Vem kan styra när det blåser?

Kommentar i centerpressens nyhetsbyrå

Vem är bäst när det blåser? Det var den centrala frågan i riksdagsårets avslutande partiledardebatt.
Men det var en sprittrad batalj som spände över i stort sett alla områden. Och precis som tidigare är det en dramatisk skillnad i verklighetsbeskrivningen mellan de olika sidorna.


Socialdemokraterna har efter valet svalt förtreten och marknadsför sig som ett förändringsparti. Mona Sahlin sade flera gånger under debatten att hon lärt sig av valnederlaget. Så värst mycket av det märktes dock inte i argumentationen. Hon lät ungefär som en socialdemokrat alltid gjort och lade ett stort fokus på alla de bidragsnivåer som skulle höjas om hon får makten efter nästa val. Kritiken mot regeringens reformer var hård.

Som traditionen bjuder, så undvek även regeringens företrädare förnyelse och lyfte gång på gång fram hur oppositionens eventuella regeringsalternativ ser ut. Och det är en motiverad upprepning. För det ligger en del i det som Jan Björklund sa. Att Mona Sahlin är rädd för två saker: Att gå till val UTAN en allians med de övriga partierna. Samt att gå till val MED en allians med de övriga partierna.
Här har oppositionen fortfarande mycket kvar att göra för samtidigt som miljöpartiet tar steg för att anpassa sig till regeringsduglighet så framstår vänsterpartiet som allt mer isolerat ute på kanten. Som en yttermittfältare som ingen törs passa till i rädslan för vad han ska göra med bollen. För att göra en aktuell liknelse.

Den viktigaste delen i debatten var att se om något nytt grepp skulle tas i bataljen mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt.
Så blev det inte.
Statsministern tryckte hårt på regeringens trovärdighet att leda även när det börjar blåsa. Han betonade att Sverige klarar av internationell ekonomisk turbulens bättre än många andra, vilket visar på att politiken är ansvarsfull. “Vi amorterar medan andra lånar” sade han. Nu kommer avmattningen, samtidigt som inflationen stiger. Men när Mona Sahlin skyllde denna på regeringen, så rättade han henne med att inflationen framförallt beror på stigande priser inom livsmedel och energi och det ingår i en global trend som vi inte kan rå på.
Ytterligare en oroväckande signal är att kommuner och landsting snart får svårt att få ekonomin att gå ihop och här har regeringen hållit alltför hårt i pengarna. För en gångs skull fanns det här fog för Mona Sahlins kritik.

Samtidigt med debatten i riksdagen levererade SCB sin stora majmätning och den visar att ledningen för oppositionen fortfarande är förödande stor - även om socialdemokraterna minskat något. Att vända på detta är inte enkelt. Men regeringen måste fortsätta prata om varför de ska få fortsätta efter 2010, samt öka kravet på att oppositionen presenterar sin laguppställning och dagordning.