Ledare i VärmlandsBygden 16 augusti
”Långvarig sjukskrivning är sällan en lämplig behandling.”
Det säger Jan Larsson på Socialstyrelsen, som varit projektledare för de nya riktlinjerna för sjukskrivningar som nu flitigt debatteras. Och som den nuvarande regeringen - helt felaktigt - får skulden för.
Larssons konstaterande är viktigt. Det är också symptomatiskt för hur många sjukskrivna tillbringar sin tid. Med att vänta.
Vänta på tid till läkare, till behandlingar. Eller en väntan på att självläka.
Stora problem
Rikslinjerna ska vara färdiga i oktober (det ska inte träda i kraft då, vilket hävdats i en del media) och det omfattar ett 90 tal olika diagnoser. Mest uppmärksammat har varit utmattningsdepression, utbrändhet, som generellt sett inte ska ge en enda sjukskrivningsdag.
Kritiken mot förslagen är inte oväntat hård men den som läser en kunskapsöversikt från Socialstyrelsen (december 2006) får en inblick i problemens art.
Mellan 1997 och 2000 fördubblades antalet sjukpenningdagar och omräknat till helårsarbetande motsvarade de den förfärande nivån på 14 procent av den arbetsföra befolkningen. Även om nivån har sjunkit sedan dess, så har vi den högsta andelen sjukskrivna i hela Europa.
Många har frågat sig varför.
Tänkbara orsaker
Några orsaker som lyfts fram i olika sammanhang är:
* Ett stark förändringstryck på arbetsmarknaden och en känsla av att inte ha kontroll över sin arbetssituation.
* Vår sjukförsäkring är ganska öppen och till skillnad från de flesta andra länder har inte vi någon bortre gräns för sjukskrivningen.
* Vi har dubbelt så många 60-64 åringar som jobbar än genomsnittet för Europa och vi har också en betydligt högre andel förvärvsarbetande äldre kvinnor. I sjukskrivningsstatistiken är dessa grupper överrepresenterade.
* Vi har en regional obalans på efterfrågan på arbetskraft och det gör att arbetslöshet och sjukskrivning flyter samman.
Behoven finns
När läkarna får tycka till så beskriver de att attityderna till sjukskrivningar har ändrats och det är inte ovanligt att patienter vill vara sjukskrivna av annan anledning än arbetsoförmåga orsakad av sjukdom.
80 procent av läkarna upplever problem med att de inte är överens med patienten om hur lång sjukskrivningen ska vara och i sådana fall följs oftast patientens vilja. De tycker också det är svårt att bedöma hur arbetsförmågan påverkats av den aktuella diagnosen.
Statistiken, kostnaderna och läkarnas synpunkter visar att det finns ett behov av tydligare riktlinjer.
Provocerande
Socialstyrelsens förslag att utbrändhet - en åkomma som ökar i hela Europa - inte bör resultera i en enda sjukskrivningsdag upplevs naturligtvis som provocerande.
Men eftersom det på detta område är vanligt med långa sjukskrivningstider och man ser ett tydligt samband mellan sjukskrivningens längd och risken för ett permanent utanförskap - så är det ändå viktigt med en tydlig markering. Men den måste naturligtvis tillämpas med förnuft.
Utöver minskade och mer standardiserade sjukskrivningstider, framhåller man vikten av att patienten byter arbetsuppgifter eller yrke. Åtgärderna måste också sättas in avsevärt snabbare och därmed ställs krav på att sjukvården jobbar bort de orimliga väntetiderna som finns idag.
Slå ihop
Den borgerliga regeringen får nu en del kritik för förslagen, men det var alltså den förra som delade ut uppdraget. Den politiska enigheten finns således - även som socialdemokratiska företrädare av populistiska skäl talar tyst om det.
Enighet finns det däremot inte kring det andra systemskifte som det här projektet borde föranleda: Behovet av en sammanhållen arbetslivsförsäkring.
Förstatliga a-kassan, slå samman den med systemen för frånvaro på grund av ohälsa, inklusive förtidspensionen och lägg allt under ett tak. Då kan inte den som behöver hjälp hamna mellan stolarna. Det skulle spara både pengar och lidande.
När ska regeringen våga ta i den utmaningen?
-----
torsdag 23 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar