I tidningen Kollega hänger Fredrick Federley ut sina partivänner(?) såsom tafsande gubbar som bara vill dricka öl. Citat: "Centern har 60-70000 medlemmar och majoriteten har gått med för att kunna supa sig fulla på årsmötena och ta brudarna på brösten."
I sin egen blogg har han inte dementerat detta uttalande vilket jag tolkar som om han står för detta.
Rubriker har han varit bra på att skapa, men hallå? Jag har varit på dussintals centerårsmöten och inte ett enda har varit under sådana omständigheter att det uppmuntrat partisterna att tafsa på varandra. Och brudarna - var finns de i dagens partiorganisationer?
Att han sedan beskyller sina riksdagskolleger utifrån landet för att stå halpackade på krogen om kvällarna gör det inte särskilt snyggare. Precis som om dessa folkvalda skulle vara mindre seriösa än någon av de från huvudstaden. Frågan är vem som frotterar sig mest i dessa sammanhang, egentligen?
De festligheter som förekommer i organisationen, det är främst kommundagar och partipanketter och - utan att gå in på detaljer, för nog finns det sådana - så är inte Federley sämre på att hiva bärs där än någon annan.
Uttalandena gör mig ledsen. Jag håller inte med dig i alla sakfrågor, men du är alldeles för smart för att behöva sprida sådan dynga, Fredrick.
torsdag 24 januari 2008
Upproret fortsätter
Invånarna iSäffle och Kristineham fortsätter att protestera mot landstingsledningen ideologiska stympning av vården i de båda områdena.
Tjänstemannautredningen osar av politisk taktik eftersom man gjort allt man kunnat för att försöka isolera protesterna till de båda kommunerna genom att bjuda tillbaka med lite mer vård till de omkring.
Dessutom hotar man eventuellt hugade kritiker genom att säga att om vi inte får spara där, så väntar hårda tag mot resten av länet. Sanningen är ju att de maximala 29 miljoner som kan sparas genom dessa åtgärder (blir det verkligen så mycket i praktiken) inte räcker för att lösa de ekonomiska problemen. Resten av länet lär således få sin beskärda del av besparingar - oavsett Säffle och Kristineham.
Dessutom visar en analys av ekonomin att de största dränaget av pengar noteras i kolumnen för köande patienter som söker vård någon annanstans. Och genom de här åtgärderna, lär knappast köerna bli mindre.
Tjänstemannautredningen osar av politisk taktik eftersom man gjort allt man kunnat för att försöka isolera protesterna till de båda kommunerna genom att bjuda tillbaka med lite mer vård till de omkring.
Dessutom hotar man eventuellt hugade kritiker genom att säga att om vi inte får spara där, så väntar hårda tag mot resten av länet. Sanningen är ju att de maximala 29 miljoner som kan sparas genom dessa åtgärder (blir det verkligen så mycket i praktiken) inte räcker för att lösa de ekonomiska problemen. Resten av länet lär således få sin beskärda del av besparingar - oavsett Säffle och Kristineham.
Dessutom visar en analys av ekonomin att de största dränaget av pengar noteras i kolumnen för köande patienter som söker vård någon annanstans. Och genom de här åtgärderna, lär knappast köerna bli mindre.
torsdag 10 januari 2008
S-v törs inte ta debatten
Den sista januari, samma dag som avtalet med Carema måste revideras för att kunna förlängas, hålls ett extra sammanträde med landstingsfullmäktige.
Majoriteten ville inte ha det så här, utan ville hålla frågan bakom lykta dörrar i landstingsstyrelsen, men nu blir det en mer öppen debatt. Kanske får vi då se en ordentlig ekonomisk analys över vad förslaget innebär.
Majoriteten ville inte ha det så här, utan ville hålla frågan bakom lykta dörrar i landstingsstyrelsen, men nu blir det en mer öppen debatt. Kanske får vi då se en ordentlig ekonomisk analys över vad förslaget innebär.
Pedagogiskt misstag om bensinskatten
Ledare i VärmlandsBygden den 10 januari
Miljöbilsmarknaden har fullkomligen exploderat. Från nästan ingenting till ett dignande utbud på bara några få år - och mer kommer. Samtidigt växer den begagnatmarknad som de flesta bilägare är hänvisade till.
Krav på sänkta bensinskatter kommer därför inte få något gehör från någon regering.
Varje gång en regering höjer energiskatterna, leder det till stora protester och årets höjning av bensinskatten är inget undantag. Det är miljöskäl som ligger bakom höjningarna och genom att höja med 29 öre per liter bensin och fem öre per liter E85 så ökar prisskillnaden mellan bränslena. Vilket långsiktigt är avgörande för att miljöalternativen ska kunna hävda sig.
De tidigare skatteväxlingarna har haft det grundläggande problemet att den ökade kostnaden varit mycket mera synlig, än den sänkta skatten på arbete.
Därför är det synd att den nuvarande regeringen gjort samma pedagogiska misstag genom att inte göra en tydlig koppling mellan skattehöjningarna och konkreta satsningar som gynnar miljöfordon.
Skattepolitiken måste samtidigt kombineras med en vettig kompensation till de som inte har något alternativ till bilen och som ännu inte har möjlighet att köpa en miljöbil.
För jobbresor har redan en kompensation införts i höjda reseavdrag med 50 öre per mil. Det finns dock skäl att räkna upp denna nivå ytterligare och det vilar ett tungt ansvar på centerpartiet för att det ska ske. Det är viktigt för landsbygden och det är viktigt för att det inte ska bli olönsamt att ta jobb som innebär pendling.
Även om miljöargumentet är tillräckligt starkt för att motivera skattehöjningarna, så finns det också andra goda skäl. Det oljeberoende som varit en grundbult i välfärdsutvecklingen, har allt mer blivit en förbannelse.
Onsdagen den 2 januari nådde oljepriset för första gången 100 dollar per fat. 2007 blev också det år då oljepriset steg snabbare än på mycket länge. Prisökningen blev 58 procent, men svenska konsumenter räddades av att dollarn varit svag.
Nu har priset sjunkit tillbaka något men Opecs nye ordförande, tillika Algeriets oljeminister Chakib Khelil, har sagt att oljan kommer bli dyrare under året. Och han ska ju veta.
Det vore därför att göra såväl miljön som plånboken en otjänst att kräva sänkta bensinskatter och därmed bromsa miljöbilsutvecklingen.
Även om skattenivåer i sig driver på utvecklingen till nya bränslen och snålare motorer, så krävs det även starkare lagar som begränsar utsläppen. EU-kommissionen påbörjade före jul ett sådant arbete genom att lägga förslag om att nya bilar från och med 2012 högst får släppa ut 130 gram koldioxid per kilometer. Detta är ett bra sätt att ställa hårdare krav på biltillverkarna att ta fram effektivare motorer.
Denna nivå kan jämföras med att de fem bästa bilarna i organisationen Gröna bilisters ranking släpper ut ungefär 60 gram per kilometer.
I spåren på tillväxten på miljöbilar har det blossat upp en ilsken debatt om det vanligaste miljöbränslet E85. Det hävdas att etanol inte är ett dugg bättre än bensin och diesel och den kände miljöprofilen Björn Gillberg är en av kritikerna.
De glömmer då att låginblandningen av etanol i all bensin, samt tillväxten på etanolbilar hittills sänkt Sveriges koldioxidutsläpp med 636 000 ton årligen.
Det finns dock problem. Bränslet är till stor del importerat från länder där folk jobbar under dåliga förhållanden och där marken inte används på rätt sätt. Etanolproduktion är också förhållandevis energikrävande.
Ingen har dock påstått att E85 är den slutliga lösningen, utan bara en bit på väg. Sannolikt kommer vi se en mix av olika bränslen, med den övergripande målsättningen att minska förbrukningen till ett absolut minimum.
De av kritikerna som har ett uppriktigt miljöintresse borde därför se till helheten och stödja all utveckling av miljövänliga bränslen och motorer. Det är bara då vi når målet om en fossilfri bilpark.
Miljöbilsmarknaden har fullkomligen exploderat. Från nästan ingenting till ett dignande utbud på bara några få år - och mer kommer. Samtidigt växer den begagnatmarknad som de flesta bilägare är hänvisade till.
Krav på sänkta bensinskatter kommer därför inte få något gehör från någon regering.
Varje gång en regering höjer energiskatterna, leder det till stora protester och årets höjning av bensinskatten är inget undantag. Det är miljöskäl som ligger bakom höjningarna och genom att höja med 29 öre per liter bensin och fem öre per liter E85 så ökar prisskillnaden mellan bränslena. Vilket långsiktigt är avgörande för att miljöalternativen ska kunna hävda sig.
De tidigare skatteväxlingarna har haft det grundläggande problemet att den ökade kostnaden varit mycket mera synlig, än den sänkta skatten på arbete.
Därför är det synd att den nuvarande regeringen gjort samma pedagogiska misstag genom att inte göra en tydlig koppling mellan skattehöjningarna och konkreta satsningar som gynnar miljöfordon.
Skattepolitiken måste samtidigt kombineras med en vettig kompensation till de som inte har något alternativ till bilen och som ännu inte har möjlighet att köpa en miljöbil.
För jobbresor har redan en kompensation införts i höjda reseavdrag med 50 öre per mil. Det finns dock skäl att räkna upp denna nivå ytterligare och det vilar ett tungt ansvar på centerpartiet för att det ska ske. Det är viktigt för landsbygden och det är viktigt för att det inte ska bli olönsamt att ta jobb som innebär pendling.
Även om miljöargumentet är tillräckligt starkt för att motivera skattehöjningarna, så finns det också andra goda skäl. Det oljeberoende som varit en grundbult i välfärdsutvecklingen, har allt mer blivit en förbannelse.
Onsdagen den 2 januari nådde oljepriset för första gången 100 dollar per fat. 2007 blev också det år då oljepriset steg snabbare än på mycket länge. Prisökningen blev 58 procent, men svenska konsumenter räddades av att dollarn varit svag.
Nu har priset sjunkit tillbaka något men Opecs nye ordförande, tillika Algeriets oljeminister Chakib Khelil, har sagt att oljan kommer bli dyrare under året. Och han ska ju veta.
Det vore därför att göra såväl miljön som plånboken en otjänst att kräva sänkta bensinskatter och därmed bromsa miljöbilsutvecklingen.
Även om skattenivåer i sig driver på utvecklingen till nya bränslen och snålare motorer, så krävs det även starkare lagar som begränsar utsläppen. EU-kommissionen påbörjade före jul ett sådant arbete genom att lägga förslag om att nya bilar från och med 2012 högst får släppa ut 130 gram koldioxid per kilometer. Detta är ett bra sätt att ställa hårdare krav på biltillverkarna att ta fram effektivare motorer.
Denna nivå kan jämföras med att de fem bästa bilarna i organisationen Gröna bilisters ranking släpper ut ungefär 60 gram per kilometer.
I spåren på tillväxten på miljöbilar har det blossat upp en ilsken debatt om det vanligaste miljöbränslet E85. Det hävdas att etanol inte är ett dugg bättre än bensin och diesel och den kände miljöprofilen Björn Gillberg är en av kritikerna.
De glömmer då att låginblandningen av etanol i all bensin, samt tillväxten på etanolbilar hittills sänkt Sveriges koldioxidutsläpp med 636 000 ton årligen.
Det finns dock problem. Bränslet är till stor del importerat från länder där folk jobbar under dåliga förhållanden och där marken inte används på rätt sätt. Etanolproduktion är också förhållandevis energikrävande.
Ingen har dock påstått att E85 är den slutliga lösningen, utan bara en bit på väg. Sannolikt kommer vi se en mix av olika bränslen, med den övergripande målsättningen att minska förbrukningen till ett absolut minimum.
De av kritikerna som har ett uppriktigt miljöintresse borde därför se till helheten och stödja all utveckling av miljövänliga bränslen och motorer. Det är bara då vi når målet om en fossilfri bilpark.
Iskall Calle
Jag var inte särskilt förtjust i Carl Bildt som statsminister. Men som lite lagom arrogant utrikesminister passar han alldeles utmärkt. Och vad säger man om kavajen på Grammisgalan? Trendigt och rätt tänkt på rätt plats - eller ett patetiskt försök av en gubbe som vill vara cool?
Det skulle nog inte funka för alla. Men jag tycker det funkar för Calle.
Det skulle nog inte funka för alla. Men jag tycker det funkar för Calle.
onsdag 2 januari 2008
Maffigt hockeymöte
Inför fantastiska 72 000 åskådare i Buffalo, spelades den hittills första utomhusmatchen i NHL. Ett maffigt PR-jippo som vanns av Pittsburgh med 2-1 efter straffar. Men det är naturligtvis inte resultatet som skrivs in i historieböckerna, utan platsen och publiksiffran. Helt rätt, men av bilderna att döma undrar jag hur många av alla de där som egentligen såg något av pucken. Planen såg väldigt, väldigt liten ut från toppen av läktaren.
Frölunda vill nu göra samma sak, när man nästa år fyller 65 år. Spela på Ullevi och nog skulle det kunna dra en del folk. Det där med jubileumsmatcher är dock ingen given succe, för när Färjestad firade i höstas där Ulf Sterner, Håkan Loob och Claes Henrik Silfver, mfl, spelade mot Tre kronors legendarer, så kom bara drygt fyratusen.
Märkligt. Att se alla de där gamla hjältarna tycker jag ingår i allmänbildningen, även om de flesta utom Thomas Sandström, såg lite klumpiga ut.
Frölunda vill nu göra samma sak, när man nästa år fyller 65 år. Spela på Ullevi och nog skulle det kunna dra en del folk. Det där med jubileumsmatcher är dock ingen given succe, för när Färjestad firade i höstas där Ulf Sterner, Håkan Loob och Claes Henrik Silfver, mfl, spelade mot Tre kronors legendarer, så kom bara drygt fyratusen.
Märkligt. Att se alla de där gamla hjältarna tycker jag ingår i allmänbildningen, även om de flesta utom Thomas Sandström, såg lite klumpiga ut.
Klantigt, regeringen
Det är pinsamt att inte heller denna regering förmår sätta jämställda löner på sina högre medarbetare. TT:s granskning strax före nyår visar att hur man än räknar, så tjänar männen i regeringskansliet mer än sina kvinnliga kollegor. Och ganska mycket mer.
Trots att resurser finns för att stoppa de här dumheterna, så verkar man inte ha lyckats och därför ska man ställas i samma skamvrå som företrädarna i den socialdemokratiska regeringen. Ansvarig minister Mats Odell erkänner att det här inte är bra. Men hur svårt kan det egentligen vara?
Trots att resurser finns för att stoppa de här dumheterna, så verkar man inte ha lyckats och därför ska man ställas i samma skamvrå som företrädarna i den socialdemokratiska regeringen. Ansvarig minister Mats Odell erkänner att det här inte är bra. Men hur svårt kan det egentligen vara?
fredag 21 december 2007
Bäckis fick gå
Fråga: Varför har det blivit så?
Svar: Jag har mina teorier kring det men det behåller jag gärna för mig själv.
Det är Pär Bäckmans kommentar sedan han fått sparken i Frölunda. Ett jobb han tog över i november ifjol då tålamodet med företrädaren Stephan Lundh tröt.
Att han inte vill säga vad han tänker förvånar. Det brukar Bäckis göra.
Jag tror det handlar om att det blivit för många gamla gubbar i laget som inte producerar tillräckligt utan mest har åsikter om hur saker och ting ska göras. Talangfabriken har blivit en familjeklubb.
Kanske ville han peta några av dem för att få fart på laget?
Å andra sidan - så väldigt dåligt till ligger man ju inte. Avskedandet kan därför ses med samma konspiratoriska glasögon som när Roger Melin fick gå från Färjestad tidigare på säsongen. Var det verkligen resultaten som var orsaken???
Svar: Jag har mina teorier kring det men det behåller jag gärna för mig själv.
Det är Pär Bäckmans kommentar sedan han fått sparken i Frölunda. Ett jobb han tog över i november ifjol då tålamodet med företrädaren Stephan Lundh tröt.
Att han inte vill säga vad han tänker förvånar. Det brukar Bäckis göra.
Jag tror det handlar om att det blivit för många gamla gubbar i laget som inte producerar tillräckligt utan mest har åsikter om hur saker och ting ska göras. Talangfabriken har blivit en familjeklubb.
Kanske ville han peta några av dem för att få fart på laget?
Å andra sidan - så väldigt dåligt till ligger man ju inte. Avskedandet kan därför ses med samma konspiratoriska glasögon som när Roger Melin fick gå från Färjestad tidigare på säsongen. Var det verkligen resultaten som var orsaken???
onsdag 19 december 2007
Orättvist bra vård?
Östra och sydvästra Värmland har för mycket vård. Resurserna måste fördelas mer rättvist över länet. Så heter det i den i förra veckan lagda ”tjänstemannautredningen” .
Den rättvisa fördelningen innebär att vårdplatser flyttas till ett trångbott sjukhus i Karlstad.
Det är Caremas verksamhet i de båda länsändarna som granskats. Att slutsatsen blev det den blev, var kanske inte så överraskande eftersom den av förra majoriteten gjorda upphandlingen har varit ett blått skynke för vänstern och socialdemokraterna. Till viss del har man tvingats böja sig för de goda resultaten så därför vill man nu frysa ut dem istället för att aktivt jaga bort dem.
En del förändringar i avtalen är säkert rimliga. Exempelvis är det frågan hur mycket en nattjour ska få kosta när besöksfrekvensen är så låg som den förefaller vara.
Men förslaget är mer dramatiskt än så - i syfte att göra en automatisk förlängning med Carema omöjlig.
För att kompensera ombildandet till vårdcentral och avvecklade vårdplatser så ges mer ambulanskraft och dessutom får några av kommunerna lite mer kompensation av landstinget. Som av en händelse är tre av dessa s-märkta kommuner varav en har en ledamot i landstingsstyrelsen. Filipstads Per Gruvberger. Den fjärde som får lite mer är Årjäng, som förvisso är en borgerlig kommun, men som också har Gunilla Svantorp som vice ordförande i landstingsstyrelsen.
Det är svårt att befria sig från de konspiratoriska tankarna.
Det är också svårt att se det som någonting annat än en taktisk fint för att försöka isolera proteststormarna till enbart Säffle och Kristinehamn.
När man dessutom vill fatta beslutet i landstingsstyrelsen - inte i landstingsfullmäktige, så visar det att förslaget inte klarar en bred granskning och en öppen debatt.
Det officiellt bärande argumentet för förändringen är att vården är överdimensionerad vård. Är det en omskrivning för att tillgängligheten är för stor och köerna är för korta?
Den ökade rättvisan innebär ökad koncentration av vårdplatser till framförallt Karlstad.
Samtidigt saknas några viktiga bitar i utredningen. Kan man verkligen spara pengar på detta sätt och hur påverkar det uppgörelsen med Västra Götaland? Och hur ska Centralsjukhuset i Karlstad klara av den ökade påfrestningen?
Vad man borde ha gjort är att noggrant utvärdera Carema och dra nytta av deras sätt att jobba. Visserligen erkände landstingsrådet och socialdemokraten Ulric Andersson att Carema gjort ett bra jobb, men vi vet vad hans röda ryggmärgsreflex säger.
Bland de socialdemokrater som inte har lika välsmort munläder som Andersson sägs att det som Carema gjort bra, det skulle landstinget också kunnat göra.
Den rimliga frågan är då varför man inte gjorde det?
I en annan ände av vården står för närvarande 2 189 personer värmlänningar i operationskö. De har väntat längre än vårdgarantins tre månader och har därför rätt att söka vård någon annanstans. Men de står tålmodigt kvar, vilket landstingsekonomerna ska vara tacksamma för. Där kostar de nämligen inga pengar.
Till sist. Närsjukvården ska nu utvecklas i samarbete med kommunerna, heter det. Men den dialogen har landstinget hittills gjort allt för att undvika.
Kommunerna har inte haft någon delaktighet i utredningsprocessen hittills. Ej heller Caremas personal. Tvärtom - när kommunledningarna förra tisdagskvällen inkallades till landstingsledningen för att få saken presenterad för sig, så uppmanades man att försöka lugna invånarna i sina kommuner, så att förändringarna går smidigt igenom.
Daniel Bäckström i Säffle och Åke Thörnesjö i Kristinehamn skulle inte göra sina jobb om de lyssnade på det örat.
Den rättvisa fördelningen innebär att vårdplatser flyttas till ett trångbott sjukhus i Karlstad.
Det är Caremas verksamhet i de båda länsändarna som granskats. Att slutsatsen blev det den blev, var kanske inte så överraskande eftersom den av förra majoriteten gjorda upphandlingen har varit ett blått skynke för vänstern och socialdemokraterna. Till viss del har man tvingats böja sig för de goda resultaten så därför vill man nu frysa ut dem istället för att aktivt jaga bort dem.
En del förändringar i avtalen är säkert rimliga. Exempelvis är det frågan hur mycket en nattjour ska få kosta när besöksfrekvensen är så låg som den förefaller vara.
Men förslaget är mer dramatiskt än så - i syfte att göra en automatisk förlängning med Carema omöjlig.
För att kompensera ombildandet till vårdcentral och avvecklade vårdplatser så ges mer ambulanskraft och dessutom får några av kommunerna lite mer kompensation av landstinget. Som av en händelse är tre av dessa s-märkta kommuner varav en har en ledamot i landstingsstyrelsen. Filipstads Per Gruvberger. Den fjärde som får lite mer är Årjäng, som förvisso är en borgerlig kommun, men som också har Gunilla Svantorp som vice ordförande i landstingsstyrelsen.
Det är svårt att befria sig från de konspiratoriska tankarna.
Det är också svårt att se det som någonting annat än en taktisk fint för att försöka isolera proteststormarna till enbart Säffle och Kristinehamn.
När man dessutom vill fatta beslutet i landstingsstyrelsen - inte i landstingsfullmäktige, så visar det att förslaget inte klarar en bred granskning och en öppen debatt.
Det officiellt bärande argumentet för förändringen är att vården är överdimensionerad vård. Är det en omskrivning för att tillgängligheten är för stor och köerna är för korta?
Den ökade rättvisan innebär ökad koncentration av vårdplatser till framförallt Karlstad.
Samtidigt saknas några viktiga bitar i utredningen. Kan man verkligen spara pengar på detta sätt och hur påverkar det uppgörelsen med Västra Götaland? Och hur ska Centralsjukhuset i Karlstad klara av den ökade påfrestningen?
Vad man borde ha gjort är att noggrant utvärdera Carema och dra nytta av deras sätt att jobba. Visserligen erkände landstingsrådet och socialdemokraten Ulric Andersson att Carema gjort ett bra jobb, men vi vet vad hans röda ryggmärgsreflex säger.
Bland de socialdemokrater som inte har lika välsmort munläder som Andersson sägs att det som Carema gjort bra, det skulle landstinget också kunnat göra.
Den rimliga frågan är då varför man inte gjorde det?
I en annan ände av vården står för närvarande 2 189 personer värmlänningar i operationskö. De har väntat längre än vårdgarantins tre månader och har därför rätt att söka vård någon annanstans. Men de står tålmodigt kvar, vilket landstingsekonomerna ska vara tacksamma för. Där kostar de nämligen inga pengar.
Till sist. Närsjukvården ska nu utvecklas i samarbete med kommunerna, heter det. Men den dialogen har landstinget hittills gjort allt för att undvika.
Kommunerna har inte haft någon delaktighet i utredningsprocessen hittills. Ej heller Caremas personal. Tvärtom - när kommunledningarna förra tisdagskvällen inkallades till landstingsledningen för att få saken presenterad för sig, så uppmanades man att försöka lugna invånarna i sina kommuner, så att förändringarna går smidigt igenom.
Daniel Bäckström i Säffle och Åke Thörnesjö i Kristinehamn skulle inte göra sina jobb om de lyssnade på det örat.
tisdag 18 december 2007
Facket fick på tafsen
Nu har en dom i EU-domstolen slagit fast att blockaden mot byggföretaget Lavals bygge i Vaxholm var oproportionerligt. Samt att facket inte kan kräva mer än de grundläggande rättigheterna, exempelvis minimilön.
Sven-Otto Littorin gör det ingen moderat skulle ha gjort för bara några år sedan: Slåss med näbbar och klor för svenska kollektivavtal.
Han har historien på sin sida. Sverige har en stabilare och mer konfliktfri arbetsmarknad än de flesta andra länder. Och oavsett vad parterna säger så finns det inga vinnare i sådana konflikter.
Frågan är dock vad som är bäst för framtiden. Littorin hävdar att det på svensk mark är svenska kollektivavtal som gäller. Detta i brist på andra, bättre förslag.
Jag är böjd att hålla med. Även om facket på många områden missköter sina uppgifter, så är det frågan om vi ska öppna för en arbetsmarknad inom tjänstesektorn där företag uppmuntras skriva kollektivavtal i de länder med de sämsta villkoren, för att därefter sälja tjänster hit. Risken för att löner och villkor dumpas är uppenbar.
Oron för detta är kanske överdriven och regeringens strävan att hålla detta på avstånd kanske är en match som inte kan vinnas. Men intill dess att jag hör ett bättre arbetssätt så har Littorins arbete åtminstone mina sympatier.
Sven-Otto Littorin gör det ingen moderat skulle ha gjort för bara några år sedan: Slåss med näbbar och klor för svenska kollektivavtal.
Han har historien på sin sida. Sverige har en stabilare och mer konfliktfri arbetsmarknad än de flesta andra länder. Och oavsett vad parterna säger så finns det inga vinnare i sådana konflikter.
Frågan är dock vad som är bäst för framtiden. Littorin hävdar att det på svensk mark är svenska kollektivavtal som gäller. Detta i brist på andra, bättre förslag.
Jag är böjd att hålla med. Även om facket på många områden missköter sina uppgifter, så är det frågan om vi ska öppna för en arbetsmarknad inom tjänstesektorn där företag uppmuntras skriva kollektivavtal i de länder med de sämsta villkoren, för att därefter sälja tjänster hit. Risken för att löner och villkor dumpas är uppenbar.
Oron för detta är kanske överdriven och regeringens strävan att hålla detta på avstånd kanske är en match som inte kan vinnas. Men intill dess att jag hör ett bättre arbetssätt så har Littorins arbete åtminstone mina sympatier.
fredag 14 december 2007
Rätt man på rätt plats
Fabio Capello är ny förbundskapten i det så stolta engelska landslaget. Det landslag som misslyckades att gå till slutspel i sin egen lilla världsdel.
Han är tydligen en riktig hårding. Driver sin egen linje. Lyssnar inte på någon. Bänkar vem som helst.
Precis var England behöver.
Han börjar säkert sin första landslagssamling med att tala om för spelarna att de minsann inte är så bra som de tror. Journalisterna bör få samma budskap: England är inte fotbollens krona, se bara på andelen britter i den egna ligan.
Men ändå. FA skrev en fyraårskontrakt. Hur många kaptener har haft jobbet så länge? Förutom Svennis?
Han är tydligen en riktig hårding. Driver sin egen linje. Lyssnar inte på någon. Bänkar vem som helst.
Precis var England behöver.
Han börjar säkert sin första landslagssamling med att tala om för spelarna att de minsann inte är så bra som de tror. Journalisterna bör få samma budskap: England är inte fotbollens krona, se bara på andelen britter i den egna ligan.
Men ändå. FA skrev en fyraårskontrakt. Hur många kaptener har haft jobbet så länge? Förutom Svennis?
torsdag 13 december 2007
Dags för nytt vårduppror
Satt i tisdagskväll i ett bredbandsmöte med kommunchefen Lena Bäcker och kommunalrådet Daniel Bäckström i Säffle. De skulle senare på kvällen på ett möte med landstingsstyrelsen för att prata sjukvård. Det var uppenbart vad det handlade om. Ett tjänstemannaförslag skulle presenteras och mycket riktigt innehöll det kraftiga indragningar i det som det privata företaget Carema byggt upp i Säffle och Kristinehamn.
Man sade sig vara nöjt med hur Carema jobbat, men man anser att vårdutbudet är för stort i förhållande till behovet. Nu ska detta jämnas ut, pengar ska sparas och patienterna i sydvästra och östra ska hänvisas till samma köer som alla andra.
I stället för att lära sig av Carema, ska man nu kasta ut dem.
Längre resor och ökad otrygghet blir konsekvensen.
Och hur klarar centralsjukhuset av den ökade tillströmningen av patienter?
Och vad innebär de här förändringarna för ekonomin? Hur mycket sparas?
Ja, dessa frågor fick vi inget svar på. För det finns inga. Först nu ska nämligen detta utredas.
Man sade sig vara nöjt med hur Carema jobbat, men man anser att vårdutbudet är för stort i förhållande till behovet. Nu ska detta jämnas ut, pengar ska sparas och patienterna i sydvästra och östra ska hänvisas till samma köer som alla andra.
I stället för att lära sig av Carema, ska man nu kasta ut dem.
Längre resor och ökad otrygghet blir konsekvensen.
Och hur klarar centralsjukhuset av den ökade tillströmningen av patienter?
Och vad innebär de här förändringarna för ekonomin? Hur mycket sparas?
Ja, dessa frågor fick vi inget svar på. För det finns inga. Först nu ska nämligen detta utredas.
måndag 10 december 2007
En seger för Värmland
Vargstammens tillväxt bör bromsas vid nivån 230 djur. Skyddsjakt ska införas, besluten över förvaltningen flyttas till Länsstyrelserna och stammen ska tillåtas spridas ut över landet.
Jägare och tamdjursägare i de vargtäta områdena har anledning att vara nöjda.
Jägarförbundets ordförande Lennart Johannesson kommenterar i denna veckas tidning Rovdjursutredningens slutsatser. Han konstaterar att det var den första utredning som tagit hänsyn till de regionala förhållandena.
För att förtydliga denna unikt positiva hållning, citerar vi utredaren Åke Pettersson: ”Hittillsvarande rovdjurspolitik har inte förmått skapa stabila relationer i förhållandet mellan människa och rovdjur. Konflikterna har fördjupats i de områden där de stora rovdjuren har sin största förekomst.”
Dessutom:
”En långsiktigt gynnsam utveckling för de stora rovdjuren kan
endast förverkligas i samspel med människan och mänsklig verksamhet.”
Vad som är extra intressant är att han också gått från ord till handling och faktiskt föreslår en rad förändringar för att skapa en mer hållbar politik.
Kritiken är dock inte oväntat hård från Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen. Man menar att utredaren sitter i knät på Jägarkåren genom att tillmötesgå deras krav.
Att Pettersson är gammal centerpartistisk partisekreterare spelar måhända viss roll i kritiken. Men den faller ändock platt. Det är rimligt att när vargstammen når en viss nivå så bör den ingå i den normala viltförvaltningen så att stammen behålls på en rimlig storlek. På samma sätt som vi idag genom jakt förvaltar stammarna för älg, rådjur, björn och lodjur.
Det är också rimligt att den breder ut sig så att den faktiskt hittar tillräckligt med mat.
De här förslagen är egentligen bara en logisk konsekvens av en rovdjurspolitik som inom kort uppnått det mål som riksdagen satt upp.
SNF:s ordförande Mikael Karlssons kritik mot ”lobbygruppen jägarkåren” visar att han har samma tunnelseende som han beskyller jägarkåren för att ha. Ord står mot ord. Fakta mot fakta. Dock skulle det vara intressant att veta hur han tycker att den totala viltförvaltningen skulle skötas om det inte funnits jägare.
Den förda politikens största problem har dock varit bristen på hänsyn till de som berörs. Besluten har fattats av människor på positioner som egentligen aldrig behövt befatta sig med de negativa konsekvenserna.
Förr i världen löstes detta genom utrotning men nu finns det en stor politisk enighet kring att vi ska ha livskraftiga rovdjursstammar och inför senaste valet blev enigheten nästan lika stor kring att den förda politiken måste ändras.
Ett beslut har alliansen redan tagit genom att ge laglig rätt att skydda sina tamdjur från angrepp.
Principerna i den här utredningen blir sannolikt en större bit att ta tag i, men även här borde det finnas en riksdagsmajoritet.
Stammarna av lodjur och björn visar att alla har att tjäna på en ny politik. Lodjuren har tillåtits växa i antal till en storlek så att maten på många håll inte räcker till. Efter att ha rensat rent på exempelvis rådjur, börjar stammen nu reglera sig självt genom att lodjuren svälter ihjäl. Är detta en klok politik som vi bör omsätta även på vargen?
Och björnen. Här har den illegala jakten i stort sett upphört sedan legal jakt infördes.
Den Skandinaviska vargstammen härstammar i stort sett från tre individer och det gör att inaveln är utbredd. Eventuell jakt påverkar naturligtvis inte detta. Däremot måste de enstaka djur som invandrar hit tas tillvara.
Frågan om inplantering är känslig för jägarkåren men om en bättre och regionalt förankrad förvaltning ligger i potten så borde man kunna acceptera detta om det är nödvändigt för att undvika de negativa effekter som utökad inavel kan leda till.
Några sådana förslag lägger dock inte Åke Petterssons utredning.
Jägare och tamdjursägare i de vargtäta områdena har anledning att vara nöjda.
Jägarförbundets ordförande Lennart Johannesson kommenterar i denna veckas tidning Rovdjursutredningens slutsatser. Han konstaterar att det var den första utredning som tagit hänsyn till de regionala förhållandena.
För att förtydliga denna unikt positiva hållning, citerar vi utredaren Åke Pettersson: ”Hittillsvarande rovdjurspolitik har inte förmått skapa stabila relationer i förhållandet mellan människa och rovdjur. Konflikterna har fördjupats i de områden där de stora rovdjuren har sin största förekomst.”
Dessutom:
”En långsiktigt gynnsam utveckling för de stora rovdjuren kan
endast förverkligas i samspel med människan och mänsklig verksamhet.”
Vad som är extra intressant är att han också gått från ord till handling och faktiskt föreslår en rad förändringar för att skapa en mer hållbar politik.
Kritiken är dock inte oväntat hård från Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen. Man menar att utredaren sitter i knät på Jägarkåren genom att tillmötesgå deras krav.
Att Pettersson är gammal centerpartistisk partisekreterare spelar måhända viss roll i kritiken. Men den faller ändock platt. Det är rimligt att när vargstammen når en viss nivå så bör den ingå i den normala viltförvaltningen så att stammen behålls på en rimlig storlek. På samma sätt som vi idag genom jakt förvaltar stammarna för älg, rådjur, björn och lodjur.
Det är också rimligt att den breder ut sig så att den faktiskt hittar tillräckligt med mat.
De här förslagen är egentligen bara en logisk konsekvens av en rovdjurspolitik som inom kort uppnått det mål som riksdagen satt upp.
SNF:s ordförande Mikael Karlssons kritik mot ”lobbygruppen jägarkåren” visar att han har samma tunnelseende som han beskyller jägarkåren för att ha. Ord står mot ord. Fakta mot fakta. Dock skulle det vara intressant att veta hur han tycker att den totala viltförvaltningen skulle skötas om det inte funnits jägare.
Den förda politikens största problem har dock varit bristen på hänsyn till de som berörs. Besluten har fattats av människor på positioner som egentligen aldrig behövt befatta sig med de negativa konsekvenserna.
Förr i världen löstes detta genom utrotning men nu finns det en stor politisk enighet kring att vi ska ha livskraftiga rovdjursstammar och inför senaste valet blev enigheten nästan lika stor kring att den förda politiken måste ändras.
Ett beslut har alliansen redan tagit genom att ge laglig rätt att skydda sina tamdjur från angrepp.
Principerna i den här utredningen blir sannolikt en större bit att ta tag i, men även här borde det finnas en riksdagsmajoritet.
Stammarna av lodjur och björn visar att alla har att tjäna på en ny politik. Lodjuren har tillåtits växa i antal till en storlek så att maten på många håll inte räcker till. Efter att ha rensat rent på exempelvis rådjur, börjar stammen nu reglera sig självt genom att lodjuren svälter ihjäl. Är detta en klok politik som vi bör omsätta även på vargen?
Och björnen. Här har den illegala jakten i stort sett upphört sedan legal jakt infördes.
Den Skandinaviska vargstammen härstammar i stort sett från tre individer och det gör att inaveln är utbredd. Eventuell jakt påverkar naturligtvis inte detta. Däremot måste de enstaka djur som invandrar hit tas tillvara.
Frågan om inplantering är känslig för jägarkåren men om en bättre och regionalt förankrad förvaltning ligger i potten så borde man kunna acceptera detta om det är nödvändigt för att undvika de negativa effekter som utökad inavel kan leda till.
Några sådana förslag lägger dock inte Åke Petterssons utredning.
tisdag 4 december 2007
Åt pipan gick det
Introducerade min treårige son i hockey i fredags. Började lite lätt i Somashallen, division tre Värmland. Säffle mot Viking.
Försökte visa att han skulle trotsa allmoge och heja på svart, inte på blått.
Tempot överraskade mig, eller var det för att vi satt så nära isen i jämförelse med distanstittandet i kaffehallen i Karlstad? Fräckt och frejdigt med en hel hög med chanser. Men det klart, de övermodiga dragningarna och det ibland helt frånvarande försvarsspelet visade vilken nivå det handlade om. Och så fick ju Vikingmålvakten Johan Edgren göra en riktig "Tommy Salo".
När Oscar tyckte det räckte i början på tredje perioden stod det 3-3. Slutresultatet blev 7-3 till Säffle och de rycker nu i serietoppen. Förhoppningsvis rycker Viking upp sig till returen i Hagfors.
Dagen därpå frågar hans moder. Vem hejjade du på?
Hans svar: Ismaskinen.
Försökte visa att han skulle trotsa allmoge och heja på svart, inte på blått.
Tempot överraskade mig, eller var det för att vi satt så nära isen i jämförelse med distanstittandet i kaffehallen i Karlstad? Fräckt och frejdigt med en hel hög med chanser. Men det klart, de övermodiga dragningarna och det ibland helt frånvarande försvarsspelet visade vilken nivå det handlade om. Och så fick ju Vikingmålvakten Johan Edgren göra en riktig "Tommy Salo".
När Oscar tyckte det räckte i början på tredje perioden stod det 3-3. Slutresultatet blev 7-3 till Säffle och de rycker nu i serietoppen. Förhoppningsvis rycker Viking upp sig till returen i Hagfors.
Dagen därpå frågar hans moder. Vem hejjade du på?
Hans svar: Ismaskinen.
Vi vet bättre
Ledare i VärmlandsBygden 29 november
En gång i tiden betraktades oljan som en välsignad gudagåva från underjorden. Vi har alla dragit nytta av den billiga energin. Men nu vet vi också baksidorna och måste ta tag i problemen.
Låt oss därför inte göra samma misstag i framtidsbeslutet om kärnkraften.
Kärnkraftens roll i klimatarbetet är omdiskuterad. Nu har Energimyndigheten lagt sin prognos på Klimatberedningens bord där man kalkylerar med en teknisk livslängd på 60 år. Det innebär att den yngsta reaktorn kan vara i drift i ytterligare 38 år.
Puh, tänker många. Då kan vi vänta ett tag.
Men det är precis tvärtom. För även om myndighetens scenario skulle vara korrekt (vilket bristerna de senaste åren förvisso motsäger) så är det nu vi måste bestämma oss för vad som ska komma sedan. Att följa den tekniska avvecklingsplanen skulle nämligen vara fullständigt förödande eftersom vi inte har en chans att under loppet av 13 år ersätta en så stor del av vår elproduktion.
Vad som än ska komma efter det gamla, så måste det fasas in successivt, ungefär på det sätt man gjort med de första två stängda reaktorerna i Barsebäck. Huvudmålet måste dock vara att förbruka mindre el då endast tre länder i världen förbrukar mer el per person än vi. Vi har redan visat att detta är möjligt.
Nu landar den här frågan hos riksdagspolitikerna då kärnkraften ska in och diskuteras i Klimatberedningen. Många partier bävar för detta men det är åter på sin plats att vädja om en blocköverskridande uppgörelse, så att den blir hållbar över tid.
Detta ansvarstagande innebär dock inte att exempelvis centerpartiet ska acceptera ett beslut som innebär fler reaktorer i Sverige. Är ett sådant bud aktuellt, bör partiet överlämna ansvaret till de som vill bedriva en sådan politik. Men så illa ska det inte behöva gå.
Vi kan idag inte döma de som i mitten på 1800-talet började använda olja i stor skala för att utveckla industri och välfärd. Olja och kol var resurser som ingen hade kunnat undgå att utnyttja. Med tiden infann sig dock en kunskap om de negativa effekterna som beroendet skapade och därför jobbar vi nu för fullt med att hitta andra tekniker. En minst sagt stor utmaning.
Erfarenheterna från detta ger oss anledning att tänka efter så att vi inte upprepar misstagen. I många avseenden delar ju oljan egenskaperna med uranet.
Uranet är en ändlig och giftig naturresurs. Precis som oljan.
Med uran blir vi alltför beroende av importerad energi från några få länder. Precis som med oljan.
Ökad efterfrågan har lett till brist och kraftiga prisökningar. Precis som med oljan.
Till detta kommer den resursslösande uranbrytningen, säkerhetsriskerna som ökar i takt med antalet reaktorer - samt den ofrånkomliga kopplingen till kärnvapen.
Den som är petig kan också påpeka att det ännu inte, trots över 60 års kärnkraftsdrift, placerats ett enda kilos avfall i någon slutförvaring.
Kärnkraftens kapacitet i Sverige ökar stadigt. De två stängda reaktorerna i Barsebäck är redan kompenserade av effektökningar i de andra. Samtidigt byggs det nya reaktorer i en rad länder och även i Sverige ställs sådana krav. Men det är ett farligt föredöme vi därmed utgör. Vill vi verkligen att hela världen ska utveckla ett nytt beroende av ännu en i grunden miljöfarlig energikälla? Vill vi leva med den säkerhetsrisk reaktorerna utgör och ska vi fortsätta producera ett avfall som utgör ett hot mot mänskligheten i bortåt 100 000 år?
Om inte, så måste vi stämma i bäcken redan nu
De som byggde välfärdssamhället med olja visste inte bättre.
Nu vet vi. Vi känner också till baksidorna med kärnkraften. Därför är det vårt ansvar att tänka efter och inte lämna över samma tunga ryggsäck till våra barn som vi fått ärva av oljegenerationen.
En gång i tiden betraktades oljan som en välsignad gudagåva från underjorden. Vi har alla dragit nytta av den billiga energin. Men nu vet vi också baksidorna och måste ta tag i problemen.
Låt oss därför inte göra samma misstag i framtidsbeslutet om kärnkraften.
Kärnkraftens roll i klimatarbetet är omdiskuterad. Nu har Energimyndigheten lagt sin prognos på Klimatberedningens bord där man kalkylerar med en teknisk livslängd på 60 år. Det innebär att den yngsta reaktorn kan vara i drift i ytterligare 38 år.
Puh, tänker många. Då kan vi vänta ett tag.
Men det är precis tvärtom. För även om myndighetens scenario skulle vara korrekt (vilket bristerna de senaste åren förvisso motsäger) så är det nu vi måste bestämma oss för vad som ska komma sedan. Att följa den tekniska avvecklingsplanen skulle nämligen vara fullständigt förödande eftersom vi inte har en chans att under loppet av 13 år ersätta en så stor del av vår elproduktion.
Vad som än ska komma efter det gamla, så måste det fasas in successivt, ungefär på det sätt man gjort med de första två stängda reaktorerna i Barsebäck. Huvudmålet måste dock vara att förbruka mindre el då endast tre länder i världen förbrukar mer el per person än vi. Vi har redan visat att detta är möjligt.
Nu landar den här frågan hos riksdagspolitikerna då kärnkraften ska in och diskuteras i Klimatberedningen. Många partier bävar för detta men det är åter på sin plats att vädja om en blocköverskridande uppgörelse, så att den blir hållbar över tid.
Detta ansvarstagande innebär dock inte att exempelvis centerpartiet ska acceptera ett beslut som innebär fler reaktorer i Sverige. Är ett sådant bud aktuellt, bör partiet överlämna ansvaret till de som vill bedriva en sådan politik. Men så illa ska det inte behöva gå.
Vi kan idag inte döma de som i mitten på 1800-talet började använda olja i stor skala för att utveckla industri och välfärd. Olja och kol var resurser som ingen hade kunnat undgå att utnyttja. Med tiden infann sig dock en kunskap om de negativa effekterna som beroendet skapade och därför jobbar vi nu för fullt med att hitta andra tekniker. En minst sagt stor utmaning.
Erfarenheterna från detta ger oss anledning att tänka efter så att vi inte upprepar misstagen. I många avseenden delar ju oljan egenskaperna med uranet.
Uranet är en ändlig och giftig naturresurs. Precis som oljan.
Med uran blir vi alltför beroende av importerad energi från några få länder. Precis som med oljan.
Ökad efterfrågan har lett till brist och kraftiga prisökningar. Precis som med oljan.
Till detta kommer den resursslösande uranbrytningen, säkerhetsriskerna som ökar i takt med antalet reaktorer - samt den ofrånkomliga kopplingen till kärnvapen.
Den som är petig kan också påpeka att det ännu inte, trots över 60 års kärnkraftsdrift, placerats ett enda kilos avfall i någon slutförvaring.
Kärnkraftens kapacitet i Sverige ökar stadigt. De två stängda reaktorerna i Barsebäck är redan kompenserade av effektökningar i de andra. Samtidigt byggs det nya reaktorer i en rad länder och även i Sverige ställs sådana krav. Men det är ett farligt föredöme vi därmed utgör. Vill vi verkligen att hela världen ska utveckla ett nytt beroende av ännu en i grunden miljöfarlig energikälla? Vill vi leva med den säkerhetsrisk reaktorerna utgör och ska vi fortsätta producera ett avfall som utgör ett hot mot mänskligheten i bortåt 100 000 år?
Om inte, så måste vi stämma i bäcken redan nu
De som byggde välfärdssamhället med olja visste inte bättre.
Nu vet vi. Vi känner också till baksidorna med kärnkraften. Därför är det vårt ansvar att tänka efter och inte lämna över samma tunga ryggsäck till våra barn som vi fått ärva av oljegenerationen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)