Låt det fortsätta blåsa

Regeringen hade inte förväntat sig ett så här hårt tryck om FRA-lagen. Man trodde den skulle glida igenom relativt odebatterat. Nu blev det i stället en av de mest omdebatterade frågorna under den här mandatperioden.

Muf-ordföranden Niklas Wykman hotar att lämna partiet och även inom de övriga borgerliga partierna är den interna debatten hård.

Det här kommer inte blåsa över i första taget. Och det är bra.

När ett land som helt saknar hotbild inför en av de mest långtgående avlyssningslagarna, då ska det blåsa.

Förhoppningsvis fortsätter stormen. Och förhoppningsvis är det de unga som fortsätter leda debatten.

De unga vågade!

Cecilia Wikström, född 1965

Birgitta Ohlsson, född 1975

Camilla Lindberg, född 1973

Karl Sigfrid, född 1977

Fredrick Federley, född 1978

Annie Johansson, född 1983

samt alla de politiska ungdomsförbunden

Det var de unga som höjde sina röster, utmanade sina partier och stred mot FRA-lagen. De prata så mycket de vill om "konstruktiv dialog internt". Jag kan bara tänka mig vad som sades i de där rummen. Men de stod pall in i det längsta och det ska de beundras för - även om alla utom Ohlsson och Lindberg till slut röstade ja, så har de gjort en heroisk insats. De är inga förrädare. De unga har tagit plats och så oerhört efterlängtat.

det var!

Folkets raseri mot detta kan möjligtvis avspisas för att vara missförstånd och överdrifter. Men sakkunskapen kan inte avfärdas. Säpo, Rikspolisstyrelsen, Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, landets ledarskribenter... samt halva svenska riksdagen. Inte kan väl alla dessa ha fattat fel????

Centern tvekar

Enligt expressen.se nu på kvällen, tvekar centerpartiet om röstningen i FRA-frågan. Ett extra gruppmöte hölls nu på eftermiddagen och det är inte förvånande eftersom det här ryggradsmässigt borde få många ideologer i partiet att må illa. Centerpartister är ju i allmänhet inga stora anhängare av en stark och mäktig stat som är inne och granskar och petar i människors privatliv.

Än är det inte för sent. Protesterna har minst sagt blivit en våg där experter blandas med fotfolk.
Gruppledaren Roger Tiefensee säger att man ska bli enig i gruppen. Men frågan är - om vad?

Briljant om FRA-lagen

En lysande film om upproriska riksdagsledamöters våndor inför omröstningen om FRA-lagen.

Se den och njut!

Skrota FRA-lagen!

Glädjande nog har det blivit en rejäl offentlig debatt om den nya avlyssningslagen. Det här med personlig integritet tror jag inte står särskilt högt på de flestas agendor. Folk har liksom accepterat att man är kontrollerad nästan överallt numera.
Men nu växer upproret och jag noterar att det hamnar i topp på Aftonbladet.se, ett bevis för att det här håller på att bli en viktig fråga.
Men det är i grevens tid. Fyra borgerliga röster måste byta ståndpunkt för att det ska gå igenom.
Jag vet att det säkert finns tio gånger så många som är tveksamma, men som böjt sig för partipiskan.
Men det är inte bara opinionen som sväng. Säpo, polisen, Advokatsamfundet... ja det finns massor med starka aktörer som ogillar det här.

Extra sjukt blir det av att de borgerliga ska rösta igenom ett tokigt förslag som från början kommer från socialdemokraterna.

Vem kan styra när det blåser?

Kommentar i centerpressens nyhetsbyrå

Vem är bäst när det blåser? Det var den centrala frågan i riksdagsårets avslutande partiledardebatt.
Men det var en sprittrad batalj som spände över i stort sett alla områden. Och precis som tidigare är det en dramatisk skillnad i verklighetsbeskrivningen mellan de olika sidorna.


Socialdemokraterna har efter valet svalt förtreten och marknadsför sig som ett förändringsparti. Mona Sahlin sade flera gånger under debatten att hon lärt sig av valnederlaget. Så värst mycket av det märktes dock inte i argumentationen. Hon lät ungefär som en socialdemokrat alltid gjort och lade ett stort fokus på alla de bidragsnivåer som skulle höjas om hon får makten efter nästa val. Kritiken mot regeringens reformer var hård.

Som traditionen bjuder, så undvek även regeringens företrädare förnyelse och lyfte gång på gång fram hur oppositionens eventuella regeringsalternativ ser ut. Och det är en motiverad upprepning. För det ligger en del i det som Jan Björklund sa. Att Mona Sahlin är rädd för två saker: Att gå till val UTAN en allians med de övriga partierna. Samt att gå till val MED en allians med de övriga partierna.
Här har oppositionen fortfarande mycket kvar att göra för samtidigt som miljöpartiet tar steg för att anpassa sig till regeringsduglighet så framstår vänsterpartiet som allt mer isolerat ute på kanten. Som en yttermittfältare som ingen törs passa till i rädslan för vad han ska göra med bollen. För att göra en aktuell liknelse.

Den viktigaste delen i debatten var att se om något nytt grepp skulle tas i bataljen mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt.
Så blev det inte.
Statsministern tryckte hårt på regeringens trovärdighet att leda även när det börjar blåsa. Han betonade att Sverige klarar av internationell ekonomisk turbulens bättre än många andra, vilket visar på att politiken är ansvarsfull. “Vi amorterar medan andra lånar” sade han. Nu kommer avmattningen, samtidigt som inflationen stiger. Men när Mona Sahlin skyllde denna på regeringen, så rättade han henne med att inflationen framförallt beror på stigande priser inom livsmedel och energi och det ingår i en global trend som vi inte kan rå på.
Ytterligare en oroväckande signal är att kommuner och landsting snart får svårt att få ekonomin att gå ihop och här har regeringen hållit alltför hårt i pengarna. För en gångs skull fanns det här fog för Mona Sahlins kritik.

Samtidigt med debatten i riksdagen levererade SCB sin stora majmätning och den visar att ledningen för oppositionen fortfarande är förödande stor - även om socialdemokraterna minskat något. Att vända på detta är inte enkelt. Men regeringen måste fortsätta prata om varför de ska få fortsätta efter 2010, samt öka kravet på att oppositionen presenterar sin laguppställning och dagordning.

ständigt detta kuba

Vänsterpartiet har kongress. Och tänk. När demokratikämparna sliter som hårdast i Burma, Kina, Ryssland (jodå), så sitter man på en partikongress i lilla Sverige och diskuterar huruvida Kuba är ett bra land eller inte. Huruvida Fidel Castro är en god ledare eller inte.
Ohly vill göra upp med kubavännerna en gång för alla. Kuba är ingen demokrati, hävdar han.
Ska man verkligen behöva stå i en talarstol och argumentera för en sådan sak?
I Sverige?
Året 2008?

Borgmästarn slutar

Att Kjell Ericsson, Årjängs starke man, var inne på sin sista mandatperiod, var inte så svårt att gissa sig till. Han har varit i elden i 30 år och alla som känner honom vet att han inte gör någonting halvdant. Det är full fart - konstant. Sådant tar på krafterna.
Nu har han tillkännagjort att han tänker sluta till 1 oktober och det är ett klokt beslut. På så vis får den nye en chans att etablera sig på posten.
Vem blir det då?
Hetaste kandidaten är förmodligen Katarina Johannesson. Hon har ett starkt företagarintresse, jobbar på banken i Årjäng och sitter i KS. Det är goda meriter.

Välkommen till Värmland

Ledare i VärmlandsBygden 5 juni

Nu är sommaren här och med det ökar landsbygdens befolkning radikalt - samtidigt som de stora städerna töms. Nu nyttjas gratisnöjen som natur, sjöar, vackra vyer, badbryggor och vägar.
Samtidigt blomstrar butiker, caféer, vandrarhem och bensinmackar.

Delar av landsbygdens företag och organisationer lever på turismen. Så är det. Den omsätter miljarder och gör att exempelvis butiker som går på halvfart i nio månader, lever upp. Hyllorna rensas och bankkontona fylls. En buffert skapas som ska räcka till nästa semesterperiod.
Det är en symbios som bevisar klokheten i devisen ”Stad och land - hand i hand”.

För samtidigt som landsbygden behöver stadsfolket, så råder också det omvända. Gästerna söker sig ju hit av en anledning. De behöver en paus, frisk luft, lugn och ro och utrymme. De vill gå på Gammelvala och titta på rallycross och göra allt annat än det de brukar göra hemma. Ju högre tempot blir på arbetsmarknaden, desto viktigare är återhämtningen på sommaren.
I VärmlandsBygdens serie om våra holländska invandrare framgår det tydligt att landsbygden är värdefull för människor från trångbodda städer. De flyr, emigrerar undan trängsel och trafik. De tar med sig familjen och startar företag och trivs utmärkt i vår Värmländska mylla.
Men för att detta ska vara möjligt, måste landsbygden finns där till hands. Med offentlig och privat service.

De besvikna landsbygdsborna, de som härdats av att service centraliserats och försvunnit, de muttrar att ”jaha, nu duger vi, nu passar det”. Men det där är inte bara bittert gnäll. Det ligger någonting i det men det är en kritik som självklart inte får riktas mot våra besökare.
Staten däremot, via riksdag, regering och myndigheter, skulle dock behöva en rejäl uppsträckning. Här tycks finnas ett förhärskande synsätt som inte ser möjligheterna till utveckling på landsbygden, utan bara ser den som ett museum som ska betraktas genom vindrutan i bilen, eller kanske från verandan på sommarhuset.
Huvudtanken tycks vara att här ska ingenting hända. Absolut ingenting.
Mest aktuellt just nu är kampen för bensinmackarna och där kan det bli så att årets sommar blir den sista då gästerna kan tanka bensin på så många ställen i Värmland. Om ett eller två år kan det vara betydligt sämre. Tänk på det ni som tankar i Gunnarskog och Höljes. Hur kommer ni att drabbas?

Samtidigt fortsätter man i regeringskansliet att skriva på en landsbygdsstrategi. Det har talats ganska mycket om den där och ju mer den marknadsförs, desto större blir förhoppningarna.
Vi tvingas dock konstatera att det blev som vi befarade när hela den här processen startade. För när den parlamentariska utredningen tillsattes 2004 så hävdades det i denna tidnings spalter att utredningen var onödig. Att förslagen redan fanns.
Men utredningen tröskade igång och presenterade 2006 en rad kloka synpunkter. Sedan var det val, ny regering med centerfolk på viktiga poster.
Men väntan - den fortsätter. Fyra år efter att den onödiga utredningen tillsattes, har vi fortfarande inga resultat. Mer än att statliga myndigheter fortsatt med rationalisering och centralisering där landsbygd och mindre orter alltid är de stora förlorarna.
Kraven på besked är därför rimliga.
Både vi som varje dag vistas på landsbygden och de som njuter av miljön några veckor per år undrar vad som ska gälla. För om inte en centerregering gör ett rejält krafttag - vem ska då göra det?

Stolpskott om rovdjur

Överåklagare Sven Erik Alhem tycker att varghatarna är för starka och vargvännerna är för svaga. Han vill därför ha en rovdjursombudsman
Han är verksam i Malmö och har därför liten insikt i hur det är att leva med rovdjuren. Eftersom han också verkar ha undgått det, så finns det redan gott om ”Rovdjursombudsmän” i myndigheter och organisationer.
Nej, vad som behövs är en politik som respekterar de som berörs av rovdjurens närvaro - och en sådan har regeringen kommit en god bit på väg. Samtidigt krävs naturligtvis att jägare och andra att lagar upprätthålls.

Grönt miljöpris

Björn Gillberg får centerdistriktets miljöpris för sina insatser för byggandet av en metanolfabrik i Hagfors. Det är en värdig mottagare - dock inte helt utan reservation.
Hans hårda kritik mot etanol som fordonsbränsle är nämligen fortsatt märklig. För även om E85 inte är problemfritt så riskerar smutskastning av ett miljöbränsle, försämra möjligheterna för alla andra också. Vi ska inte glömma att det finns mäktiga krafter som inte vill ha några biobränslen alls. Och att gynna dessa, tror vi inte är Gillbergs avsikt.