Riktigt bredband-var god dröj

Ledarkrönika i VB 18 oktober

Tillgången till bredband har snabbt vuxit till den kanske viktigaste frågan för svensk och värmländsk landsbygd.
Tyvärr finns det ännu inga tecken på att samhället i det här avseendet tänker ta ansvar för en likvärdig infrastruktur över hela landet.

Det bredbandsstöd som hittills delats hur har fokuserat på att ge så många som möjligt, så lite som möjligt. Utbyggnaden har framförallt bestått i att det befintliga telenätet har använts till ADSL-teknik och det har gett de flesta värmlänningar en möjlighet till fast uppkoppling. Vi har på detta sätt fått smygtitta in i framtiden, men hur många som egentligen har ett bredband värt namnet - det är en helt annan fråga.
De som ännu inte ens fått ADSL hänvisas till det trådlösa NMT-nätet, vilket inte kan ses som någon slutlig lösning på bredbandsproblematiken.
Nu går Region Värmland vidare och gör ytterligare en upphandling för att få ännu mer ADSL och ännu mer trådlöst och att man nyttjar ett redan befintligt nät kan vara acceptabelt, så länge det finns en plan för vad som händer sedan. Men så långt verkar ingen ha tänkt.

Vi ska vara ytterst tacksamma gentemot våra förfäder att de byggde ett telenät med så hög kvalitet att man idag kan leverera stora mängder data över det.
Men vi kan inte komma ifrån nätets begränsningar. Kapaciteten sjunker snabbt med avståndet till telestationen och ju äldre och rossligare stationer och ledningar blir, desto sämre hastighet till hushållen.
Båda faktorerna gör landsbygdens folk och företag till stora förlorare - idag och i framtiden.
Kapaciteten är det som är problemet. Kraven och tjänsteutbudet växer hela tiden och med hög fart i ledningarna går det att få både telefoni, TV och internettjänster ur en och samma låda på väggen. Det finns ingen anledning att tro att den här utvecklingen kommer att stanna av.

Den gemensamma nämnaren för när el- och telenät, vägnät och järnväg byggdes var att staten i stor omfattning tog ett ansvar för infrastrukturen. Detta ledde också till att även den mest avlägset belägna stuga fick telefon på samma villkor som stadsbon.
Tillgången på bredband av god kapacitet kommer att ha samma betydelse som alla de där näten, men här har det övergripande samhällsansvaret uteblivit.
De boende på landsbygden - och för all del i de mindre orterna - får därför betala uppemot tio gånger mer för en bråkdel av hastigheten, jämfört med stadsborna.
Någon hypotes kring hur det här ska lösas, det har vi inte sett varken från staten eller från Region Värmland.

De flesta experter är ense om två saker. 1: Den enda långsiktigt hållbara tekniken, är att använda fiberoptik eftersom kapaciteten där är i praktiken obegränsad. 2: Det är för dyrt att bekosta en sådan utbyggnad på landsbygden.
Vi ska således nöja oss med ett åldrande telenät och hoppas på att koppartrådarna kan trimmas ytterligare. Allt medan städerna får digitala motorvägar för bråkdelen av kostnaden.
Den digitala klyftan gör det svårare för folk och företag att bo kvar eller flytta till de mindre orterna. Förhoppningsvis kan de värmländska kommunerna kvickna till och inse detta - innan det är för sent.