Satt i går afton och diskuterade skolfrågor med tjänstemän och förtroendevalda i Säffle.
Budgeten går inte ihop och trots de goda tiderna i landet så ska det sparas. Indragningar och nedläggningar är att vänta.
Vi som företräder landsbygden noterar dock att antalet platser i förskolan, överskrider behovet inne i tätorten, allt medan det ute i samtliga landsbygdsområden är platsbrist. Elevunderlaget är heller inte särskilt dystert i flera områden, tvärtom vad många tycks tro.
Ett problem som slår hårdare mot de små enheterna, är lokalkostnaderna. I många kommuner finns det ett märkligt internhyresystem som ingen verkar förstå. Skolverksamheten betalar för hyra, underhåll och drift, samt för avskrivning av lokalen. Klagomål på bristande underhåll finns det gott om, många lokaler är nästan kriminellt ineffektiva vad gäller uppvärmning och elanvändning.
När vi frågade de som borde veta, ledningen inom skolan, vad som egentligen ingår i hyreskostnaderna, så kunde de inte svara. de bara skakade på huvudet och bad oss att gissa.
I Köla har man löst det med att bygden tar över fastigheten, och hyran de fakturerar är ungefär en fjärdedel mot vad kommunen betalar i genomsnitt per elev. Ett bra sätt att spara kostnader.
Hur det blir i Säffle, det får framtiden utvisa.
onsdag 26 september 2007
torsdag 20 september 2007
Sanningen om skatteavdraget
De två jobbskatteavdragen från Alliansregeringen ger - procentuellt sett - högst utdelning i de lägre inkomsterna - precis som också varit målsättningen. Det är en klok strategi eftersom tidigare skattenivåer minskar lönsamheten i att arbeta, eftersom det mesta försvinner i skatt och de minskade bidrag som den här gruppen ofta är beroende av. Man borde dock ha gjort mer. Taket i jobbskatteavdraget är satt till en månadslön på cirka 30 000 kronor. För att vara ännu tydligare borde man ha sänkt den nivån och lagt ännu mer kraft i de lägre inkomstlägena.
Så här ser det ut enligt TTs beräkningar
Mån.lön– Sk.sänk.– %
8 300 kr 540 kr 6,5
12 500 kr 631 kr 5,1
16 600 kr 806 kr 4,8
21 000 kr 981 kr 4,7
29 100 kr 1 145 kr 4,1
Så här ser det ut enligt TTs beräkningar
Mån.lön– Sk.sänk.– %
8 300 kr 540 kr 6,5
12 500 kr 631 kr 5,1
16 600 kr 806 kr 4,8
21 000 kr 981 kr 4,7
29 100 kr 1 145 kr 4,1
torsdag 13 september 2007
Snyggt jobbat, kolleger
När Fredrik Reinfeldt presenterade Eva Björling som nytt statsråd måste han ha känt sig ganska löjlig. I fokus stod nämligen hennes lik i garderoben. Hon hade dumpat jord på sin tomt, med efterföljande böter. Hon hade kört för fort och betalat svart bygghjälp. Hjälp!
Genast förkunnade Aftonbladet att han minsann missat något, nämligen att hon -utan tillstånd från byggnadsnämnden - lagt på ytterligare en våning på sitt hus på Ekerö för några år sedan. En fet rubrik som triumferade blaskans avslöjande.
Men hallå, vem är det som totalt tappat fotfästet när det är mängden fortkörningsböter och betalda TV-licenser som ska avgöra en persons duglighet till ett ministerjobb?
Precis som när de två ministrar som avgick bara efter en veckas tid som statsråd, så är ju detta bara strunt och frågan är hur vi komemr att se på det här om några decennier. Folk kommer då att undra vad vi höll på med.
Ingen är fläckfri, viktigast måste vara förmågan att utföra sitt uppdrag. Som det är nu når hetsjakten smått parodiska proportioner
Tänk på, att den som är utan skuld borde kasta den första stenen.
Genast förkunnade Aftonbladet att han minsann missat något, nämligen att hon -utan tillstånd från byggnadsnämnden - lagt på ytterligare en våning på sitt hus på Ekerö för några år sedan. En fet rubrik som triumferade blaskans avslöjande.
Men hallå, vem är det som totalt tappat fotfästet när det är mängden fortkörningsböter och betalda TV-licenser som ska avgöra en persons duglighet till ett ministerjobb?
Precis som när de två ministrar som avgick bara efter en veckas tid som statsråd, så är ju detta bara strunt och frågan är hur vi komemr att se på det här om några decennier. Folk kommer då att undra vad vi höll på med.
Ingen är fläckfri, viktigast måste vara förmågan att utföra sitt uppdrag. Som det är nu når hetsjakten smått parodiska proportioner
Tänk på, att den som är utan skuld borde kasta den första stenen.
onsdag 12 september 2007
De enda som jublar, är rasisterna
Hur ska vi kontrollera konsten?
Frågeställningen kan förvåna eftersom vår grundläggande filosofi i det här landet ju är att vi inte alls ska kontrollera konsten - hur konstig den än är.
Men frågan är aktuell efter debatten om Lars Vilks teckningar föreställande Muhammed som rondellhund. Genast kom skissen till användning hos dem som vill öka konflikterna mellan arabvärlden och västländer.
Och lika snabbt som islamska extrimister beordrade flaggbränning, lika snabbt var de främlingsfientliga krafterna på tårna och började sprida sina dumheter.
Historien fick direkt stort utrymme på hemsidorna för Sverigedemokraterna, Nationalsocialistisk front och den nazistiska tidsskriften Info14. Fascisterna gnuggade händerna av illa dold förtjusning. Nu ska myten om de onda muslimernas djävulska planer minsann avslöjas för den sovande svenska befolkningen!
Det är ett riktigt sorgligt knippe organisationer, det där. Så mycket hat. Så mycket okunnighet.
Det är därför vi måste slå vakt om vår yttrandefrihet. Den lag som ger oss rätten att skapa och publicera sånt som provocerar och väcker anstöt, men som också ger oss rätten att protestera och demonstrera mot sånt som de inte gillar.
Men förvandla inte rättmätiga protester till hot mot Sverige, eller krav på lagändringar eller censur.
Personligen tycker jag de där teckningarna bara var meningslöst kludd, närmast att beteckna som slöseri med både papper och penna.
Men sådan är ju konsten. Och sådan ska den vara.
Frågeställningen kan förvåna eftersom vår grundläggande filosofi i det här landet ju är att vi inte alls ska kontrollera konsten - hur konstig den än är.
Men frågan är aktuell efter debatten om Lars Vilks teckningar föreställande Muhammed som rondellhund. Genast kom skissen till användning hos dem som vill öka konflikterna mellan arabvärlden och västländer.
Och lika snabbt som islamska extrimister beordrade flaggbränning, lika snabbt var de främlingsfientliga krafterna på tårna och började sprida sina dumheter.
Historien fick direkt stort utrymme på hemsidorna för Sverigedemokraterna, Nationalsocialistisk front och den nazistiska tidsskriften Info14. Fascisterna gnuggade händerna av illa dold förtjusning. Nu ska myten om de onda muslimernas djävulska planer minsann avslöjas för den sovande svenska befolkningen!
Det är ett riktigt sorgligt knippe organisationer, det där. Så mycket hat. Så mycket okunnighet.
Det är därför vi måste slå vakt om vår yttrandefrihet. Den lag som ger oss rätten att skapa och publicera sånt som provocerar och väcker anstöt, men som också ger oss rätten att protestera och demonstrera mot sånt som de inte gillar.
Men förvandla inte rättmätiga protester till hot mot Sverige, eller krav på lagändringar eller censur.
Personligen tycker jag de där teckningarna bara var meningslöst kludd, närmast att beteckna som slöseri med både papper och penna.
Men sådan är ju konsten. Och sådan ska den vara.
Mer för klimatet
Ledare i VärmlandsBygden 13 september
Att i ett läge då klimatet kräver tuffa åtgärder mot de fossila bränslena, samtidigt värna om de med långt till jobbet och dåliga kommunikationer - det är ingen enkel balansgång.
Centerpartiet har dock uppgiften att klara både och. På tisdagen läckte en förestående koldioxidskattehöjning ut och det det stärker regeringens trovärdighet i miljöfrågan. Men det kan inte ha passerat smärtfritt förbi genom regeringen.
Inför valet lät det ju annorlunda. Miljöpolitiken fanns där i bakgrunden, men precis som i de flesta val, så hade den ingen framskjuten placering. Såväl kristdemokraterna som moderaterna kunde därför lova bensinskattesänkningar. Något som skulle bli dyrt för statskassan, men inte ge så mycket i plånboken för bilägarna. Sänkningarna skulle bara smälta in i det redan kraftigt varierande bensinpriset.
Det var också en helt felaktig signal som skulle minska drivkrafterna att byta bränsle.
Nu har dessa partier fått stå tillbaka och centerpartiet utmålas som vinnare i den här dragkampen. Med verkligheten och världens forskare i ryggen har man drivit fram förslagen om höjd koldioxidskatt på bensin och dieselbilar (för de senare sänks fordonsskatten). Man vill också höja skatten på lastbilar och bussar.
Det här ger dyrare bensin men - som sagt - prisnivåerna har varierat så kraftigt, att skattehöjningarna knappt märks.
En svekdebatt kan naturligtvis uppstå, men allt fler inser också att något måste göras för att ställa om vår fordonspark. Såväl praktiskt som principiellt är det då viktigt att den som kör miljövänligt gynnas ekonomiskt. För närvarande är den kalkylen inte tillräckligt bra och miljöbilspremie i all ära – den verkligt stora insatsen är ändå att öka de dagliga kostnadsskillnaderna. Med dagens pris på E85 måste exempelvis bensinen kosta minst 11 kronor per liter för att det ska löna sig.
Trots att de ekonomiska drivkrafterna inte alltid är så stora, så har vi en mycket kraftig tillväxt på miljöbilssidan. Fram till i slutet på 1990-talet fanns de i stort sett inte alls, men från 2000-2006 har antalet ökat från knappt 3 000 till 70 000 stycken. Bland de tunga fordonen har antalet ökat från 0 till 1 400 sedan 2002.
2006 stod miljöbilarna för 10 procent av nybilsförsäljningen - men det var innan miljöbilspremien kom till.
Snart sagt alla bilmärken har nu något miljövänligare alternativ och när antalet modeller och antalet bilar ökar, så växer också utbudet på den begagnatmarknad som de flesta bilägare är hänvisade till.
Därmed kan omställningen gå snabbare än vad många kanske trott.
Men även om höjd koldioxidskatt är ett beslut på rätt väg så får inte regeringen bli enögd.
Reglerna för reseavdrag måste på allvar ses över. Förbrukningen av fossila bränslen är trots allt störst i de storstäder som också har bästa allmänna kommunikationerna. Höjt reseavdrag för pendlare i lands- och glesbygd är därför nödvändigt. Inte bara av regionalpolitiska skäl - det handlar också om att inte minska lönsamheten i att jobba. Något som är en av regeringens hörnstenar.
Samtidigt som uppgifterna om bensinskatten avslöjades, så lanserade miljöminister Andreas Carlgren en tilläggsmiljard för klimatsatsningar. Nästan 100 miljoner till satsningar i andra länder, 340 miljoner till utveckling av hållbara städer, samt nästan 200 miljoner i utveckling av bioenergi och nya biodrivmedel. Dessutom ännu mer pengar till energieffektivisering.
Alltihop är främst till för en bättre klimatpolitik, men flera av åtgärderna kommer också att skapa nya jobb. Om Sverige tar täten i det teknikskifte som väntar på flera områden - så kan vi också ta täten i den miljödrivna tillväxten.
---
Att i ett läge då klimatet kräver tuffa åtgärder mot de fossila bränslena, samtidigt värna om de med långt till jobbet och dåliga kommunikationer - det är ingen enkel balansgång.
Centerpartiet har dock uppgiften att klara både och. På tisdagen läckte en förestående koldioxidskattehöjning ut och det det stärker regeringens trovärdighet i miljöfrågan. Men det kan inte ha passerat smärtfritt förbi genom regeringen.
Inför valet lät det ju annorlunda. Miljöpolitiken fanns där i bakgrunden, men precis som i de flesta val, så hade den ingen framskjuten placering. Såväl kristdemokraterna som moderaterna kunde därför lova bensinskattesänkningar. Något som skulle bli dyrt för statskassan, men inte ge så mycket i plånboken för bilägarna. Sänkningarna skulle bara smälta in i det redan kraftigt varierande bensinpriset.
Det var också en helt felaktig signal som skulle minska drivkrafterna att byta bränsle.
Nu har dessa partier fått stå tillbaka och centerpartiet utmålas som vinnare i den här dragkampen. Med verkligheten och världens forskare i ryggen har man drivit fram förslagen om höjd koldioxidskatt på bensin och dieselbilar (för de senare sänks fordonsskatten). Man vill också höja skatten på lastbilar och bussar.
Det här ger dyrare bensin men - som sagt - prisnivåerna har varierat så kraftigt, att skattehöjningarna knappt märks.
En svekdebatt kan naturligtvis uppstå, men allt fler inser också att något måste göras för att ställa om vår fordonspark. Såväl praktiskt som principiellt är det då viktigt att den som kör miljövänligt gynnas ekonomiskt. För närvarande är den kalkylen inte tillräckligt bra och miljöbilspremie i all ära – den verkligt stora insatsen är ändå att öka de dagliga kostnadsskillnaderna. Med dagens pris på E85 måste exempelvis bensinen kosta minst 11 kronor per liter för att det ska löna sig.
Trots att de ekonomiska drivkrafterna inte alltid är så stora, så har vi en mycket kraftig tillväxt på miljöbilssidan. Fram till i slutet på 1990-talet fanns de i stort sett inte alls, men från 2000-2006 har antalet ökat från knappt 3 000 till 70 000 stycken. Bland de tunga fordonen har antalet ökat från 0 till 1 400 sedan 2002.
2006 stod miljöbilarna för 10 procent av nybilsförsäljningen - men det var innan miljöbilspremien kom till.
Snart sagt alla bilmärken har nu något miljövänligare alternativ och när antalet modeller och antalet bilar ökar, så växer också utbudet på den begagnatmarknad som de flesta bilägare är hänvisade till.
Därmed kan omställningen gå snabbare än vad många kanske trott.
Men även om höjd koldioxidskatt är ett beslut på rätt väg så får inte regeringen bli enögd.
Reglerna för reseavdrag måste på allvar ses över. Förbrukningen av fossila bränslen är trots allt störst i de storstäder som också har bästa allmänna kommunikationerna. Höjt reseavdrag för pendlare i lands- och glesbygd är därför nödvändigt. Inte bara av regionalpolitiska skäl - det handlar också om att inte minska lönsamheten i att jobba. Något som är en av regeringens hörnstenar.
Samtidigt som uppgifterna om bensinskatten avslöjades, så lanserade miljöminister Andreas Carlgren en tilläggsmiljard för klimatsatsningar. Nästan 100 miljoner till satsningar i andra länder, 340 miljoner till utveckling av hållbara städer, samt nästan 200 miljoner i utveckling av bioenergi och nya biodrivmedel. Dessutom ännu mer pengar till energieffektivisering.
Alltihop är främst till för en bättre klimatpolitik, men flera av åtgärderna kommer också att skapa nya jobb. Om Sverige tar täten i det teknikskifte som väntar på flera områden - så kan vi också ta täten i den miljödrivna tillväxten.
---
fredag 7 september 2007
Klåfingriga barn i farten
I serien "vad en ettåring kan ställa till med" har vi idag kommit fram till området elektroniska produkter.
Min dotter Matilda var nämligen på besök på jobbet i går torsdag. Samma dag som vi skulle publicera tidigare utlovad hemsida. Och samtidigt som jag satt och gjorde de sista förberedelserna inför publiceringen, så undersökte hon de sladdar och kontakter som fanns på golvet. Hon hittade naturligtvis sladdosan som var utrustad med en mycket lockande avstängningsknapp. Jag hade visserligen tejpat över den där så att den inte skulle stängas av av misstag men den tejpen hade hon snart lossat på. Klick, så svartnade alltihop.
Eftersom datorn var fullt sysselsatt så hände det något så att den inte kunde slås på igen.
Inte förrän idag fredag fick vi ordning på den med hjälp av vår datadoktor Per på Office. Han intygade också att det inte fanns någonting som undgick en klåfingrig ettåring.
En gammal skolkamrat beskrev en gång det där med att små barn har talibanblod i sig. Ibland är man benägen att hålla med.
Men nu är hemsidan ute och tack och lov ligger den på en server i Göteborg... så den ska hon väl ändå inte komma åt.
Min dotter Matilda var nämligen på besök på jobbet i går torsdag. Samma dag som vi skulle publicera tidigare utlovad hemsida. Och samtidigt som jag satt och gjorde de sista förberedelserna inför publiceringen, så undersökte hon de sladdar och kontakter som fanns på golvet. Hon hittade naturligtvis sladdosan som var utrustad med en mycket lockande avstängningsknapp. Jag hade visserligen tejpat över den där så att den inte skulle stängas av av misstag men den tejpen hade hon snart lossat på. Klick, så svartnade alltihop.
Eftersom datorn var fullt sysselsatt så hände det något så att den inte kunde slås på igen.
Inte förrän idag fredag fick vi ordning på den med hjälp av vår datadoktor Per på Office. Han intygade också att det inte fanns någonting som undgick en klåfingrig ettåring.
En gammal skolkamrat beskrev en gång det där med att små barn har talibanblod i sig. Ibland är man benägen att hålla med.
Men nu är hemsidan ute och tack och lov ligger den på en server i Göteborg... så den ska hon väl ändå inte komma åt.
onsdag 5 september 2007
Äntligen ny hemsida
Efter en hel del pyssel under hela våren är det äntligen dags för vår nya hemsida.
Vi har - i likhet med många andra - brottats med det eviga problemet hur man ska hålla sin hemsida uppdaterad. Alla vet hur viktigt det är att finnas på nätet, men den där ambitionen går sällan särskilt bra ihop med förmågan att förverkliga den i praktiken.
Den förra, som lanserades 2004, krävdes lite kunskap för att uppdatera och det hängde på att jag skulle skicka material till min fru som sen skulle ha tid att lägga in det med två ungar på armen... det gick sissådär.
Nu har vi en ny modell, snyggare, smartare och lättare att hålla uppdaterad.
Hoppas att det också ska märkas på kundtillströmningen.
Kolla in den på www.varmlandsbygden.se (eller vby.se om ni är lata)
Vi har - i likhet med många andra - brottats med det eviga problemet hur man ska hålla sin hemsida uppdaterad. Alla vet hur viktigt det är att finnas på nätet, men den där ambitionen går sällan särskilt bra ihop med förmågan att förverkliga den i praktiken.
Den förra, som lanserades 2004, krävdes lite kunskap för att uppdatera och det hängde på att jag skulle skicka material till min fru som sen skulle ha tid att lägga in det med två ungar på armen... det gick sissådär.
Nu har vi en ny modell, snyggare, smartare och lättare att hålla uppdaterad.
Hoppas att det också ska märkas på kundtillströmningen.
Kolla in den på www.varmlandsbygden.se (eller vby.se om ni är lata)
Bra jobbat SSU
Det är inte så ofta man får anledning att berömma det socialdemokratiska ungdomsförbundet. Därför gäller det att passa på att nämna något som denna struliga organisation faktiskt gjort bra.
Man har tagit upp kampen mot de så kallade SMS-lånen där framförallt unga lockas att låna snabba pengar till räntor som borde vara kriminella. Nu har förbundet tagit juridisk hjälp för att försöka stoppa detta. Bra gjort.
Här behövs det både upplysning till ungdomarna och hårda nypor mot företagen.
Man har tagit upp kampen mot de så kallade SMS-lånen där framförallt unga lockas att låna snabba pengar till räntor som borde vara kriminella. Nu har förbundet tagit juridisk hjälp för att försöka stoppa detta. Bra gjort.
Här behövs det både upplysning till ungdomarna och hårda nypor mot företagen.
Karlanda mot Stureplan?
LEDARE I VÄRMLANDSBYGDEN 6 SEPTEMBER
En klassisk stad-land- konflikt kan vara under uppsegling i centerpartiet. En del menar till och med att en delning kan vara förestående, åtminstone om man läser röda ledarsidor. Sanningen är dock att detta mest är en mytbildning hos de politiska motståndarna.
Inget annat parti har så länge och så envetet stått på landsbygdens och de mindre orternas sida. Det kan ha handlat om rovdjur, strandskydd, skatteutjämning eller småföretagspolitik.
Samtidigt är det för centerpartiet precis som för alla andra - att har man ambitioner att växa och bli ett stort parti, så kan självfallet större städer inte helt sakna centerväljare.
Det är bara att se till statistiken: Stockholms län har 42 riksdagsledamöter. Stockholms kommun har 28. Göteborgs kommun har 18 och Malmö 10. De tre storstadsområdena har således 98 av 349 ledamöter.
En annan slående jämförelse. 19 procent av centerrösterna på Gotland gav inte ett enda riksdagsmandat. I Värmland gav 10 procent ett mandat, och i Stockholms län gav 5,3 procent gav två mandat.
Finns det då fog för oron att kampen om stadsväljarna får partiet att överge landsbygden? Nej, inte än i alla fall. I en regering måste kompromisser alltid göras men samtidigt finns möjlighet att genomföra politiken på ett sätt som en opposition inte kan.
Samtidigt är det naturligtvis så, att ska landsbygden få bättre villkor under den borgerliga regeringen, så hänger det helt och hållet på centerpartiet. Ansvaret är därmed stort.
Besvikna sossar
Från socialdemokratiskt håll hävdas att det är det högervridna ungdomsförbundet, samt centeravdelningen i Stockholms innerstad, som sätter dagordningen. Så är dock inte fallet, men att anklagelserna kommer, är föga förvånande.
I grunden handlar det om att många socialdemokrater ännu inte kommit över att centerpartiet inte längre är en hjälpande hand åt det största partiet. Numera får socialdemokraterna hålla till godo med bråkigt folk på vänsterkanten och antalet sossehöjdare som föredrar en vänsterpartist i stället för en centerpartist vid förhandlingsbordet, går förmodligen att räkna på ena handens fingrar.
Maud Olofssons hårda besked kring konflikträtten och LAS, har också retat upp många i arbetarrörelsen och ett parti som pratar på det viset, måste bekämpas till varje pris.
Tydlig färdriktning
Den ideologiska färdriktningen visar inte på någon rask marsch åt höger. Äganderätt, miljöarbete, småföretagsamhet, lägre skatter på lägre inkomster. Mer makt lokalt och regionalt … inget av detta är några nyheter i partiet.
Attityden är dock annorlunda. Ordvalet tuffare och mer konkret. Maud Olofsson tar ställning och strid där Olof Johansson skulle hänvisa till kommande centerstämma.
Centerpartiets ambition att växa och bli dubbelt så stort, är tuff. Men alla former av tillväxt innebär att man måste ta mark i de större städerna. Och vad är det för konstigt med det? Varför ska just centerpartiet vara ett parti som inte får jobba för stadsborna? Det är som om det fina folket i storstaden tycker det vore lugnast för alla om centern höll sig till hemmansägarna i Västerbotten.
Valet 2006 gav partiet en värdefull - om än ganska liten - plattform i Stockholm och Göteborg och om man framförallt driver miljöfrågan på rätt sätt, så är fortsatt tillväxt ingen omöjlighet. Måhända är de andra oroade för att det numera finns ytterligare en kraft att räkna med i städerna.
Att det finns ett intresse av att bygga upp en splittring och att detta har kallats en kamp mellan ”traktorcentern” och ”Stureplanscentern”, visar också på någonting annat. Bilderna av å ena sidan bonden i lantmännenkeps och overall och å andra sidan den välkammade och dyrt klädde innerstadsmannen, blir ett sätt för vänsterdebattörer, framförallt i Stockholm, att odla sina fördomar. Tyvärr leder detta bara till att diket mellan stad och land blir ännu bredare, när vi egentligen borde försöka enas om att båda behövs.
Debatten ger således inte bara en kränkande bild av ett parti som - i likhet med alla andra - försöker driva en helhetspolitik. Den är också kränkande för den landsbygd som numera består av allt från grovarbetare till akademiker.
Förhoppningsvis kommer landsbygdsbor och centerväljare lyssna mer på de förtroendevalda - än på Aftonbladets ledarsida.
En klassisk stad-land- konflikt kan vara under uppsegling i centerpartiet. En del menar till och med att en delning kan vara förestående, åtminstone om man läser röda ledarsidor. Sanningen är dock att detta mest är en mytbildning hos de politiska motståndarna.
Inget annat parti har så länge och så envetet stått på landsbygdens och de mindre orternas sida. Det kan ha handlat om rovdjur, strandskydd, skatteutjämning eller småföretagspolitik.
Samtidigt är det för centerpartiet precis som för alla andra - att har man ambitioner att växa och bli ett stort parti, så kan självfallet större städer inte helt sakna centerväljare.
Det är bara att se till statistiken: Stockholms län har 42 riksdagsledamöter. Stockholms kommun har 28. Göteborgs kommun har 18 och Malmö 10. De tre storstadsområdena har således 98 av 349 ledamöter.
En annan slående jämförelse. 19 procent av centerrösterna på Gotland gav inte ett enda riksdagsmandat. I Värmland gav 10 procent ett mandat, och i Stockholms län gav 5,3 procent gav två mandat.
Finns det då fog för oron att kampen om stadsväljarna får partiet att överge landsbygden? Nej, inte än i alla fall. I en regering måste kompromisser alltid göras men samtidigt finns möjlighet att genomföra politiken på ett sätt som en opposition inte kan.
Samtidigt är det naturligtvis så, att ska landsbygden få bättre villkor under den borgerliga regeringen, så hänger det helt och hållet på centerpartiet. Ansvaret är därmed stort.
Besvikna sossar
Från socialdemokratiskt håll hävdas att det är det högervridna ungdomsförbundet, samt centeravdelningen i Stockholms innerstad, som sätter dagordningen. Så är dock inte fallet, men att anklagelserna kommer, är föga förvånande.
I grunden handlar det om att många socialdemokrater ännu inte kommit över att centerpartiet inte längre är en hjälpande hand åt det största partiet. Numera får socialdemokraterna hålla till godo med bråkigt folk på vänsterkanten och antalet sossehöjdare som föredrar en vänsterpartist i stället för en centerpartist vid förhandlingsbordet, går förmodligen att räkna på ena handens fingrar.
Maud Olofssons hårda besked kring konflikträtten och LAS, har också retat upp många i arbetarrörelsen och ett parti som pratar på det viset, måste bekämpas till varje pris.
Tydlig färdriktning
Den ideologiska färdriktningen visar inte på någon rask marsch åt höger. Äganderätt, miljöarbete, småföretagsamhet, lägre skatter på lägre inkomster. Mer makt lokalt och regionalt … inget av detta är några nyheter i partiet.
Attityden är dock annorlunda. Ordvalet tuffare och mer konkret. Maud Olofsson tar ställning och strid där Olof Johansson skulle hänvisa till kommande centerstämma.
Centerpartiets ambition att växa och bli dubbelt så stort, är tuff. Men alla former av tillväxt innebär att man måste ta mark i de större städerna. Och vad är det för konstigt med det? Varför ska just centerpartiet vara ett parti som inte får jobba för stadsborna? Det är som om det fina folket i storstaden tycker det vore lugnast för alla om centern höll sig till hemmansägarna i Västerbotten.
Valet 2006 gav partiet en värdefull - om än ganska liten - plattform i Stockholm och Göteborg och om man framförallt driver miljöfrågan på rätt sätt, så är fortsatt tillväxt ingen omöjlighet. Måhända är de andra oroade för att det numera finns ytterligare en kraft att räkna med i städerna.
Att det finns ett intresse av att bygga upp en splittring och att detta har kallats en kamp mellan ”traktorcentern” och ”Stureplanscentern”, visar också på någonting annat. Bilderna av å ena sidan bonden i lantmännenkeps och overall och å andra sidan den välkammade och dyrt klädde innerstadsmannen, blir ett sätt för vänsterdebattörer, framförallt i Stockholm, att odla sina fördomar. Tyvärr leder detta bara till att diket mellan stad och land blir ännu bredare, när vi egentligen borde försöka enas om att båda behövs.
Debatten ger således inte bara en kränkande bild av ett parti som - i likhet med alla andra - försöker driva en helhetspolitik. Den är också kränkande för den landsbygd som numera består av allt från grovarbetare till akademiker.
Förhoppningsvis kommer landsbygdsbor och centerväljare lyssna mer på de förtroendevalda - än på Aftonbladets ledarsida.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)