Facket fick på tafsen

Nu har en dom i EU-domstolen slagit fast att blockaden mot byggföretaget Lavals bygge i Vaxholm var oproportionerligt. Samt att facket inte kan kräva mer än de grundläggande rättigheterna, exempelvis minimilön.

Sven-Otto Littorin gör det ingen moderat skulle ha gjort för bara några år sedan: Slåss med näbbar och klor för svenska kollektivavtal.
Han har historien på sin sida. Sverige har en stabilare och mer konfliktfri arbetsmarknad än de flesta andra länder. Och oavsett vad parterna säger så finns det inga vinnare i sådana konflikter.
Frågan är dock vad som är bäst för framtiden. Littorin hävdar att det på svensk mark är svenska kollektivavtal som gäller. Detta i brist på andra, bättre förslag.
Jag är böjd att hålla med. Även om facket på många områden missköter sina uppgifter, så är det frågan om vi ska öppna för en arbetsmarknad inom tjänstesektorn där företag uppmuntras skriva kollektivavtal i de länder med de sämsta villkoren, för att därefter sälja tjänster hit. Risken för att löner och villkor dumpas är uppenbar.
Oron för detta är kanske överdriven och regeringens strävan att hålla detta på avstånd kanske är en match som inte kan vinnas. Men intill dess att jag hör ett bättre arbetssätt så har Littorins arbete åtminstone mina sympatier.