Karlanda mot Stureplan?

LEDARE I VÄRMLANDSBYGDEN 6 SEPTEMBER
En klassisk stad-land- konflikt kan vara under uppsegling i centerpartiet. En del menar till och med att en delning kan vara förestående, åtminstone om man läser röda ledarsidor. Sanningen är dock att detta mest är en mytbildning hos de politiska motståndarna.


Inget annat parti har så länge och så envetet stått på landsbygdens och de mindre orternas sida. Det kan ha handlat om rovdjur, strandskydd, skatteutjämning eller småföretagspolitik.
Samtidigt är det för centerpartiet precis som för alla andra - att har man ambitioner att växa och bli ett stort parti, så kan självfallet större städer inte helt sakna centerväljare.
Det är bara att se till statistiken: Stockholms län har 42 riksdagsledamöter. Stockholms kommun har 28. Göteborgs kommun har 18 och Malmö 10. De tre storstadsområdena har således 98 av 349 ledamöter.
En annan slående jämförelse. 19 procent av centerrösterna på Gotland gav inte ett enda riksdagsmandat. I Värmland gav 10 procent ett mandat, och i Stockholms län gav 5,3 procent gav två mandat.

Finns det då fog för oron att kampen om stadsväljarna får partiet att överge landsbygden? Nej, inte än i alla fall. I en regering måste kompromisser alltid göras men samtidigt finns möjlighet att genomföra politiken på ett sätt som en opposition inte kan.
Samtidigt är det naturligtvis så, att ska landsbygden få bättre villkor under den borgerliga regeringen, så hänger det helt och hållet på centerpartiet. Ansvaret är därmed stort.
Besvikna sossar
Från socialdemokratiskt håll hävdas att det är det högervridna ungdomsförbundet, samt centeravdelningen i Stockholms innerstad, som sätter dagordningen. Så är dock inte fallet, men att anklagelserna kommer, är föga förvånande.
I grunden handlar det om att många socialdemokrater ännu inte kommit över att centerpartiet inte längre är en hjälpande hand åt det största partiet. Numera får socialdemokraterna hålla till godo med bråkigt folk på vänsterkanten och antalet sossehöjdare som föredrar en vänsterpartist i stället för en centerpartist vid förhandlingsbordet, går förmodligen att räkna på ena handens fingrar.
Maud Olofssons hårda besked kring konflikträtten och LAS, har också retat upp många i arbetarrörelsen och ett parti som pratar på det viset, måste bekämpas till varje pris.
Tydlig färdriktning
Den ideologiska färdriktningen visar inte på någon rask marsch åt höger. Äganderätt, miljöarbete, småföretagsamhet, lägre skatter på lägre inkomster. Mer makt lokalt och regionalt … inget av detta är några nyheter i partiet.
Attityden är dock annorlunda. Ordvalet tuffare och mer konkret. Maud Olofsson tar ställning och strid där Olof Johansson skulle hänvisa till kommande centerstämma.

Centerpartiets ambition att växa och bli dubbelt så stort, är tuff. Men alla former av tillväxt innebär att man måste ta mark i de större städerna. Och vad är det för konstigt med det? Varför ska just centerpartiet vara ett parti som inte får jobba för stadsborna? Det är som om det fina folket i storstaden tycker det vore lugnast för alla om centern höll sig till hemmansägarna i Västerbotten.
Valet 2006 gav partiet en värdefull - om än ganska liten - plattform i Stockholm och Göteborg och om man framförallt driver miljöfrågan på rätt sätt, så är fortsatt tillväxt ingen omöjlighet. Måhända är de andra oroade för att det numera finns ytterligare en kraft att räkna med i städerna.

Att det finns ett intresse av att bygga upp en splittring och att detta har kallats en kamp mellan ”traktorcentern” och ”Stureplanscentern”, visar också på någonting annat. Bilderna av å ena sidan bonden i lantmännenkeps och overall och å andra sidan den välkammade och dyrt klädde innerstadsmannen, blir ett sätt för vänsterdebattörer, framförallt i Stockholm, att odla sina fördomar. Tyvärr leder detta bara till att diket mellan stad och land blir ännu bredare, när vi egentligen borde försöka enas om att båda behövs.
Debatten ger således inte bara en kränkande bild av ett parti som - i likhet med alla andra - försöker driva en helhetspolitik. Den är också kränkande för den landsbygd som numera består av allt från grovarbetare till akademiker.
Förhoppningsvis kommer landsbygdsbor och centerväljare lyssna mer på de förtroendevalda - än på Aftonbladets ledarsida.