De enda som jublar, är rasisterna

Hur ska vi kontrollera konsten?
Frågeställningen kan förvåna eftersom vår grundläggande filosofi i det här landet ju är att vi inte alls ska kontrollera konsten - hur konstig den än är.
Men frågan är aktuell efter debatten om Lars Vilks teckningar föreställande Muhammed som rondellhund. Genast kom skissen till användning hos dem som vill öka konflikterna mellan arabvärlden och västländer.

Och lika snabbt som islamska extrimister beordrade flaggbränning, lika snabbt var de främlingsfientliga krafterna på tårna och började sprida sina dumheter.
Historien fick direkt stort utrymme på hemsidorna för Sverigedemokraterna, Nationalsocialistisk front och den nazistiska tidsskriften Info14. Fascisterna gnuggade händerna av illa dold förtjusning. Nu ska myten om de onda muslimernas djävulska planer minsann avslöjas för den sovande svenska befolkningen!
Det är ett riktigt sorgligt knippe organisationer, det där. Så mycket hat. Så mycket okunnighet.

Det är därför vi måste slå vakt om vår yttrandefrihet. Den lag som ger oss rätten att skapa och publicera sånt som provocerar och väcker anstöt, men som också ger oss rätten att protestera och demonstrera mot sånt som de inte gillar.
Men förvandla inte rättmätiga protester till hot mot Sverige, eller krav på lagändringar eller censur.

Personligen tycker jag de där teckningarna bara var meningslöst kludd, närmast att beteckna som slöseri med både papper och penna.
Men sådan är ju konsten. Och sådan ska den vara.