ser att deras skattepengar gör nytta.
Nu ska klimatberedningens slutsatser gå vidare till arbetet med den stora klimatpropositionen som väntas att presenteras i höst. Då får vi se hur regeringen ska gå från ord till handling.