Myten om den korkade eleven

Får man göra experiment på en avgångsklass i högstadiet? Får man hänga ut elever i en skola som de sämsta i landet och göra underhållning av att omvandla dem till godkända dito?
Svaret är: Ja. Myten om den duktiga skolan och den dumma eleven behöver avslöjas.

I tisdags började SVT:s nya dokumentär Klass 9A där en klass på Johannesskolan i Malmö på bara en termin ska förvandlas till en av landets tre bästa.
Klassen är utvald med omsorg. Den kommer från en av de allra sämsta skolorna i landet vad gäller resultat. Den betraktades som så dålig att den hotades av nedläggning och tung kritik har levererats från Skolverket.
Nu har skolan ny ledning och i ett särskilt projekt har åtta nya lärare lånats in. Lärare som ska vara de bästa i landet. En av dem, matteläraren Stavros Louca kommer från Rinkebyskolan som redan gjort resan från sämst till bäst. Den har visat att faktorer som många nationaliteter, arbetslöshet och trassliga familjesituationer inte per automatik måste leda till dåliga studieresultat.

Att nu kombinera lärare i elitklass med uppmärksamhet från de alltid så åtråvärda TV-kamerorna, bör kunna leda till ganska goda resultat. Än bättre kan man gissa att det går (eller snarare gick eftersom den spelades in under höstterminen 2007) eftersom en granskning visade att betygen var långt ifrån så dåliga som man som tittare får intrycket av. Någon hopplös klass är det således inte alls frågan om. Även om detta gör att uppgiften inte ser lika hopplös ut, så kan det ändå finnas mycket att lära sig av programmen. Dokumentären kommer sannolikt också att följas av ungdomar, föräldrar, lärare och beslutsfattare. Några kommer bli inspirerade, andra kommer känna sig hotade. Skolfolk är ju inte mer positiva till förändringar än några andra.
Vi ska dock inte bli förvånade om det blir ett rejält avslöjande. För om resultatmålet nås, eller om man kommer någorlunda nära, så avslöjar det problemen i den svenska skolan.

Den svenska skolan har under ett par decennier genomgått en kraftig förändring som inte följt verkligheten. Som en rekyl av den stränga och auktoritära skolan för 50-talet år sedan, har vi nu en skola där det är fult att ställa krav och sätta betyg. Det har också etablerats en märklig syn bland dagens vuxna att barnen måste ta eget ansvar för sin utbildning och fostran. Skolan och vuxenvärlden har kapitulerat och överlåtit uppfostringsrollen till TV, TV-spel och kompisar.
Nu förefaller en vändning vara på gång men förhoppningsvis slår inte pendeln tillbaka så långt att vi återvinner den hårdföra ordningen där eleverna ska vara rädda för sina lärare och där skoldemokrati och elevinflytande helt försvinner.

Även om TV-serien är något nytt så ska vi inte glömma att det på många håll, långt från alla TV-kameror, görs ett stort arbete för att leda ungdomarna in på rätt väg. Det här arbetet utförs av eldsjälar i och utanför skolan, men tyvärr får inte de här goda exemplen tillräckligt utrymme. Detta trots rapporterna om att många av dagens unga inte klarar av kraven och inte får rätt stöd. Samt all den detaljerade fakta som visar vad detta leder till i praktiken, i mobbning, alkohol- och droganvändning, brottslighet och lidande för såväl dem själva som för omgivningen.
Det är dags att vakna. Och vi vet sedan tidigare att en TV-kamera är den bästa ringklockan. Tyvärr.