Läser i Aftonbladet att två av tre funderar på att gå ur a-kassan om avgiften höjs ytterligare. Redan har ungefär 250 000 personer gjort det.
Det får mig att undra en massa saker:
* De som lämnar - är det personer som har så nära till pension att a-kassan inte hinner få någon praktisk betydelse om de råkar förlora jobbet. Eller är är så många så säkra på att snabbt kunna hitta nytt jobb att de inte anser sig behöva vara med?
* Om man blir arbetslös - vilka rättigheter har man då att få andra bidrag om man av fri vilja gått ur kassan?
* Varför kritiserar facket ambitionen att göra a-kassan obligatorisk - de pratar ju gärna om solidaritet med varandra och större solidaritet kan knappast finnas än om alla är med och betalar till denna försäkring.
* Hur trovärdig är facket i den här debatten? Är det inte så att de helst vill att så många som möjligt ska lämna a-kassan bara för att tvinga regeringen att ändra sig. Våra största fackförbund är ju trots allt i sin främsta lojalitet gentemot Partiet - inte gentemot sina medlemmar.
fredag 6 juli 2007
Het mobiltelefon
Vi som alltid gillat Apple gladdes mycket åt att det relativt lilla dataföretagets lansering av Ipod för några år sedan. En produkt som snabbt intog nästan samma position i musikspelarvärlden som Microsoft har på operativsystem.
För en vecka sedan lanserades nästa väntade succé: Iphone. Aldrig tidigare har väl en mobiltelefon väckt så stort intresse och på denna vecka så såldes den i över en miljon ex. I vinter kommer telefonen till den svenska marknaden, men ganska snart kommer den nog att dyka upp i flertalet musikvideos och TV-serier. För Apple vet hur man produktplacerar.
Samtidigt passerade Apple självaste Nokia på den amerikanska Nastaq-börsen.
Så nu får alla PC och Microsoftfanatiker något nytt att irritera sig över.
För en vecka sedan lanserades nästa väntade succé: Iphone. Aldrig tidigare har väl en mobiltelefon väckt så stort intresse och på denna vecka så såldes den i över en miljon ex. I vinter kommer telefonen till den svenska marknaden, men ganska snart kommer den nog att dyka upp i flertalet musikvideos och TV-serier. För Apple vet hur man produktplacerar.
Samtidigt passerade Apple självaste Nokia på den amerikanska Nastaq-börsen.
Så nu får alla PC och Microsoftfanatiker något nytt att irritera sig över.
torsdag 5 juli 2007
Ledare 5/7: Bra Hägglund!
Kd-ledaren Göran Hägglund var på sitt riksting välgörande tydlig mot de abortmotståndare som försökte flytta kristdemokraterna ett antal decennier bakåt i tiden. Nu vill dessa starta ett eget parti och även om Hägglunds medlemslista därmed skulle bli kortare, så gråter han knappast.
Han - och många andra i partiet - är rimligen ganska trötta på den här diskussionen.
Han - och många andra i partiet - är rimligen ganska trötta på den här diskussionen.
Ledare 5/7: Gammal grundtrygghet håller än
Debatten om nivåerna vid sjukdom och arbetslöshet har varit mycket hård. Men i grunden så är skillnaden mellan höger och vänster inte så stor som det ofta verkar.
Ingen törs ifrågasätta de spretiga system där allt fler faller mellan stolarna.
Nu vill två unga centerpartister ånyo ändra på det.
Det är inga nyheter som CUF-ordföranden Magnus Andersson och landstingsrådet i Stockholm, Gustav Andersson, föreslår på Dagens Nyheters debattsida. Tvärtom, få saker har diskuterats så länge som detta.
Systemet innebär att dagens system för sjuk- och arbetslöshetsersättning ersätts med grundtrygghet där alla medborgare, oavsett inkomst, får lika mycket.
Det är bra att de vill sätta igång den här debatten igen. Bristerna i dagens system är stora och de kommer inte att minska.
Sammanfattat handlar det om:
* Flera system - framförallt de för arbetslöshet och sjukskrivning - leder till att många hamnar mellan stolarna, allra helst nu när båda systemen blivit tuffare. Frågan är också om det är rimligt att ersättningen ska variera beroende på varför man inte kan jobba.
* Mycket pengar skyfflas runt i systemet och det mesta går tillbaka till den som via skattsedeln betalat in till försäkringen. Endast en mindre del omfördelas från rika till fattiga.
* Dagens system är tuffa mot de som inte etablerat sig på arbetsmarknaden, eller som är egna företagare.
Få vuxna politiker har vågat ta i de här bristerna och därför har kampen mellan höger och vänster uteslutande handlat om procentnivåer, samt antal tillgängliga ersättningsdagar.
Förslag om införande av grundtrygghet har funnts i centerrörelsen mycket länge. Redan i slutet på 1950-talet använder dåvarande partiledaren Gunnar Hedlund begreppet i samband med debatten om ATP.
1994 utgjorde det ett av tre ben i valkampanjen och året efter undertecknade partiledaren Olof Johansson en av många motioner i ämnet. Han - och några av riksdagskollegerna - skriver:
”Centern anser att man inte ska utgå från inkomstskydd som huvudprincip, utan i stället utgå från grundtryggheten.”
”Vid sidan om den obligatoriska tryggheten och kollektivavtalsförsäkringarna kan
medborgarna också teckna individuella försäkringar för att minimera inkomstförlusterna vid frånvaro”
Grundtrygghet är således inget tillfälligt utspel från ett högervridet centerparti. I själva verket är få saker så grundligt förankrade som just detta.
I motionen från 1995 lanseras dessutom den gemensamma arbetslivsförsäkringen som ger en enda ersättning oavsett anledning till oförmågan att jobba. Ett enklare system där ingen faller mellan stolarna. Men på den kroken har inget annat parti hittills nappat. Åtminstone inte än.
CUF har dock hela tiden velat gå längre. När partiet sagt att det upp till ett tak ska finnas en viss relationen till inkomsten, så har ungdomarna krävt endast en nivå, lika för alla. Förr handlade det om rättvisa mot de som stod utanför. Andersson och Andersson sätter dock den personliga friheten i första rummet. Sänk skatterna och låt folk få försäkra sig själva, är budskapet.
Detta är dock inte rätt sätt att vinna debatten, ens i det individualiserade 2000-talet.
Det är svårt att finna en nivå som inte motarbetar arbetslinjen, men som heller inte blir så låg att de med normala inkomster faller för tungt.
Debattörernas resonemang om ett välfärdskonto under en övergångsperiod som sedan helt ersätts med privat sparande riskerar gynna de gynnade. För vem vill försäkra en 55-årig kvinna med hela livet i den tunga sjukvården - och till vilket pris?
Kritiken mot nuvarande socialförsäkringar är mer befogad än någonsin och vi hoppas att centerpartiet i regeringsställning orkar ta upp de gamla förslagen om arbetslivsförsäkring och grundtrygghet - med inslag av inkomstskydd.
Det skulle minska byråkratin och öka rättvisan.
Ingen törs ifrågasätta de spretiga system där allt fler faller mellan stolarna.
Nu vill två unga centerpartister ånyo ändra på det.
Det är inga nyheter som CUF-ordföranden Magnus Andersson och landstingsrådet i Stockholm, Gustav Andersson, föreslår på Dagens Nyheters debattsida. Tvärtom, få saker har diskuterats så länge som detta.
Systemet innebär att dagens system för sjuk- och arbetslöshetsersättning ersätts med grundtrygghet där alla medborgare, oavsett inkomst, får lika mycket.
Det är bra att de vill sätta igång den här debatten igen. Bristerna i dagens system är stora och de kommer inte att minska.
Sammanfattat handlar det om:
* Flera system - framförallt de för arbetslöshet och sjukskrivning - leder till att många hamnar mellan stolarna, allra helst nu när båda systemen blivit tuffare. Frågan är också om det är rimligt att ersättningen ska variera beroende på varför man inte kan jobba.
* Mycket pengar skyfflas runt i systemet och det mesta går tillbaka till den som via skattsedeln betalat in till försäkringen. Endast en mindre del omfördelas från rika till fattiga.
* Dagens system är tuffa mot de som inte etablerat sig på arbetsmarknaden, eller som är egna företagare.
Få vuxna politiker har vågat ta i de här bristerna och därför har kampen mellan höger och vänster uteslutande handlat om procentnivåer, samt antal tillgängliga ersättningsdagar.
Förslag om införande av grundtrygghet har funnts i centerrörelsen mycket länge. Redan i slutet på 1950-talet använder dåvarande partiledaren Gunnar Hedlund begreppet i samband med debatten om ATP.
1994 utgjorde det ett av tre ben i valkampanjen och året efter undertecknade partiledaren Olof Johansson en av många motioner i ämnet. Han - och några av riksdagskollegerna - skriver:
”Centern anser att man inte ska utgå från inkomstskydd som huvudprincip, utan i stället utgå från grundtryggheten.”
”Vid sidan om den obligatoriska tryggheten och kollektivavtalsförsäkringarna kan
medborgarna också teckna individuella försäkringar för att minimera inkomstförlusterna vid frånvaro”
Grundtrygghet är således inget tillfälligt utspel från ett högervridet centerparti. I själva verket är få saker så grundligt förankrade som just detta.
I motionen från 1995 lanseras dessutom den gemensamma arbetslivsförsäkringen som ger en enda ersättning oavsett anledning till oförmågan att jobba. Ett enklare system där ingen faller mellan stolarna. Men på den kroken har inget annat parti hittills nappat. Åtminstone inte än.
CUF har dock hela tiden velat gå längre. När partiet sagt att det upp till ett tak ska finnas en viss relationen till inkomsten, så har ungdomarna krävt endast en nivå, lika för alla. Förr handlade det om rättvisa mot de som stod utanför. Andersson och Andersson sätter dock den personliga friheten i första rummet. Sänk skatterna och låt folk få försäkra sig själva, är budskapet.
Detta är dock inte rätt sätt att vinna debatten, ens i det individualiserade 2000-talet.
Det är svårt att finna en nivå som inte motarbetar arbetslinjen, men som heller inte blir så låg att de med normala inkomster faller för tungt.
Debattörernas resonemang om ett välfärdskonto under en övergångsperiod som sedan helt ersätts med privat sparande riskerar gynna de gynnade. För vem vill försäkra en 55-årig kvinna med hela livet i den tunga sjukvården - och till vilket pris?
Kritiken mot nuvarande socialförsäkringar är mer befogad än någonsin och vi hoppas att centerpartiet i regeringsställning orkar ta upp de gamla förslagen om arbetslivsförsäkring och grundtrygghet - med inslag av inkomstskydd.
Det skulle minska byråkratin och öka rättvisan.
Prisras!
Satt och bläddrade i gamla fakturor på jobbet. En häpnadsväckande läsning över den tekniska utvecklingen.
2004 på hösten köpte vi en 20 tums skärm till en dator. Värsting på den tiden. Den kostade 12 600 kr+moms. Går in på Apples hemsida och ser att den idag kostar 4 700 plus moms. På två och ett halvt år har priset sjunkit med nästan 2/3.
Kollar också en av datorerna vi då köpte. Den kostade 12500 kr plus moms. Något motsvarande idag (fast något bättre) kostar 7700 plus moms, 40% billigare.
Retsamt?
Nja, framförallt är det hoppingivande. Liknande utveckling finns ju inom allt teknisk utrustning, frågan är dock om vi någon gång når en gräns. Kommer vi få en 42 tums LCD tv på köpet när vi går med i en bokklubb om 30 år? Och får vi en spis med induktionshäll om vi börjar prenumerera på Allers?
Den som lever får se.
2004 på hösten köpte vi en 20 tums skärm till en dator. Värsting på den tiden. Den kostade 12 600 kr+moms. Går in på Apples hemsida och ser att den idag kostar 4 700 plus moms. På två och ett halvt år har priset sjunkit med nästan 2/3.
Kollar också en av datorerna vi då köpte. Den kostade 12500 kr plus moms. Något motsvarande idag (fast något bättre) kostar 7700 plus moms, 40% billigare.
Retsamt?
Nja, framförallt är det hoppingivande. Liknande utveckling finns ju inom allt teknisk utrustning, frågan är dock om vi någon gång når en gräns. Kommer vi få en 42 tums LCD tv på köpet när vi går med i en bokklubb om 30 år? Och får vi en spis med induktionshäll om vi börjar prenumerera på Allers?
Den som lever får se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)