Nu vinner Värmland - igen

Ledare i VärmlandsBygden 4 oktober
Det kommunala utjämningssystemet har alltid varit omdebatterat. Det har också alltid varit föremål för ständiga förändringar där den ekonomiska pendeln slagit fram och tillbaka. Till årsskiftet blir Värmland förlorare. Ett år senare kan vi bli vinnare.
Det är lätt att förstå de kommunekonomer som sliter sitt hår.

I juni tog riksdagen beslut om att storstäderna skulle kompenseras för högre löne- och byggkostnader. 1 januari blir därmed småkommunerna förlorare och pengar går - något provocerande - till kommuner som Lidingö och Danderyd.
Men innan detta ens trätt i kraft, så levererar utredaren Ulf Wetterberg ytterligare förslag till förändringar som ett år senare kan skicka pengarna tillbaka.
Följs förslaget får Värmlands kommuner 112 miljoner nya miljoner. Sunne vinner mest.

Förlorarna kräver att utredningen kastas i papperskorgen. Något märkligt blir det dock när flertalet av de ilskna kommunföreträdare som hävdar att detta försämrar möjligheterna att leverera god samhällsservice, samtidigt tänker sänka sina skatter.
Men så här ser kommunekonomin ut just nu. Samtidigt som sektorn som helhet går med överskott så står många inför tuffa besparingar - trots låg arbetslöshet och full fart i ekonomin.
Det finns skäl att oroa sig för hur det ska gå när konjunkturen vänder. Situationen i exempelvis Värmland är då mycket bekymmersam.

För att inte de högljudda företrädarna för lågskattekommunerna ska få ropa helt ostört, finns det dock skäl att belysa hur utjämningen faktiskt fungerar.
Den består av fem delar och två mest betydande är inkomst- och kostnadsutjämningen.
Kostnadsutjämningen bygger på en rad parametrar för att jämna ut kostnadsnivåerna för allt från förskoleverksamhet till kollektivtrafik. Där sker en strikt omfördelning mellan kommuner och landsting på knappt 4,9 miljarder kronor.
Inkomstutjämningen ser dock annorlunda ut. Där betalar 12 kommuner och ett landsting (Stockholm) en avgift på sammanlagt 5,3 miljarder kronor, men samtidigt skjuter staten till nästan 61 miljarder som fördelas efter hur skattekraften ser ut.
Totalt tillför staten 71 miljarder kronor, vilket kan jämföras med de 10,2 miljarder som omfördelas mellan kommuner och landsting.
Det totala utfallet av den kommunala utjämningen blir därför ett rejält plus för alla. Värmlands kommuner gör ett plus på 2,2 miljarder kronor och landstinget tjänar 626 miljoner kronor.

Att staten tar den största kakan av utjämningen, talar dock kritikerna tyst om. Fokus hamnar i stället på de 10,2 miljarder som omfördelas och man menar att även detta ska tas via staten.
Att låta de rika behålla sina pengar medan de fattiga får motsvarande bidrag från staten skulle dock dra isär landet ännu mer. Klyftorna skulle växa kraftigt och nå orimliga nivåer-
Dessutom är det en principiell rättighet för vissa landsändar att få ett utjämningsstöd. För vem är egentligen närande och vem är tärande? Varifrån kommer maten som storstadsborna äter? Var produceras elkraften och varifrån kommer biobränslet till fjärrvärmen? Var finns råvarorna till den trä- och stålindustri som är så avgörande för vårt lands välstånd?
Och vem investerar i grund- och gymnasieutbildning för tusentals ungdomar som sedan jobbar, tjänar pengar och betalar skatt i större städer?
De här frågorna skulle de styrande i lågskattekommunerna fundera lite mera över innan de med ett föraktfullt tonfall nedvärderar de kommuner som trots långa avstånd till tillväxtregionerna kämpar med att ge en god service till sina invånare.

Vi hoppas att regeringen vågar följa Ulf Wetterbergs nya förslag. De förändringar som införs vid nästa årsskifte kommer nämligen pressa de redan hårt pressade kommunerna, samtidigt som storstadskommunerna kan sänka skatterna ännu mer. En korrigering behöver därför göras. Helst före första januari 2009.