CUF fortfarande mot kärnkraft

Fredrick Federley blev som CUF-ordförande känd för att förespråka kärnkraften. En ny linje för centerpartiet, hoppades reaktorkramarna på.
Jag var en av dem som var mycket kritisk till detta, men jag fann tröst i det faktum att ombud på stämma efter stämma inte höll med sin ordförande. Nu vill man förvisso att de kvarvarande reaktorerna ska tuffa och gå så länge de är säkra och ekonomiskt lönsamma. (något som torde vara en definitionssak med anledning av de stora säkerhetsproblem som uppdagats i landets kärnkraftverk)
Men fortfarande gäller följande för CUFarna:
"CUF ser inte kärnkraften som en långsiktig lösning på energiproblemen. Kärnkraftens bränsle, uranet, är en ändlig råvara som orsakar stora miljöproblem, från brytning via transporter, till produktion med dess höga säkerhetsrisker. Dessutom går det åt en enorm mängd energi vid framtagningen av uran. En eventuell kärnkraftsolycka riskerar få förödande konsekvenser i ett stort område för en lång tid framåt. EU är ett utmärkt forum för att tackla detta problem. --- Vi i CUF vill verka för att den dag vi kan stänga ner reaktorerna så snart som möjligt ska vara här, både genom att verka för att de hållbara alternativen utvecklas och genom att verka för att nedstängningen av reaktorer inte i onödan fördröjs. Några nya kärnkraftsverk ska inte byggas i Sverige. Det skall inte heller sättas några nya kärnkraftsreaktorer i bruk."
Jag hoppas Magnus Andersson väljer att följa denna inriktning.

Prioritera rätt, Borg

Om vi ska se någon fördel med den borgerliga kräftgången i opinionen så är det att det får ministrarna att hålla sig på tårna.
Ett exempel fick vi när Anders Borg förklarade att han tänker gå vidare med jobbavdraget med sänkta skatter på låga och medelhöga inkomster.
Han gör det med det eviga mantrat att det gör det lönsamt att jobba, men jag tycker det lika mycket handlar om anständighet. Vi har idag väldigt höga skatter på låga inkomster och det gör att det mesta av höjda löner för den gruppen försvinner till skatt och sänkta bostads och socialbidrag. Det blir väldigt svårt att komma ur ett bidragsberoende. Jag tycker det måste gå att leva någorlunda hyggligt på sin lön och då måste samhället anpassa skatteskalorna därefter.
För att profilen ska bli rätt så måste regeringen denna gång helt utelämna skattesänkningar i löner över exv 23 000 kronor.

Bodström pressade Lambertz

Jag har länge gillat Justitiekansler Göran Lambertz. Han har inte hukat för obekväma sanningar och det känns som han i ett ärligt uppsåt står på de svagas sida.
I dagens Sommar avslöjar han att nära medarbetare till förre justitieminister Thomas Bodström försökte få honom att avstå från kritiken mot polis- och domarväsende. Kritiken bestod i att Lambertz menade att vissa poliser ljuger för att skydda kolleger eller för att få misstänkta bovar att åka fast. Samt att det sitter oskyldiga människor i svenska fängelser.
Lambertz förvånades över att så mycket kraft ägnades åt att dementera uppgifterna, i stället för att se sanningen i vitögat.
Han har rätt. Poliskåren ställs dagligen på svåra prov och det vore ologiskt att utgå ifrån att alla som ingår i denna kår, klarar av detta uppdrag.
Enda sättet att säkra det höga förtroende som en polis måste ha - är att hålla rent framför egen dörr. Då borde man inte kritisera budbäraren - utan i stället ta tag i problemen.

vilka fick rätt, Borg?

Vi som hela tiden ifrågasatt avskaffandet av fastighetsskatten, har gjort det av tre skäl.
1. Det är en stabil skattebas som - med tidigare införda begränsningsregler - levererar stora summor pengar till välfärden.
2. Avskaffandet leder inte till fler jobb.
3. Avskaffandet kommer bara driva upp huspriserna. De som köper hus blir således stora förlorare.

Nu ser vi att vi fick rätt. Priserna får förnyad fart av den enkla anledningen att när fastighetsskatten inte längre ingår som en del i huskalkylen så kan man bjuda mer. Enkel logik som Anders Borg rimligtvis måste ha förstått (han ville ju EGENTLIGEN inte ta bort denna skatt)
Detta leder bland annat till att folk som söker sig till storstaden för att jobba, inte har råd att skaffa boende, vilket begränsar tillväxten i de heta regionerna.Nu klagas det, helt i onödan enligt min mening. Från storstadshåll ju hyllas vanligtvis marknadsekonomin och det är därifrån som kraven på avskaffade förmögenhets- och fastighetsskatter varit som kraftigast.
Därför kan ni rimligen inte gnälla när "marknaden" driver upp priserna. Så återigen: Ni fick ju som ni ville, så klaga inte.

Klaga inte, villaägare

De snurrande hjulen har fått Riksbanken att höja räntan. Flera höjningar är på gång och genast rycker televisionen ut med snyftreportage där man frågar villaägare var smärtgränsen går för räntan. I sådana lägen undrar jag hur långt enögdheten gått. För i vanlig ordning är det ju stockholmare som tillfrågas och dessa har ju fått en radikal sänkning av fastighetsskatten samt blivit av med ev. förmögenhetsskatt. Detta borde rimligtvis motsvara ett par procent i ränta.
Dessutom har alla seriösa rådgivare under lågränteperioden varnat för att låga räntor inte är någon naturlag.
Dessutom har löneskatten sänkts från årsskiftet. Till detta kommer skapliga löneförhöjningar och sjunkande arbetslöshet.
De som sålt fastigheter de senaste åren har också tjänat storkovan.
Det finns förvisso fortfarande många undantag från den ljusblå bilden men bland de med lån i villa och bostadsrätt är ändå vinnarna i stor, stor majoritet.
Så nu vill vi inte höra några klagomål på ett tag. Ni fick ju som ni ville.

Fiber är svaret

I Säffle kommun jobbar vi för att få ett bredbandsnät värt namnet. Tyvärr har Värmland hittills nöjt sig med att satsa på ADSL och trådlösa nät. I båda fallen är det hyfsade temporärlösningar, men ledande tjänstemän och politiker har lurat i folket att det är den slutliga lösningen och att dessa tekniker ska kunna leverera allt vi behöver framöver.
Det är inte sant.
Den enda tekniken med framtidssäker kapacitet, det är fiberoptik och jag hade igår ett inspirerande samtal med Frank Gunnarsson i det kommunala bolaget Vökby. Där har fem kommuner (Vadstena, Ödeshög, Kinda, Boxholm och Ydre) gått ihop och byggt ett fibernät med idag 2600 användare. Telia är i stort sett bortkopplat och kunderna får tv, internet och telefon till hög kvalitet, men låg kostnad.
Där vågade politikerna tänka nytt och idag har de fått rätt. Frank pratade nu om den andra vågen i bredbandssverige, den som kommer när folk fått smak på utbudet och framförallt ser möjligheten att kunna välja de tv-kanaler de vill ha, och slippa köpa färdiga och dyra paket.
Hoppas Säffle vågar bli först i Värmland med detta.

Otäcka blondiner

Man kan inte göra annat än gapa av förvåning. Två amerikanska tjejer, Lamb och Lynx Gaedes åker världen runt, spelar in skivor och gör uppträdanden - och propagerar öppet för nazismen. De vill "värna den vita rasen", och hyllar både Adolf Hitler och Rudolf Hess.
Systrarna spelar i bandet Prussian blue och kommer i sommar att uppträda på Nordiska festivalen. Deras musik finns på Nordiska förlaget - som ger ut rasistiskt dravel i alla dess former. I USA hyllas de av Ku klux klan.
De blonda, sockersöta 13-åringarna är offer för sina föräldras inskränkta hjärnor och det svider i hjärtat att läsa om dem. Hur kan en mamma och en pappa göra så?
Det svider ännu mer då jag inser hur många andra ungdomars huvuden de kommer att förvrida.

Flyget hotar miljön

Nu måste det ställas hårdare miljökrav på flyget. Europeiska flygplanstillverkaren Airbus spår nämligen att flyget kommer öka med 158 procent de närmaste 20 åren och eftersom ett flygplan har lång livslängd så dröjer det också lång tid innan genomförda förändrignar får fullt genomslag. Dagens måtliga andel av växthusgaser på ett par-tre procent, riskerar därför att öka om inte de nya planen åläggs hårda restriktioner.
Den utsläppssubvention som flyget idag har måste därför upphöra.

Ohlsson (fp) om ickefrågan

2003 sade svenskarna med eftertryck nej till att gå över till euron.
Ingen, ingen, ingen kan i efterhand säga att det var ett oklokt beslut. Före valet 2006 skröt Göran Persson och Per Nuder över hur mycket bättre det gick för Sverige än för andra länder. Och nu skryter Reinfeldt och Borg på liknande sätt. Vår högkonjunktur är av sällan skådat slag.
Därför är det mycket märkligt att riksdagsledamot Birgitta Ohlsson i SVD går ut och anser att vi bör rösta i frågan igen 2010.
Men folket har sagt sitt och folket hade rätt. En egen självständig riksbank och en egen valuta är bra i såväl goda tider, som dåliga.
Frågan idag blir således den samma som 2003: Varför laga sådant som inte är trasigt?

Ledare: Miljöintresset utmanar miljöpartier

Visst var det lite av en utomjordisk känsla, när Fredrik Reinfeldt åkte ända till George W Bush för att prata - klimatfrågor.
Ett tecken i tiden, får vi hoppas.
Men för svenskt vidkommande, ligger hela miljöpolitiken på en annan mans axlar. Miljöminister Andreas Carlgren.

Att USA:s president börjat vakna upp inför stundande miljöhot är glädjande. Men det är långt kvar innan han nått den ambitionsnivå som exempelvis partikollegan i Kalifornien, guvernör Arnold Schwarzenegger.
Nästan lika lång väg att vandra har Fredrik Reinfeldt. De nya moderaternas miljöpolitik är nämligen i stort sett lika usel som de gamlas.
Samtidigt står nu Reinfeldt inför fullbordat faktum: Miljöengagemanget är betydligt starkare i dag än kanske någonsin tidigare. Dessutom stiger det internationella trycket på att västvärlden måste ta rejäla tag på området.

Regeringen har redan hunnit med att göra en hel del på miljöområdet, men kritikerna är ändå inte helt fel ute när man hävdar att saker dras i långbänk. Är det verkligen nödvändigt med en hållbarhetskommission som pratar och diskuterar - när det vi behöver nu är handling, inte ord?
Kommissionen är dock ett sätt att få med sig fler aktörer på banan, framförallt näringslivet. Samtidigt handlar det också om ett internt politiskt opinionsarbete i regeringen. Finansdepartementet - som ju av tradition är svårbemästrat i de här frågorna - måste övertygas, liksom en jättelik moderat riksdagsgrupp. Och sånt är inte gjort i en handvändning.

Det ställs därför höga krav på centerpartiet och på miljöminister Andreas Carlgren. Men det är krav han ska kunna svara upp emot. För till skillnad från sin chef så är hans miljöengagemang grundmurat sedan barnsben. Han är en produkt av den CUF-generation som mer än någon annan jobbade med miljöfrågor.
Radikalt var även partiet - långt före alla andra. Den första miljömotionen till riksdagen lades redan 1962 och några år senare kom det första miljöprogrammet. Det var före miljöpartiet föddes, det var före någon insett riskerna med såväl olja som kärnkraft. Då man trodde att naturen var i stort sett oförstörbar.
Sedan dess har engagemanget gått i vågor och många hävdar att det har varit en nedgång det senaste decenniet. Det som borgar för motsatsen är trots allt att många av de medelålders personer som idag styr riket via regering och riksdag, är komna ur den gröna CUF-generationen.

Icke desto mindre är det för centerpartiet - likväl som för miljöpartiet - en extra stor utmaning att i en tid då allt fler säger likadant, tänka nytt och lyfta de här frågorna till en ny nivå.
För centerpartiet är den här kombinationen ingen nyhet eftersom värnandet om miljön i likhet med arbetet för bättre villkor för företagen, finns i partiets genetiska kod.
För miljöpartiet är det nya miljöintresset mer svårhanterat eftersom förbudslinjen varit det genomgående draget i deras politik. Varhelst ett problem uppstått så ska det straffas ut. Att partiet dessutom är emot EU gör saken än svårare eftersom en effektiv miljöpolitik förutsätter gränsöverskridande samarbete.
Nu, när även marknadskrafterna jobbar med miljö, så har partiet fått svårt att ställa om budskapet och se nyttan i att ha med sig aktörerna på tåget, istället för att som tidigare jobba med konfrontation och tvångsmedel som verktyg.
Ironiskt nog kan miljöpartiet därför bli det växande miljöintressets största förlorare.

De rika vaknar

Världens rikaste länder, G8 gruppen, möttes och pratade den här gången en hel del om klimatfrågan. Bara det är något unikt och värt att hylla.
Extra positivt är det att se att gruppen "allvarligt överväger" att sänka sina utsläpp med 50 procent till 2050.
Inga hårda tag, inga konkreta åtgärder, men även om det är en läpparnas bekännelse så är det ändå mer än man lyckats få fram tidigare. Och ännu bättre: George W Bush som åkte till mötet med målsättningen att inte gå med på någonting, tvingades att backa flera gånger. Han accepterade att förhandlingarna ska ske inom FN-systemet, inte vid sidan av som han tidigare önskade. Och han tycks också ha acepterat klimatexperternas slutsatser om temperaturökningen på jorden.
Kritiker finns naturligtvis, framförallt bland de aktivister som ser de rika länderna som djävulens ställföreträdare på jorden. De kan aldrig bli nöjda.
Men betänk att blott små åtgärder i dessa länder kommer ge en enorm effekt på klimatet. Dessutom kan deras beslutsamhet ge positiva effekter på de just nu starkaste tillväxtländerna.